lovelyn

En anledning till att inte ha bortamatch efter en utekväll är att man måste göra The walk of shame dagen efter. The walk of shame är när du måste ta dig hem från ragget. I den lilla festklänningen, höga klackarna, gårdagens smink och ett moln av sunkig doft av parfym, svett och alkohol.
På bussen eller tunnelbanan vet alla att man haft bortamatch och man ber till högre makter att få slippa träffa nån som man känner.

I dag har jag gjort The walk of shame över halva Kungsholmen. Enda förmildrande omständigheten var att jag gick tillsammans med Yogamannen vars säng jag kröp upp i vid halv femtiden i morse. När vi lyckades ta oss ur sängen vid halv ett ville han bjuda på brunch. Men först skulle vi köpa tidning och sedan gå en bit till det bästa brunchstället.

Jag försökte verkligen låtsas som att kort, svart, glansig klänning och guldiga, högklackade skor var helt normal söndagsklädsel. Jag märkte folks blickar och fick verkligen fokusera på att både gå rakt med mina vingliga bakisben och samtidigt tänka "Ja, jag är slampig men jag är stolt över det".

Tills jag kom på att det är jag inte alls. Inte i det här fallet i alla fall. För på en och en halv vecka har jag och Yogamannen träffats 6 gånger. Han är inte ett ragg. Han är mer. Han är någon jag träffar och som vill träffa mig hela tiden. På alla sätt och alla tider.

Och det är absolut ingen skam.