lovelyn

Skånsk snäcka i Stockholm

Utanför boxen

(Serieruta från "Jag är din flickvän nu" av Nina Hemmingsson)

Jag hade under mitt 30-åriga liv aldrig åkt skidor. Eller jo, en gång i Skåne och då stukade jag armen. Jag tänkte aldrig åka skidor. Det verkade kallt och jag gillar inte kyla. Och jag gillar inte att skada mig. Också är jag både höjdrädd och farträdd. Den där motviljan mot skidåkning var liksom en del av mig, en definition. "Nej, jag åker inte skidor". 

Men så kom han in i mitt liv. Med lägenhet i Åre och sin stora passion för utförsåkning. Det blev svårt att värja mig, jag kunde ju hyra utrustning och prova. Så det gjorde jag. Det var fint. Och det var hemskt. Vackert vitt. Äckligt branta backar. Glädje över klarade åk. Dödsångest och gråt i en röd backe. Prestationsångest för jag vill ju vara den perfekta flickvännen. Ilska när jag jag kände att han förväntade sig mer av mig och när han inte förstod att detta var lite av en uppoffring för mig. Närhet när vi efteråt somnade på soffan, iklädda svettiga underställ. 

Tre resor till snön har det blivit under säsongen och jag har lärt mig att uppskatta skidåkning. Det kan vara både trevligt och kul och nästan underbart ibland. Jag har gjort framsteg varje gång men jag har också varit rädd varje gång. Nu har jag köpt skidutrustning. Jag kommer alltså att fortsätta åka. även om jag aldrig blir någon Anja Pärsson. 

Jag klev utanför min bekvämlighetsbox för jag visste hur mycket det betydde för honom. Det är ju sånt man ska göra när man är ihop. Men jag tycker den där gränsen mellan att offra sig själv och göra något för den andras skull är fin. Och jag är livrädd för att hamna på fel sida. 

Så svårt, så svårt, så svårt.



I just det här fallet har jag dock ett väldigt gott råd att ge. Ta med mig på skidhelg nästa år, så är det för dig och de dina!

Ja, jag blir superduper glad om du kommer upp och åker skidor med mig! Det måste vi styra upp.

men gud! Blir bättre och bättre=)!

Check out my blogg

ﺖ MissChillPill☺

Ujuj. Egen utrustning!



Dit är steget väldigt långt för min del. Kan fortfarande återkalla ångestkänslan i den blåa backen, eller för den delen känslan av att titta upp på de röda.

Du får också komma upp Fredrik. Så jag har någon att köra om i backarna.

För några glas rött kan jag ställa upp om du vill känna dig som en slalomstjärna.



Räcker antagligen med ett halvt glas, innan jag somnar av utmattning.

It´s a deal.

Vad kul att du är igång och bloggar igen! Alltid lika roligt att läsa dina inlägg. Försöker själv komma igång, titta in när du vill.



Ang skidåkning så förstår jag ditt tidigare ointresse. Jag har varit på två skidresor i mitt liv, bägge när jag var 14-15 år. Redan då tyckte jag mest om after-ski-grejen. Men kan tänka mig att när man får "kläm på det" så är det nog ganska härligt att svisha ner för en lagom brant backe med solen i ansiktet, en massa ljusterapi om inte annat! Bra med reflektion kring uppoffrandet, men du köpte väl utrustning för din skull, för att du börjat gilla att åka mer än du trott, eller??



Stor Kram

/L

Jodå, jag köpte utrustning för att jag faktiskt började tycka att det var kul att åka. Men om inte han älskat skidåkning så mycket och haft lägenhet i Åre så hade jag nog inte gjort det.