lovelyn

"Jag har tänkt mycket på dig idag" sa jag.

Jag träffade Ekorrens 24-åriga lillebror i går. Han är på besök i storstan och skulle sova hos Ekorren. I bilen på väg hem till min karl frågar jag om han berättat för sin bror att jag finns. Nä, det hade han inte så jag dök upp som en liten surprise när vi mötte brodern utanför porten.
"Det här är Lovelyn" sa Ekorren. Varken mer eller mindre.

Ekorren var tvungen att jobba lite och satte sig vid datorn. Jag lagade mat och pratade med brodern. Jag visste en hel del om honom och han visste inte ens vem jag var. Han förstod säkert men frågade inget. Musseldraget verkar ligga i släktens gener.

När vi hade lagt oss kom jag på en sak. Naturligtvis kommer brodern att berätta om mig för föräldrarna som i sin tur kommer att berätta för morföräldrarna. På så sätt slipper Ekorren att själv berätta. Jag frågade honom om det, och ja, så skulle det säkert bli.
"Tycker du att jag är hopplös" undrade den fega Ekorren.
"Ja, totalt" sa jag.

Det som stör mig med hans beteende är att genom att inte prata om sig själv, så definierar han inte heller sig själv. Han blir gränslös och suddig i konturerna. Kommer jag någonsin få veta vem han verkligen är under den gulliga ulliga pälsen utan att vrida om svansen på honom?

Jag trodde inte att det skulle vara så svårt. Att det skulle kännas så mycket och så definitivt. Men idag var jag tvungen att säga till min Mr Big- Söderkillen att jag har lagt ner honom. Det skaver och svider. Trots den underbara Ekorren. Trots att Söderkillen bara är en hundskit som försöker se ut som chokladmousse.

Detta är vad vi skrev.

Lovelyn!

Vän av raka puckar undrar om ditt svala intresse för att träffa undertecknad är ett uttryck för att du anser det vara dags att avveckla (hann det någonsin påbörjas) duochjagsoverihopiblandprojektet. I annat fall vill jag träffa dig snart. (Fast det där är ju lite fel - oavsett vad du har för hållning så vill ju jag uppenbarligen att du ska dyka upp hos mig inom en relativt snar framtid - men sånt kan man ju inte säga, det vore att blotta sig på tok för mycket!)

// Söderkillen

Söderkillen.
Precis som att du fortfarande är en idiot (eller svin som du uttrycker det) så vill jag fortfarande ha mer än ett soverihopiblandprojekt. Att du inte projektleder annat än soverihopiblandprojekt vet jag, och jag har inte hoppats på att du ska vilja avancera till ett större projekt. Inte den här gången i alla fall.
 
Däremot har jag blivit involverad i ett annat, större projekt. Med en mycket fin medarbetare som tar ansvar för många fler delar än sovandet. Då detta projekt numera tar upp stor del av mitt liv finns varken tid, energi eller lust över för några andra projekt.
 
Jag hade gärna haft kvar vårt projekt eftersom det alltid varit speciellt för mig. En hjärtefråga som jag har haft svårt att släppa. Men då kommer jag med största sannolikhet att bli utbränd och det önskar jag inte.
 
Hur länge mitt projekt kommer att vara vet jag inte, och inte heller om det slutar med en fet vinst eller en konkurs. Men jag är beredd att testa och satsa på det. Precis som jag var beredd på att utveckla vårt projekt om du hade önskat det.
 
/Lovelyn

Jag vet att det var rätt. Men det var inte lätt.

 

Nä, jag är faktiskt fortfarande arg. Och svartsjuk. Jag som aldrig brukar vara det. Men helt plötsligt har jag massa tankar om hur jag ska kolla så han inte har en profil på andra dejtingsidor, vilka personer på jobbet som jag kan fråga ut om honom, hur jag ska få tillfälle att kolla hans mobil igen. Detta är oroande och inte alls likt mig och jag måste omedelbums sluta med detta trams. Arg kan jag ju fortfarande vara, inte för att det hjälper men det är okej. Men svartsjuk? Inte okej.
Speciellt inte när det ger mig så ont i magen att jag inte kan somna. Och när jag jag väl lyckas så drömmer jag att jag är gravid och ensamstående.

Också tänker jag på min kompis i Lund, Lilla Yrvädret sa när vi pratade i söndags. "Hur fan kan vi som är snygga, sexiga och smarta ha varit singlar så länge". Det undrade jag med. Hur kommer det sig att jag blivit en sån som ingen vill vara ihop med? Min vän Den obeslutsamma mannen brukar säga att det är samma skit vem man än är ihop med. Det är alltid problem, fast med olika namn. Så jag kanske lika bra kunde fortsatt vara ihop med min dampiga sambo? Han ville i alla fall vara ihop.

Jag tror att jag lägger ner nu. Ger upp detta projekt med tvåsamhet. Jag kan vara gudmor till alla era barn. Hoppas att de vill komma hem till mig och leka med mina tio katter. Om ni vill göra mig glad kan ni ge mig roliga dildos i födelsedagspresent varje år. Och sprit till varje jul.

Jag mår så jävla illa. Har precis dragit av mig den lilla svarta och ska snart tvätta av de svarta runt ögonen. Orkade inte det i går kl 06 när jag däckade.

Jag var ute på först Riche och sedan East med tre fd kollegor. Var lite lagom full och hade trevligt. En av kollegorna var Guldlock som jag tidigare varit ute med. Vi bor åt samma håll och på tunnelbanan hem börjar vi prata om hur trötta vi är på att vara singlar och om internetdejting.

Hon berättar att hon har varit inne på match.com och tittat lite. "Jag såg han Ekorren/Kollegan" säger hon. Hon vet inte då att jag träffar honom. "Jaså, jag dejtar honom...." säger jag.
Efter att jag har berättat om det frågar jag ut henne om när det var hon såg honom på match.com För två-tre veckor sedan säger hon. Hon berättar att han haft sex med minst tre tjejer på jobbet. En sa han när jag frågade hur många han haft ihop det med på vårt jobb. Guldlock säger att jag ska passa mig för honom och att han är en player.

Jag kommer hem. Kollar match.com. Som har en funktion där man som ickemedlem kan söka och få upp de som varit aktiva de senaste 24 timmarna. Gissa vilken fantasilösa jävel som dyker upp då, med samma alias och bild som på spraydate?

Jag blir arg, väldigt arg. Jag ringer upp tönten. Och skäller ut honom. Han kommer med lama förklaringar som att han ändå hade betalt för viss tid på match.com, att han har några som han bara är vän med men har kontakt med där, att han inte tänker träffa någon bla bla bla bla.

Vi pratar i en timme och jag häver i mig två glas vin, är arg och ledsen och säger "Fan ta dig för att du får mig att gråta". Under hela tiden säger han inte en enda gång att han såklart ska ta bort sidan för att jag betyder mer. När jag påtalar det säger han att "vi har ju inte kommit så långt i samtalet". Vilket gör mig ännu argare.

Efter två timmar orkar jag inte prata mer och vi lägger på. Jag minns inte hur vi avslutade eller vad vi sa då.
I dag mår jag jävligt illa och är fortfarande arg. För att han inte varit ärlig. Han får gärna ha knullat med halva jobbet och varit ihop med andra halvan, bara han säger det till mig så jag slipper höra det från andra.
Han får gärna ha haft en profil på alla dejtingsidor som finns på nätet. Men om han har en Lovelyn i sin hand får han faktiskt ta och lägga ner det där.

Nu messade precis Söderkillen och vill träffa mig ikväll. Jag har inte träffat honom på länge och inte tänkt träffa honom mer. Men just nu känns det som en alldeles utmärkt idé.

Fast det är ändå något som ligger där och skaver och gnager. Om det är min egen oro eller min magkänsla som vill ha ett ord med i leken vet jag inte. Men det var något med honom som kändes annorlunda när vi hördes i helgen. En känsla som fick min tumme att trycka på knappar den inte borde tryckt på. Som i sin tur gjorde att jag läste saker jag inte ville läsa. Och som gör att det som skaver och gnager inte riktigt vill släppa.

Kanske är det bara det faktum att jag insett att han, precis som jag, är en människa med bekräftelsebehov och närhetstörst. Kanske är det bara det faktum att jag har sett honom som en madonna och helt plötsligt blev han lite hora också.

Eller så trodde jag bara att han var en snäll Ekorre, fast han egentligen är en ulv i fårakläder.

I går pratade jag förhållande med Ekorren utan att en enda gång nämna ordet förhållande eller relation eller tillsammans.
Istället använde jag ord som mer, seriösare och fortsätta. För de andra orden är så stora och skrämmande. Och om inte jag vet vad jag tycker och hur jag förhåller mig till dessa ord och deras betydelse så kan jag inte uttala dem för honom.

Men jag är mer än hans hemliga älskarinna och han har inte planerat det så. Hans tvivel och rädslor är lika befogade (eller obefogade) som mina. Det jag vet är att vi tycker mycket om varandra och att det känns bra. Det är en vacker gleshet där inget är säkert men alla möjligheter finns.

Vi somnade sent, nakna, tätt ihop och sov så hela natten. På morgonen åt vi upp varandra innan vi gick ut och köpte bröd från bageriet och åt en stor frukost. Jag kom hem vid ett-tiden. Att vi båda är egna företagare kan bli farligt och ge dåliga vanor.

Om inget oväntat händer åker vi till hans lägenhet i Åre på söndag och stannar där ett par dagar. Är det någon som har bra gummistövlar eller vandrarkängor i storlek 37/38 och ett regnställ i storlek XS-S att låna ut?
Man måste tydligen ha sånt om man ska ut och vandra på ett fjäll.

Jag fick ett mess från tjejen som jag och Yogamannen eventuellt skulle trekantat med. Hon har också träffat nån kille som hon gillar och som det börjar bli lite seriöst med. Hon hade hört av Yogamannen att jag också träffat kärleken (hm, nja...). Hon beklagade det faktum att vi båda var involverade på andra håll. Men också: "Du verkar vara en skön tjej. Så vi kanske ändå kan träffas nån gång".

Jag och Söderkillen har mailat till varandra några gånger förra veckan. Han var sjuk och jag skickade en överraskning. En ny bok av en författare som han gillar och har andra böcker av  i sin bokhylla. (En del kollar in folks skivsamlingar, jag kollar på böckerna. Finns det inga blir jag skeptisk till personen.)
Han blev mycket glad meddelade han via mess och sen ringde (!!!) han mig i fredags och undrade om jag ville ses. Jag fick tacka nej, igen, eftersom jag befann mig söderöver.

Vad Ekorren vill har jag ingen aning om. Efter vad jag betraktar som två månaders ganska seriös dejting har han fortfarande inte berättat för någon, inte ens någon kompis, att han träffar mig. Jag är den icke-existerande kvinnan. Det får mig faktiskt att känna mig lätt prostituerad eller tuberkulossmittad.
Och i morse när han stod i duschen ringde alarmet på på hans mobil. Jag stängde av och råkade se något jag inte borde sett. Om man nu kan räkna att trycka på inkorgen och bläddra lite som att råka se.
(Ja, jag vet, jag är en dålig, dålig människa och jag vet inte varför jag kollade. Så olikt mig som jämt hävdar att jag skulle bli superkränkt om någon gjorde så mot mig. Och varför kolla när man inte egentligen vill veta? Jag ska genast gå ut i köket och hugga av mig högertummen med en slö kniv.)
I alla fall var där flörtiga, nattliga sms. Om jag fattade det hela rätt så hade han sällskap i lördags natt.

Ja, alltså, nu är det ju inte så att jag har dedikerat hela mitt liv, eller underliv, till honom. Men jag hade i alla fall börjat fundera på att eventuellt lägga ner Söderkillen igen. Och testa det där monogama livet ett tag. Med Ekorren.
Men han kanske vill fortsätta att hoppa från gran till gran?

I går gjorde jag en insats som sista bestämmande instans. Jag följde med Ekorren/Kollegan till NK. Han skulle handla kostym till bröllopet han ska närvara vid på lördag. 

Söderkillen har jag inte heller hört ett pip från sen förra söndagen då jag sov hos honom. Och helt ärligt så har tystnaden inte stört mig det minsta. 

Yogamannen hörde av sig idag efter över en veckas tystnad. Han ville veta om jag ville träffa honom och tjejen som vi eventuellt skulle ha trekant med. 

Vad är det som har hänt med Ekorren/Kollegan?

Och Kollegan, som är i Italien, messar mest hela tiden. Bilder på vad han gör och med orden "Saknar dig!". 

I går kväll blev det jävlar i det hockey istället för snack hos Yogamannen. Massa hockey. 

Det var mycket som var sig likt. Och en del som var olikt. 

I dag gäller det att hålla reda på vilka knappar jag trycker på. Jag pratar om på mobilen. Min jobbdator fick hjärtstillestånd i morse och fick läggas in för akutvård hos serviceavdelningen. Så jag läste lite i några böcker och sms-flörtade istället för att jobba på allvar. 

Jag fick ett mail.

Det tog mig flera timmar att komma över förvåningen. Det tog mig ett dygn att svara på det. Det tog flera dagar innan jag ens berättade om det för nån. Och det tog mig ännu längre tid att bestämma om jag skulle skriva om det här.
För jag vet hur ni kommer att reagera och vad ni kommer att säga när jag berättar.

Jag fick ett mail. Av Söderkillen.

Det är ganska exakt ett år sedan vi träffades sista gången. Sedan dess har jag skymtat honom två gånger på stan och skickat ett fyllemail i april. Som han svarade på.
Och jag trodde verkligen att det var sista gången vi skulle höras.

Jag fick ett mail. Av Söderkillen. Med två meningar. "Jag är fortfarande ett svin. Vill du träffas? /Söderkillen"

När förvåningen hade lagt sig, efter ett dygn, svarade jag.
"Sluta försöka vara så jävla speciell. Du är inte och har inte varit ett svin. Du är bara en helt vanlig idiot. När?"
Efter ett par mail till och några sms (han hade uppenbarligen kvar mitt nummer) är det bestämt.
Vi ska ses på tisdag. Hos honom och dricka vin.
Och det är det här som ni kommer att protestera mot.

Jag vet. Jag vet att han antagligen blivit sårad och behöver boosta sitt ego. Eller kanske har han bara ingen att knulla, tomt i den svarta boken helt enkelt. Jag vet att det inte betyder ett skit. Jag vet det.
Men jag kan inte säga nej. Jag måste träffa honom. För jag vill veta vad det var som fick mig att falla så hårt förra sommaren och om jag fortfarande ser det.

Förhoppningsvis går jag därifrån och undrar varför jag haft en hangup på den tönten i ett år och känner att jag aldrig mer behöver träffa honom.
Eller så går jag därifrån och vet precis varför jag haft en hangup på honom och känner att jag aldrig mer bör träffa honom av just det skälet.
Varsågoda att börja protestera.

Kollegan är jättegullig. Fin, stabil, snäll och allt det där. Men han är tråkig. Det går inte att komma runt det. Han är inte snabb i tanken och skämtsam på det där sättet som jag verkligen gillar.
Jag försöker ignorera det och bara njuta av att det är mysigt att hångla, ha sex och äta frukost ihop. Men när jag känner att jag måste vara berusad för att tycka det är roligt att umgås med honom så är något fel.