Tack och hej då
För ungefär ett och ett halvt år sedan startade jag den här bloggen. Då hade jag varit mer eller mindre singel i ett par år och hade precis flyttat till Stockholm för att jobba. Syftet med bloggen var att hålla mina vänner i Skåne uppdaterade om mitt stundtals förvirrade, ibland ensamma och ledsna och ibland roande och fantastiskt skojiga liv som skånsk singelsnäcka i Stockholm.
Under de cirka 18 månader som passerat har jag flyttat tre gånger, bytt jobb eller anställningsform ännu fler gånger, startat eget företag, blivit 30 år gammal och antagligen dejtat fler män än antal år som jag fyllt. Det har varit 18 månader av toppar och dalar, tvivel och tårar, lycka och skratt.
På Spraydate hittade jag min kollega, Ekorren. Efter en långsam start blev det en dejt och sedan flera. Tveksamheter, tvivel och osagda ord gjorde att riktig närhet och förtrolighet inte riktigt ville infinna sig. Men det var hela tiden något som gjorde att vi fortsatte att träffas. Försiktigt blev han och jag ett vi och känslan av lycka blev starkare.
Han tog sig över Atlanten för att tillbringa en vecka med mig i Mexiko. Och helt plötsligt, där på andra sidan av det stora havet, kändes allt så självklart. Vi pratade om saker som vi borde pratat om tidigare, älskade innerligare än någonsin och det kändes att framtiden var vår, tillsammans.
Hans extranycklar sitter i min nyckelknippa, han följer med mig till Skåne nästa gång och vi har sagt de tre orden. Jag, Lovelyn- den skånska singelsnäckan, är bara skånsk och snäcka och känner att jag inte vill fortsätta skriva här. Det har varit underbart att få kommentarer av både vänner och folk jag inte känner. Detta har varit min terapi och dagbok men jag känner inget behov av det just nu.
Tack till alla er som läst och kommenterat, ni har gjort bloggen till vad den varit. Kärlek och lycka till er.
