Knockad av Läkarstudenten
En lördag var jag på besök i staden där jag bott tidigare. Kvällen tillbringades med ett gäng vänner, vi förfestade innan vi begav oss till en av stadens nattklubbar som befolkas av många studenter, de flesta betydligt yngre än vad jag är.
Jag var lagom berusad, tillräckligt full för att flirta hämningslöst men tillräckligt nykter för att ha lite omdöme kvar.
På dansgolvet spanar jag in en lång, mörkhårig och något skäggig man. Ganska full men ändå het. Jag tittar på honom och ler, han uppfattar mina signaler och kommer fram och dansar med mig. På bara några minuter hettar det till ordentligt och vi kysser varandra.
Efter en stund vill han mingla vidare, precis när han ska gå tar jag tag i hans palestinasjal och drar tillbaka honom.
"Du, jag vill gärna veta namnet på män som jag hånglar med", säger jag och får veta vad han heter.
När han gått rycker min kompis tag i mig.
"Han går i min klass" väser hon, som liksom han pluggar till läkare.
Natten fortsätter med mer dans och fler drinkar. Jag träffar på ett gammalt strul som jag står och pratar med när musiken tar slut och ljuset tänds. Mina vänner har uppenbarligen redan hunnit gå hem. Dags att bege sig hem till mina föräldrar som jag ska sova hos.
När jag låser upp min cykel dyker Läkarstudenten upp från ingenstans.
Som om av en slump visar det sig att vi bor åt samma håll och vi bestämmer oss för att börja gå hemåt istället. Men när vi är utanför hans port bjuder han med mig upp och jag tackar ja.
Vi dricker varsin snaps i köket och börjar sedan hångla i hallen. Kläderna åker av och han sätter sig på en stol, jag sätter mig över honom.
Efter en stund blir det lite obekvämt och han tar tag om min rumpa. Han är fortfarande inne i mig när han lyfter upp mig samtidigt som han ställer sig upp.
Men han är som sagt ganska full och att bära på en 50-kilos Lovelyn blir tydligen för mycket. Han stapplar några steg framåt, trillar med mig, först mot en garderob där jag slår i mitt bakhuvud och sedan ner på golvet med hans panna rakt på min näsa.
AJAJAJ!
Vi trasslar isär oss, det gör helvetiskt ont i min näsa. Jag för upp handen mot näsan och känner hur den blir alldeles blöt. Av blod. Mycket blod. Han springer upp naken, fortfarande med ett halvstånd, och hämtar papper.
Efter en stund slutar blodflödet och vi fortsätter där vi slutade. Fast nu på vardagsrumsmattan för säkerhets skull. Efter ett par timmar cyklar jag hem med en ömmande näsa och ömt huvud. Känner mig som tonåring på nytt när jag smyger in hos mina föräldrar och utmattad somnar.
Dagen efter är näsan svullen och jag har en rejäl bula på bakhuvudet. Dessutom upptäcker jag att jag glömt min favoritring hos honom. Ringen fick jag aldrig tillbaka men näsan hade jag ont i flera veckor efteråt.
Lärdom: Ha safe sex på fyllan. Alltså inga krångligheter, kör i sängen eller på golvet med möbler på behörigt avstånd.
Tre sprutor, tre glas vin och lite drickvaccin
Sjukdomar, vik hädan!
Jag är nu immun mot hepatit A och B, tyfoid, kolera och stelkramp. Tre sprutor blev det, som jag klarade galant med Fru som support. Eftersom jag, till min stora besvikelse, inte fick något bamseklistermärke tröstade Fru mig med tapas och vin i gamla stan efteråt.
Sen gick vi en sväng till Spy Bar där Kollektivet Livet, några vänner till Frun, hade lite happenings och fest i anslutning till inspelning av Studio Virtanen, Virtanens program på tv8. Vi kollade på inspelningen. Det var gubbar i det som heter gubbrummet. Journalisten och författaren Dick Sundevall, hans son Carl M Sundevall (Spy Bar-chef) filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö och journalisten Erik Hörstadius.
Och smått gubbigt var det.
Sen spelade ett grabbgubbigt band och efter det stand-up av grabbgrabbig så kallad komiker som hade tappat rösten.
Då gick vi hem. Och avslutade kvällen med drickvaccin. En kolerashot per da håller magen gla.
Tur att jag har en fru
Ja. Jag ska. Sa jag. Men gjorde det inte. För jag hade ingen som kunde hålla mig i handen. Frun jobbade och Ekorren är i Malmö och jobbar (så orättvist, jag vill också vara i Malmö) . Och om jag ska bli stucken med sprutor, säkert flera stycken, måste jag ha någon att hålla i handen.
Så istället går jag och Fru tillsammans till vaccinationskliniken idag. Hon messade imorse och sa till mig att klä mig ordentligt för nu är det kallt och ruggigt.
Vad skulle jag göra utan Frun?
Chock och larm
Ungefär som om det var en naturkatastrof på gång. Nu väntar jag bara på att allmänheten ska uppmanas att stanna inne, stänga alla ventiler och sätta på radion.
Att bli presenterad utan att bli introducerad
"Det här är Lovelyn" sa Ekorren. Varken mer eller mindre.
Ekorren var tvungen att jobba lite och satte sig vid datorn. Jag lagade mat och pratade med brodern. Jag visste en hel del om honom och han visste inte ens vem jag var. Han förstod säkert men frågade inget. Musseldraget verkar ligga i släktens gener.
När vi hade lagt oss kom jag på en sak. Naturligtvis kommer brodern att berätta om mig för föräldrarna som i sin tur kommer att berätta för morföräldrarna. På så sätt slipper Ekorren att själv berätta. Jag frågade honom om det, och ja, så skulle det säkert bli.
"Tycker du att jag är hopplös" undrade den fega Ekorren.
"Ja, totalt" sa jag.
Det som stör mig med hans beteende är att genom att inte prata om sig själv, så definierar han inte heller sig själv. Han blir gränslös och suddig i konturerna. Kommer jag någonsin få veta vem han verkligen är under den gulliga ulliga pälsen utan att vrida om svansen på honom?
Det går undan
Jodå, Söderkillen svarade.
"Fan. Jag misstänkte att det var så. Jag har tyckt väldigt om att träffa dig men kan trots det säga att jag hoppas att du kammar hem vinsten, för det är du värd. Det kanske inte passar med ett skämt men från december byter jag avdelning till konkursavdelningen."
Han är jurist och nu tingsnotarie. Har humor in i det sista och lämnar en dörr öppen.
Men om mindre än två veckor ska jag träffa Ekorrens familj. Vi ska ta en liten roadtrip till hans uppväxtort i Värmland och sen en sväng till Åre. Galet seriöst.
Och om ungefär en månad sitter jag och Frun på planet till Nicaragua. Livet snurrar ruskigt snabbt.
Att dumpa Mr Big
Detta är vad vi skrev.
Lovelyn!
Vän av raka puckar undrar om ditt svala intresse för att träffa undertecknad är ett uttryck för att du anser det vara dags att avveckla (hann det någonsin påbörjas) duochjagsoverihopiblandprojektet. I annat fall vill jag träffa dig snart. (Fast det där är ju lite fel - oavsett vad du har för hållning så vill ju jag uppenbarligen att du ska dyka upp hos mig inom en relativt snar framtid - men sånt kan man ju inte säga, det vore att blotta sig på tok för mycket!)
// Söderkillen
Söderkillen.
Precis som att du fortfarande är en idiot (eller svin som du uttrycker det) så vill jag fortfarande ha mer än ett soverihopiblandprojekt. Att du inte projektleder annat än soverihopiblandprojekt vet jag, och jag har inte hoppats på att du ska vilja avancera till ett större projekt. Inte den här gången i alla fall.
Däremot har jag blivit involverad i ett annat, större projekt. Med en mycket fin medarbetare som tar ansvar för många fler delar än sovandet. Då detta projekt numera tar upp stor del av mitt liv finns varken tid, energi eller lust över för några andra projekt.
Jag hade gärna haft kvar vårt projekt eftersom det alltid varit speciellt för mig. En hjärtefråga som jag har haft svårt att släppa. Men då kommer jag med största sannolikhet att bli utbränd och det önskar jag inte.
Hur länge mitt projekt kommer att vara vet jag inte, och inte heller om det slutar med en fet vinst eller en konkurs. Men jag är beredd att testa och satsa på det. Precis som jag var beredd på att utveckla vårt projekt om du hade önskat det.
/Lovelyn
Jag vet att det var rätt. Men det var inte lätt.
Klick!
Ekorrens mamma ringde igår när vi var upptagna med varandra i soffan. Eftersom han är en mussla har han inte berättat om mig.
"Nu måste jag ljuga om varför jag var upptagen och inte svarade. Jag kan ju inte säga att jag höll på att ge Lovelyn en orgasm" sa han.
"Nä, det kan du ju inte och jag vill inte att det är det första din mamma hör om mig. Men du kan ju säga att du var upptagen med en klitoris" sa jag.
Lite senare pratade jag med min mamma. Eftersom jag inte är en mussla vet hon att jag träffar Ekorren.
"Har det blixtrat till mellan er ännu" frågade mamma fyndigt.
Jadå, det blixtrar som bara den. Han har hittat både skärpan, zoomen och avtryckaren. Och blixten.
Jag är bäst, men inte på allt
Många sköna slantar och långa nätter lär det bli fram till långresan. För så här sa the Big Boss till mig i fredags: "Vi vill ha dig till det hemliga projektet. Vi vill att du ska göra så mycket du kan. För att du är BÄST".
Samtidigt vill min närmsta chef att jag ska jobba för henne, så mycket som jag kan och hinner.
Mennär the Big Boss säger att jag är bäst, då säger jag: jajamensan, jag jobbar såklart dygnet runt. Så nu blir det både mina vanliga arbetsuppgifter och ett hemligt projekt.
Därför var det tur att jag inte var bäst på SATS audition i söndags. Sämst var jag absolut inte. Men jag gick inte vidare. Tydligen klev jag bara upp med underkroppen på stepbrädan, överkroppen var inte riktigt med, sa den ansvariga mannen.
Jag vet inte vad han menade med det och tycker att det är konstigt att ingen, under de sju år som jag varit instruktör, märkt att min underkropp inte sitter ihop med min överkropp.
Lite besviken är jag men om jag ska hinna med att jobba som en tok, hålla ordning på ett företag, ha en relation, ett socialtliv, träna själv och planera en långresa så var det nog lika bra att överkroppen inte följde med på step.
Jag är en duracelkanin
Jag har dammat av en gammal stepkombination och lyssnat på aerobicmusik i två dagar. Vilken total nostalgitripp!
Eller vad sägs om dessa gamla godingar:
http://www.youtube.com/watch?v=NiLIXvkl6bQ
http://www.youtube.com/watch?v=eAT0Bsjqu_A
http://www.youtube.com/watch?v=aJJ-ukGwNQM
http://www.youtube.com/watch?v=4Kklly88V1g
http://www.youtube.com/watch?v=eiuHdUkuRi0
Jag är så laddad och taggad. Står och övar kombinationen i vardagsrummet så om ni åker förbi Liljeholmen och ser en tjej som skuttar upp och ner och viftar med armarna så vet ni att det är jag.
Parterapi
Efter fem timmars snack och sömn i lika många timmar...
Insikter:
Jag kan bråka.
Ekorren är lik min pappa.
Vi har kommunikationsproblem.
Resultat:
Jag gormade och skällde och ifrågasatte.
Ekorren hade svårt att prata känslor.
Vi blev ihop.
Slutsats:
Jag är ändå ganska tuff.
Ekorren är en lam mussla.
Vi behöver boka parterapi redan nu.
En normal graviditet
Fast ännu lustigare är att i senaste drömmen var jag, helt normalt, gravid i 10:e månaden. Och hade två månader kvar innan ungen skulle födas. Magen var stor men man såg konturerna av barnet genom min utspända hud. Också diskuterade jag, helt normalt, mammakläder med två styrkeinstruktörskillar från gymmet där jag har jobbat.
Nämen om man skulle bli lite bitter kanske?
Speciellt inte när det ger mig så ont i magen att jag inte kan somna. Och när jag jag väl lyckas så drömmer jag att jag är gravid och ensamstående.
Också tänker jag på min kompis i Lund, Lilla Yrvädret sa när vi pratade i söndags. "Hur fan kan vi som är snygga, sexiga och smarta ha varit singlar så länge". Det undrade jag med. Hur kommer det sig att jag blivit en sån som ingen vill vara ihop med? Min vän Den obeslutsamma mannen brukar säga att det är samma skit vem man än är ihop med. Det är alltid problem, fast med olika namn. Så jag kanske lika bra kunde fortsatt vara ihop med min dampiga sambo? Han ville i alla fall vara ihop.
Jag tror att jag lägger ner nu. Ger upp detta projekt med tvåsamhet. Jag kan vara gudmor till alla era barn. Hoppas att de vill komma hem till mig och leka med mina tio katter. Om ni vill göra mig glad kan ni ge mig roliga dildos i födelsedagspresent varje år. Och sprit till varje jul.
Sjukt seg söndag
Jag var inte helt nykter när jag skrev inlägget i går förmiddag. Snarare var jag fortfarande lite full. Jag nyktrade till sen och mådde skit. Dagen tillbringades i framåtstupasidoläge i sängen. Frun kom och låg berdvid mig en stund, vänner ringde och jag klämde in mobilen mellan kudden och huvudet.
Först vid åttatiden kunde jag gå upp, köpa och äta pizza och duscha.
Jag avstyrde Söderkillen ännu en gång. Om jag inte varit så bakis hade jag nog träffat honom men det var nog lika bra att det inte blev så. För det är dumt att splittra en redan splittrad själ, det finns ju gränser för hur små atomer man kan dela sig i.
Ekorren ringde. Flera gånger. Han var ledsen för att han gjort mig ledsen. Jag hade inte mycket att säga efter maratonsamtalet på morgonkvisten. Han hade inte mycket att tillägga, mer än att han skulle ta bort sidan på match.com och att han hade missuppfattat mig när jag frågat hur många han haft ihop det med på jobbet.
Också sa han att han tycker jättemycket om mig. Och att han absolut ville träffa mig på kvällen.
Så det fick han. Det var en slokande Ekorre med ledsna bruna ögon som kom. Inte för att det ger mig tron på honom tillbaka. Jag sa det till honom, att han måste vinna tillbaka min tilltro och visa vad jag betyder både i handling och ord.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker eller tror. Men jag känner att det fanns något som var fint och bra och som gjorde mig lycklig. Och jag är inte beredd att kasta bort det än.
Den jävla ulven kom fram
Jag var ute på först Riche och sedan East med tre fd kollegor. Var lite lagom full och hade trevligt. En av kollegorna var Guldlock som jag tidigare varit ute med. Vi bor åt samma håll och på tunnelbanan hem börjar vi prata om hur trötta vi är på att vara singlar och om internetdejting.
Hon berättar att hon har varit inne på match.com och tittat lite. "Jag såg han Ekorren/Kollegan" säger hon. Hon vet inte då att jag träffar honom. "Jaså, jag dejtar honom...." säger jag.
Efter att jag har berättat om det frågar jag ut henne om när det var hon såg honom på match.com För två-tre veckor sedan säger hon. Hon berättar att han haft sex med minst tre tjejer på jobbet. En sa han när jag frågade hur många han haft ihop det med på vårt jobb. Guldlock säger att jag ska passa mig för honom och att han är en player.
Jag kommer hem. Kollar match.com. Som har en funktion där man som ickemedlem kan söka och få upp de som varit aktiva de senaste 24 timmarna. Gissa vilken fantasilösa jävel som dyker upp då, med samma alias och bild som på spraydate?
Jag blir arg, väldigt arg. Jag ringer upp tönten. Och skäller ut honom. Han kommer med lama förklaringar som att han ändå hade betalt för viss tid på match.com, att han har några som han bara är vän med men har kontakt med där, att han inte tänker träffa någon bla bla bla bla.
Vi pratar i en timme och jag häver i mig två glas vin, är arg och ledsen och säger "Fan ta dig för att du får mig att gråta". Under hela tiden säger han inte en enda gång att han såklart ska ta bort sidan för att jag betyder mer. När jag påtalar det säger han att "vi har ju inte kommit så långt i samtalet". Vilket gör mig ännu argare.
Efter två timmar orkar jag inte prata mer och vi lägger på. Jag minns inte hur vi avslutade eller vad vi sa då.
I dag mår jag jävligt illa och är fortfarande arg. För att han inte varit ärlig. Han får gärna ha knullat med halva jobbet och varit ihop med andra halvan, bara han säger det till mig så jag slipper höra det från andra.
Han får gärna ha haft en profil på alla dejtingsidor som finns på nätet. Men om han har en Lovelyn i sin hand får han faktiskt ta och lägga ner det där.
Nu messade precis Söderkillen och vill träffa mig ikväll. Jag har inte träffat honom på länge och inte tänkt träffa honom mer. Men just nu känns det som en alldeles utmärkt idé.
Den fria själen är liberalt bullshit?
" En av Nina Björks teser är att vår frihetsdyrkan döljer vårt beroende av andra, tränger undan det ofrånkomliga faktum att vi är relationella varelser"
"...i dag kan man ju konstatera att feminismen passar kapitalisemen som hand i handske, med dess tro på villkorslöst oberoende, dess vilja att frigöra sig från naturen och andra människor. För att inte tala om strävan att uppfinna sig själv på nytt."
Illusion eller det enda äkta
Något som verkar vara okrossbart går helt plötsligt sönder som ett bräckligt vinglas mot diskbänkskanten. Något som verkar vara ett möte mellan både själ och kropp kanske bara är ett möte mellan kroppar. Något som känns som lycka kanske bara är längtan och vilja.
Man har inte en jävla aning om någonting.
Och jag vet inte vad som är vad, om jag fejkar eller om han gör det, om vi inbillar eller intalar oss. Om jag är nöjd eller nöjer mig. Om min dramatik är på grund av honom eller andra spöken. Om han är bluff eller bara en mupp. Om det överhuvudtaget finns något som är äkta eller om allt är en illusion.
MAN VET ALDRIG.
Plask och lek
Innan dess besökte vi Tännforsen och Åre chokladfabrik. Mäktigt båda två men på helt olika sätt.
På kvällen åt vi kräftor, västerbottensostpaj och drack snaps. Jag visade vilken brist på kindtänder jag har.
Varje dag: god mat, alkohol, underbart sex minst en gång och ligga en halvtimme i sängen och pussas på morgonen. Sedan låg han kvar och somnade om och jag gick upp för att jobba ett par timmar. Och för att smygsnusa.
I går åkte vi tillbaka till Stockholm och jag sov hos honom för att jag inte orkade släpa mig hem. I morse ville han ligga kvar i sängen och pussas. Då tyckte jag att det fick vara nog. "Jag är rastlös och vill ha kaffe" sa jag och gick upp och klädde på mig.
Det finns fan gränser för hur mycket pussmysande jag klarar av.
Fjällmulle och jag
Vi började med att inhandla gummistövlar till mig. Svarta och fodrade. Sköna men fula. Jag har har varken behövt eller ägt gummistövlar sedan tidigt 90-tal och fick allvarliga flashbacks till mellanstadiet, men betalade snällt 450 kronor.
För övrigt bestod min utrustning av en lånad skaljacka/vindjacka eller vad den nu kan heta. Resten av klädseln var helt vanliga grejer som min rosa mössa och halsduk, Nudiejeans, strumpbyxor från H & M, t-shirt och stickad polo från Filippa K. Plus en billig fleecetröja.
Underställ eller funktionskläder kändes helt överskattat.
Vi körde upp med bilen till en parkering och sedan började vi traska. Efter en kvart förstod jag varför funktionskläder som andas är bra. Speciellt när man pulsar fram i snö med skare. Svetten rann och i över en timme hoppades jag att skaren skulle bli tjockare så vi slapp sjunka ner för varje steg.
Till slut kom vi fram till slutet av en skidbacke där vi kunde slå oss ner på en bänk och äta banan och nötter. Min svett blev såklart kall och jag började frysa lite smått. Men det övergick snart till svettningar igen när vi började ta oss upp för skidbacken.
Först gick det bra och det var väldigt fint. Sedan var berget lite isigt och lutade i 90 graders vinkel. Så kändes det i alla fall och vid ett par tillfällen, när jag inte vågade ta ytterligare ett steg på grund av isen och inte vågade titta ner på grund av höjden, kändes det som om jag skulle falla och rulla ner hela vägen. Dödsskräck och ångest och nästan tårar.
Ekorren pushade "Snart kommer vi upp till en platå, då blir det planare och enklare". Jag kämpade på men när vi kom upp på den så kallade platån sa jag bara "Platå my ass, jag saknar betong". Men det blev enklare eftersom det var mer snö och mindre is.
Och till sist, efter drygt två timmars vandring, var vi uppe på Åreskutans toppstation. 1200 meter upp och massor av snö. Jag har aldrig sett så mycket snö och antagligen aldrig varit så högt uppe. Fantastiskt vackert och så tyst. Då hade jag redan glömt dödsångesten och tänkte att det här kan man kanske göra om.
Efter att vi ätit vår medhavda omelett och mackor gick vi ner på en annan sida av berget. Cirka 4,5 timmar tog turen och i dag har jag ont i nästan hela kroppen och tänker inte röra mig mer än nödvändigt.
För övrigt har vi ätit massa god mat, både hemma och ute. Också dricker vi vin varje kväll, lite öl slank ner när vi bowlade. Jag vann såklart.
Nu ska jag jobba lite, i eftermiddag har han planerat någon sorts överraskning, i kväll blir det kräftor och förhoppningsvis minst en omgång till av det fantastiska sexet.
Jag kan definitivt tänka mig att komma tillbaka till Åre fler gånger.
Lugn och ro?
Lovelyn drar till Åre
Nu sitter jag och väntar på Ekorren och hans bil som ska ta oss till Åre. Där ska vi tillbringa några dagar och jag hoppas att det inte kommer att regna hela tiden. För nu har jag faktiskt blivit lite sugen på att ta en tur upp på fjället. För övrigt hoppas jag på god mat, vin, mys och massa sex. Också ska jag väl hinna jobba lite där i mellan.
Ulv i fårakläder
Kanske är det bara det faktum att jag insett att han, precis som jag, är en människa med bekräftelsebehov och närhetstörst. Kanske är det bara det faktum att jag har sett honom som en madonna och helt plötsligt blev han lite hora också.
Eller så trodde jag bara att han var en snäll Ekorre, fast han egentligen är en ulv i fårakläder.
Obefogat
Istället använde jag ord som mer, seriösare och fortsätta. För de andra orden är så stora och skrämmande. Och om inte jag vet vad jag tycker och hur jag förhåller mig till dessa ord och deras betydelse så kan jag inte uttala dem för honom.
Men jag är mer än hans hemliga älskarinna och han har inte planerat det så. Hans tvivel och rädslor är lika befogade (eller obefogade) som mina. Det jag vet är att vi tycker mycket om varandra och att det känns bra. Det är en vacker gleshet där inget är säkert men alla möjligheter finns.
Vi somnade sent, nakna, tätt ihop och sov så hela natten. På morgonen åt vi upp varandra innan vi gick ut och köpte bröd från bageriet och åt en stor frukost. Jag kom hem vid ett-tiden. Att vi båda är egna företagare kan bli farligt och ge dåliga vanor.
Om inget oväntat händer åker vi till hans lägenhet i Åre på söndag och stannar där ett par dagar. Är det någon som har bra gummistövlar eller vandrarkängor i storlek 37/38 och ett regnställ i storlek XS-S att låna ut?
Man måste tydligen ha sånt om man ska ut och vandra på ett fjäll.
