lovelyn

Nu har är det beslutat. Klappat och klart. Jag har en enskild firma. Fick f-skattesedel idag så nu kan jag fakturera. Ska bara till banken på onsdag och öppna ett företagskonto, skriva fakturorna och printa dom hos Ekorren. Sen kan jag skicka dom och få många sköna slantar på kontot. (Ja, jag vet att minst hälften ska till farbror Staten).

Många sköna slantar och långa nätter lär det bli fram till långresan. För så här sa the Big Boss till mig i fredags: "Vi vill ha dig till det hemliga projektet. Vi vill att du ska göra så mycket du kan. För att du är BÄST".
Samtidigt vill min närmsta chef att jag ska jobba för henne, så mycket som jag kan och hinner.
Mennär the Big Boss säger att jag är bäst, då säger jag: jajamensan, jag jobbar såklart dygnet runt. Så nu blir det både mina vanliga arbetsuppgifter och ett hemligt projekt.

Därför var det tur att jag inte var bäst på SATS audition i söndags. Sämst var jag absolut inte. Men jag gick inte vidare. Tydligen klev jag bara upp med underkroppen på stepbrädan, överkroppen var inte riktigt med, sa den ansvariga mannen.
Jag vet inte vad han menade med det och tycker att det är konstigt att ingen, under de sju år som jag varit instruktör, märkt att min underkropp inte sitter ihop med min överkropp.
Lite besviken är jag men om jag ska hinna med att jobba som en tok, hålla ordning på ett företag, ha en relation, ett socialtliv, träna själv och planera en långresa så var det nog lika bra att överkroppen inte följde med på step.

Jag ska på audition på SATS på söndag. Efter över ett års paus från inströktörsrollen vill jag upp på podiet igen. Jag vill skrika, peppa och inspirera. Jag vill få folk att svettas och kämpa samtidigt som de har roligt och ler.

Jag har dammat av en gammal stepkombination och lyssnat på aerobicmusik i två dagar. Vilken total nostalgitripp!

Eller vad sägs om dessa gamla godingar:

http://www.youtube.com/watch?v=NiLIXvkl6bQ

http://www.youtube.com/watch?v=eAT0Bsjqu_A

http://www.youtube.com/watch?v=aJJ-ukGwNQM

http://www.youtube.com/watch?v=4Kklly88V1g

http://www.youtube.com/watch?v=eiuHdUkuRi0

Jag är så laddad och taggad. Står och övar kombinationen i vardagsrummet så om ni åker förbi Liljeholmen och ser en tjej som skuttar upp och ner och viftar med armarna så vet ni att det är jag.

Efter pepp och hjälp av både Frun och Ekorren lyckades jag klicka mig igenom och fylla i allt på företagsregistreringen i går kväll. Nu väntar jag bara på att F-skattesedeln ska dimpa ner i brevlådan så jag kan fakturera de jobb som jag redan har påbörjat och snarast kommer att fullfölja.

Också ska jag bara reda ut vilka försäkringar jag behöver, hur jag ska pensionsspara, öppna ett företagskonto och köpa några pärmar med register.

Annars är det precis som förra gången jag jobbade hemifrån. Jag har mysbyxor på mig, gör för många saker som inte är jobbrelaterade och längtar redan efter sällskap. Och har inte borstat tänderna i dag. Än så länge alltså.

Jag ska starta eget. Vem FAN är jag?

Jag har aldrig haft en tanke på det. Blanketter, skatter och att sälja in sig själv är ungefär som pest, kolera och malaria. Och ändå ska jag starta eget nu.
Det är jätteenkelt säger folk. Alltså de människorna som inte börjar svettas av tanken på att begära 700 spänn i timmen för sitt arbete.
Helt övertygad om att jag verkligen ska starta eget var jag faktiskt inte förrän i går. Då gjorde jag min sista dag som vikarie på jobbet. Fick massa beröm och blev avtackad med tårta och presenter.

Och högsta chefen för min avdelning kom fram till mig. Vi har typ bara sagt hej och hej då och trevlig helg till varandra innan.
Han, som är lite av en legend i branschen, sa att de var väldigt nöjda med mig. Och att han absolut tyckte att jag skulle starta eget så de kunde anlita mig. Till exempel till ett hemligt projekt som de vill involvera mig i.

"Jag startar eget på måndag. Så jag är redo, just bring it on" sa jag. Vem FAN är jag?

Två veckor i rad har jag fått beröm på jobbet. 

Klockan är 19.07. 

Precis innan jag skulle börja mitt sommarvikariat sa min närmsta chef att de tänkte att jag skulle få göra några av hennes arbetsuppgifter i sommar. Okidoki tänkte jag.

När jag började på sommarvikariatet sa flera av mina kollegor "Så du ska vara XXXX (min chefs namn) i sommar". Nja, inte direkt tänkte jag.

När jag satt på planet till London och bläddrade i några jobbpapper stod det där, svart på vitt. Jag är tillförordnad. Jisses tänkte jag.

Plötsligt inser jag att det är på allvar. Av någon anledning har de förtroende för att jag klarar mer ansvar. Och jag som hittills inte alls tagit det på särskilt stort ansvar blev genast matt i knäna och fick lite lätt ont i magen. Tills jag kom på hur jävla bra det kommer att se ut i mitt cv. Göttigött tänkte jag.

Utbrast precis en av mina nya kollegor som ser ut ungefär som en snäll mormor. Det kanske hon är också, jag har ingen aning, vet inte ens vad hon heter och jag vet inte vad det var som hon önskade livet ur. 

Sådärja. Jag slipper gå till arbetsförmedlingen, skicka oändligt antal papper till a-kassan, vara pank och deppig. I alla fall innan den sista januari. Jag har nämligen fått ett 4 månaders vikariat hos konkurrenten. Till att börja med, det kan bli förlängt (eh, har vi hört det förut ..) 

Strax efter att jag postat förra inlägget ringer min mobil. Det är konkurrenten. Jag ska på intervju på måndag.

Det är tur att jag slutar idag för nu håller min datorskärm på min laptop på att dö. Den måste vara i en väldigt nervikt vinkel för att inte bli helt svart så just nu ser jag ut ungefär som en ostbåge. En ostbåge med röd och snorig näsa, munsår och oroande många finnar i pannan. 

FAN FAN FAN