Andra saker jag inte vill veta
Fick ett mess från en vän i fredags vid 20-tiden.
"Jag har blivit erbjuden penetration. Vet du vad det är? Tycker du att jag ska tacka ja?"
Jag fattar inte.
Ett: Hon har pojkvän, så jag hoppas verkligen att hon blir erbjuden penetration allt som oftast.
Två: Måste hon i så fall fråga mig om jag tycker att hon ska tacka ja?
Tre: Om det inte var pojkvännen som la fram erbjudandet, vem var det då?
Fyra Vet HON vad pentration är?
Fem: Varför frågar hon mig vad jag tycker?
Sex: Hon känner mig väl och borde veta att jag kan de flesta ord som betyder samlag.
Sju: Vem fan använder ordet penetration?
Tummen hade en egen vilja
Jag fick ett mess från tjejen som jag och Yogamannen eventuellt skulle trekantat med. Hon har också träffat nån kille som hon gillar och som det börjar bli lite seriöst med. Hon hade hört av Yogamannen att jag också träffat kärleken (hm, nja...). Hon beklagade det faktum att vi båda var involverade på andra håll. Men också: "Du verkar vara en skön tjej. Så vi kanske ändå kan träffas nån gång".
Jag och Söderkillen har mailat till varandra några gånger förra veckan. Han var sjuk och jag skickade en överraskning. En ny bok av en författare som han gillar och har andra böcker av i sin bokhylla. (En del kollar in folks skivsamlingar, jag kollar på böckerna. Finns det inga blir jag skeptisk till personen.)
Han blev mycket glad meddelade han via mess och sen ringde (!!!) han mig i fredags och undrade om jag ville ses. Jag fick tacka nej, igen, eftersom jag befann mig söderöver.
Vad Ekorren vill har jag ingen aning om. Efter vad jag betraktar som två månaders ganska seriös dejting har han fortfarande inte berättat för någon, inte ens någon kompis, att han träffar mig. Jag är den icke-existerande kvinnan. Det får mig faktiskt att känna mig lätt prostituerad eller tuberkulossmittad.
Och i morse när han stod i duschen ringde alarmet på på hans mobil. Jag stängde av och råkade se något jag inte borde sett. Om man nu kan räkna att trycka på inkorgen och bläddra lite som att råka se.
(Ja, jag vet, jag är en dålig, dålig människa och jag vet inte varför jag kollade. Så olikt mig som jämt hävdar att jag skulle bli superkränkt om någon gjorde så mot mig. Och varför kolla när man inte egentligen vill veta? Jag ska genast gå ut i köket och hugga av mig högertummen med en slö kniv.)
I alla fall var där flörtiga, nattliga sms. Om jag fattade det hela rätt så hade han sällskap i lördags natt.
Ja, alltså, nu är det ju inte så att jag har dedikerat hela mitt liv, eller underliv, till honom. Men jag hade i alla fall börjat fundera på att eventuellt lägga ner Söderkillen igen. Och testa det där monogama livet ett tag. Med Ekorren.
Men han kanske vill fortsätta att hoppa från gran till gran?
Jag och Söderkillen har mailat till varandra några gånger förra veckan. Han var sjuk och jag skickade en överraskning. En ny bok av en författare som han gillar och har andra böcker av i sin bokhylla. (En del kollar in folks skivsamlingar, jag kollar på böckerna. Finns det inga blir jag skeptisk till personen.)
Han blev mycket glad meddelade han via mess och sen ringde (!!!) han mig i fredags och undrade om jag ville ses. Jag fick tacka nej, igen, eftersom jag befann mig söderöver.
Vad Ekorren vill har jag ingen aning om. Efter vad jag betraktar som två månaders ganska seriös dejting har han fortfarande inte berättat för någon, inte ens någon kompis, att han träffar mig. Jag är den icke-existerande kvinnan. Det får mig faktiskt att känna mig lätt prostituerad eller tuberkulossmittad.
Och i morse när han stod i duschen ringde alarmet på på hans mobil. Jag stängde av och råkade se något jag inte borde sett. Om man nu kan räkna att trycka på inkorgen och bläddra lite som att råka se.
(Ja, jag vet, jag är en dålig, dålig människa och jag vet inte varför jag kollade. Så olikt mig som jämt hävdar att jag skulle bli superkränkt om någon gjorde så mot mig. Och varför kolla när man inte egentligen vill veta? Jag ska genast gå ut i köket och hugga av mig högertummen med en slö kniv.)
I alla fall var där flörtiga, nattliga sms. Om jag fattade det hela rätt så hade han sällskap i lördags natt.
Ja, alltså, nu är det ju inte så att jag har dedikerat hela mitt liv, eller underliv, till honom. Men jag hade i alla fall börjat fundera på att eventuellt lägga ner Söderkillen igen. Och testa det där monogama livet ett tag. Med Ekorren.
Men han kanske vill fortsätta att hoppa från gran till gran?
Jag är egen företagare
Efter pepp och hjälp av både Frun och Ekorren lyckades jag klicka mig igenom och fylla i allt på företagsregistreringen i går kväll. Nu väntar jag bara på att F-skattesedeln ska dimpa ner i brevlådan så jag kan fakturera de jobb som jag redan har påbörjat och snarast kommer att fullfölja.
Också ska jag bara reda ut vilka försäkringar jag behöver, hur jag ska pensionsspara, öppna ett företagskonto och köpa några pärmar med register.
Annars är det precis som förra gången jag jobbade hemifrån. Jag har mysbyxor på mig, gör för många saker som inte är jobbrelaterade och längtar redan efter sällskap. Och har inte borstat tänderna i dag. Än så länge alltså.
Också ska jag bara reda ut vilka försäkringar jag behöver, hur jag ska pensionsspara, öppna ett företagskonto och köpa några pärmar med register.
Annars är det precis som förra gången jag jobbade hemifrån. Jag har mysbyxor på mig, gör för många saker som inte är jobbrelaterade och längtar redan efter sällskap. Och har inte borstat tänderna i dag. Än så länge alltså.
Rakt på sak
Det finns vissa skrämmande indikationer på att jag har blivit stockholmare. Som att jag har vant mig vid tempot och folkmängden. Och när jag kommer till Skåne tycker jag att det är folktomt och lugnt. Och att folk pratar väldigt mycket skånska.
Men jag älskar att vara i Skåne. Att köra bil. Att cykla (skönt att nyktra till på vägen hem och skönt att komma fram snabbt). Vänner. Familj. Vidder.
I går tränade jag på gymmet där jag har jobbat. Det är alltid trevligt att vara där men det är inte mitt andra hem längre. Jag är den där besökaren från Stockholm. Hon som en gång var en del av, men som nu är en främling. Och jag märker att det är inte så många där som jag egentligen bryr mig om.
På kvällen drack jag vin med tre av dem som jag gillar. Gymmet var inte det stora samtalsämnet. Det var männen. Fyra singelflickor, och alla utom jag ställde samma fråga: Vad vill han?
En man som slutat att höra av sig, en man som hör av sig men inte verkar vilja ses och en man som är osäker.
Nu i kväll har jag träffat två andra singelflickor. Och samma fråga kommer upp. Vad vill han? Sms ska tolkas, beteende analyseras och uttalande brytas ner till atomer.
Jag vet ju att det är så. Men måste det vara så? Skulle vi inte kunna sluta att älta vad de vill och tänka på vad vi vill istället? Skulle vi inte kunna sluta att gå som katter kring het gröt och säga vad vi vill istället för att hinta och tro att de fattar det? Skulle vi inte kunna fråga om det är något vi vill veta istället för att försöka luska oss till svaret?
Men jag älskar att vara i Skåne. Att köra bil. Att cykla (skönt att nyktra till på vägen hem och skönt att komma fram snabbt). Vänner. Familj. Vidder.
I går tränade jag på gymmet där jag har jobbat. Det är alltid trevligt att vara där men det är inte mitt andra hem längre. Jag är den där besökaren från Stockholm. Hon som en gång var en del av, men som nu är en främling. Och jag märker att det är inte så många där som jag egentligen bryr mig om.
På kvällen drack jag vin med tre av dem som jag gillar. Gymmet var inte det stora samtalsämnet. Det var männen. Fyra singelflickor, och alla utom jag ställde samma fråga: Vad vill han?
En man som slutat att höra av sig, en man som hör av sig men inte verkar vilja ses och en man som är osäker.
Nu i kväll har jag träffat två andra singelflickor. Och samma fråga kommer upp. Vad vill han? Sms ska tolkas, beteende analyseras och uttalande brytas ner till atomer.
Jag vet ju att det är så. Men måste det vara så? Skulle vi inte kunna sluta att älta vad de vill och tänka på vad vi vill istället? Skulle vi inte kunna sluta att gå som katter kring het gröt och säga vad vi vill istället för att hinta och tro att de fattar det? Skulle vi inte kunna fråga om det är något vi vill veta istället för att försöka luska oss till svaret?
Bring it on
Jag ska starta eget. Vem FAN är jag?
Jag har aldrig haft en tanke på det. Blanketter, skatter och att sälja in sig själv är ungefär som pest, kolera och malaria. Och ändå ska jag starta eget nu.
Det är jätteenkelt säger folk. Alltså de människorna som inte börjar svettas av tanken på att begära 700 spänn i timmen för sitt arbete.
Helt övertygad om att jag verkligen ska starta eget var jag faktiskt inte förrän i går. Då gjorde jag min sista dag som vikarie på jobbet. Fick massa beröm och blev avtackad med tårta och presenter.
Och högsta chefen för min avdelning kom fram till mig. Vi har typ bara sagt hej och hej då och trevlig helg till varandra innan.
Han, som är lite av en legend i branschen, sa att de var väldigt nöjda med mig. Och att han absolut tyckte att jag skulle starta eget så de kunde anlita mig. Till exempel till ett hemligt projekt som de vill involvera mig i.
"Jag startar eget på måndag. Så jag är redo, just bring it on" sa jag. Vem FAN är jag?
Jag har aldrig haft en tanke på det. Blanketter, skatter och att sälja in sig själv är ungefär som pest, kolera och malaria. Och ändå ska jag starta eget nu.
Det är jätteenkelt säger folk. Alltså de människorna som inte börjar svettas av tanken på att begära 700 spänn i timmen för sitt arbete.
Helt övertygad om att jag verkligen ska starta eget var jag faktiskt inte förrän i går. Då gjorde jag min sista dag som vikarie på jobbet. Fick massa beröm och blev avtackad med tårta och presenter.
Och högsta chefen för min avdelning kom fram till mig. Vi har typ bara sagt hej och hej då och trevlig helg till varandra innan.
Han, som är lite av en legend i branschen, sa att de var väldigt nöjda med mig. Och att han absolut tyckte att jag skulle starta eget så de kunde anlita mig. Till exempel till ett hemligt projekt som de vill involvera mig i.
"Jag startar eget på måndag. Så jag är redo, just bring it on" sa jag. Vem FAN är jag?
Lätt misshandlad ryggrad
Jag tillbringar helgen i Skåne. Tog tåget den här gången. Med en lätt försening på 2,5 timmar. Utanför Norrköping tog luften till bromsarna slut. Istället för att rulla ännu fortare, stannar tåget helt då. Efter två timmar blev vi evakuerade till ett annat tåg. Som inte hade tillräckligt många platser. Jag tillbringade två timmar inklämd mellan en gubbe och en mycket förkyld tant. Vi tre delade två säten och jag satt i mitten med ett uppfällt armstöd i ryggen och fästet i svanskotan.
Det roliga med sådana händelser är att folk enas i sin irritation över sj. Alla börjar prata med varandra, bjuda varandra på godis och vatten och sucka ihop när konduktören inte har några svar på våra frågor. Tänk om det alltid kunde vara så på X2000.
Fuckskatt
Nästa person som säger till mig att det är lätt att starta eget får ett skott i pannan. Eller kanske snarare blir strypt långsamt eftersom jag inte har något vapen.
Jag gick in på företagsregistreringen. För att ansöka om f-skatt måste man ha en e-legitimation. Det har jag eftersom jag deklarerade via internet. Men jag minns inte koden. Så jag ringer till min bank. Tydligen måste jag spärra min nuvarande e-legitimation för att få en ny, med ny kod. Tyvärr är min internetbankdosa kass (jag ser bara halva siffror) så jag ber bankdamen skicka en ny. Det går inte för sig, jag måste hämta ut en ny på ett bankkontor.
Så jag måste gå till banken, få ny dosa, annulera e-leg och få ny e-leg innan jag ens kan börja tänka f-skatt. Hur många formulär jag måste fylla i sen vill jag inte ens tänka på. Också är det tydligen bra om man har nåt speciellt konto. Sen ska man hålla reda på skatten och sociala avgifter och kvitton.
Grädden på moset och pricken över i:et är att min dator är nära att dö. Eller den är i alla fall allvarligt sjuk. Jag skulle behöva lämna in den på service. Men då måste jag först köpa en extern hårddisk och lägga över allt viktigt på.
JAG ORKAR INTE!
Språket bortom orden
"När ingenting behöver förklaras uppstår en gleshet. I det mellanrum som bildas blandas tvivel med längtan, innerlighet med ovisshet.
En fara finns i det absoluta, i det bestämda, i det övertygade, i det övertygande, i det totalt genomlysta, i det mätbara.
Bara den som vågar gå vilse kan hitta gläntan i skogens mitt. Det här handlar om språket bortom orden."
(Programbeskrivning av Schüldt i P2)
Det här ville Söderkillen lyssna på med mig i ett bad i går kväll. Jag visste inte vad Schüldt var. Jag sa tack men nej tack, för jag längtade efter en Ekorre och hade redan sagt tack och ja tack till att dela hans säng. Jag gick en lång promenad till Vinterviken. Tänkte på att jag sa nej till Söderkillen och ja till Ekorren. Bra.
Bra var det med Ekorren. Mycket bra och små loppor dansade hambo i min mage och mitt bröst hela förmiddagen. Tills jag kollade upp vad det där Schüldt var och fastnade i dessa fyra meningar. Som bara är Söderkillen.
Och helt plötsligt har jag gått vilse i den där glesheten.
Knullrufs är bästa partyfrisyren
Jag följde med min kollega Guldlock på fest i går. Det blev en kväll fylld av skratt men mest inombords. På festen var en man som först verkade väldigt trevlig och social och jag och Guldlock pratade en del med honom. Men när han blev full kunde han bara prata om Thailand (som han varit i nästan pinsamt många gånger) och tafsa på Guldlock (fast hon sa till honom att han skulle sluta pinsamt många gånger).
Sedan hade vi Aggroparet. Tjejen vakade över sin kille som en hök och tittade på mig och Guldlock och viskade med sin kompis. Killen kunde bara prata om sport och frågade argt Guldlock "vilka sporter har du tränat då". Sedan hånglade Aggroparet upp varandra i soffan och smet sedan in på toan och hade sex. Två gånger. Jag kan ju tillägga att vi befann oss i en liten etta. När vi skulle gå ut hade de precis avslutat omgång två och tjejen kollade in sig själv i hallen i spegeln. "Varför är jag så rufsig i håret" sa hon. Jag var väldigt nära att säga "För att du nyss knullat på dass" men bet mig själv i tungan och fnissade bara tyst.
Innan vi gick ut hann värdinnan, hennes syster och den enda söta killen hoppa i värdinnans säng till diverse houselåtar. Som duracellkaniner på speed ungefär. Systern hade siktet inställt på den söta killen och vaktade honom noga och gav mig och Guldlock sura ögonkast. Som om hon ville starta krig trots att både jag och Guldlock viftade med vita flaggor, vilket hon inte verkade se.
Kvällen avslutades på en fullproppad bar. En av killarna från festen började svamla om hur vacker jag var (tyvärr kunde jag inte säga detsamma), jag blev tvungen att halsa mitt glas vin för att få det i mig istället för över mig och det gick inte ens att dansa till den dåliga musiken för det var så trångt.
När stället stängde klockan ett tog jag tunnelbanan hem, messade med Ekorren och somnade sedan nöjt med vetskapen om att i natt sover jag i hans säng.
Sedan hade vi Aggroparet. Tjejen vakade över sin kille som en hök och tittade på mig och Guldlock och viskade med sin kompis. Killen kunde bara prata om sport och frågade argt Guldlock "vilka sporter har du tränat då". Sedan hånglade Aggroparet upp varandra i soffan och smet sedan in på toan och hade sex. Två gånger. Jag kan ju tillägga att vi befann oss i en liten etta. När vi skulle gå ut hade de precis avslutat omgång två och tjejen kollade in sig själv i hallen i spegeln. "Varför är jag så rufsig i håret" sa hon. Jag var väldigt nära att säga "För att du nyss knullat på dass" men bet mig själv i tungan och fnissade bara tyst.
Innan vi gick ut hann värdinnan, hennes syster och den enda söta killen hoppa i värdinnans säng till diverse houselåtar. Som duracellkaniner på speed ungefär. Systern hade siktet inställt på den söta killen och vaktade honom noga och gav mig och Guldlock sura ögonkast. Som om hon ville starta krig trots att både jag och Guldlock viftade med vita flaggor, vilket hon inte verkade se.
Kvällen avslutades på en fullproppad bar. En av killarna från festen började svamla om hur vacker jag var (tyvärr kunde jag inte säga detsamma), jag blev tvungen att halsa mitt glas vin för att få det i mig istället för över mig och det gick inte ens att dansa till den dåliga musiken för det var så trångt.
När stället stängde klockan ett tog jag tunnelbanan hem, messade med Ekorren och somnade sedan nöjt med vetskapen om att i natt sover jag i hans säng.
Filmfyllan
Filmvännen L från Skåne var på besök i början av veckan. Det innebar att jag fick följa med på film-fest i Solna i måndags. Jag håller fortfarande på att återhämta mig. Och är knappt sugen på vin. Inte ens nu när det är fredag.
För efter att ha försett oss av gratismaten och sörplat i oss välkomstdrinken högg vi in på gratisvinet. Efter ett par glas på verandan flyttade vi in till baren. Där vinglasen på något mystiskt sett aldrig blev tomma. Att vattenglasen fylldes på i samma tempo såg vi inte som en pik. Nejdå.
Inte ens när Lasse Åberg kommenterade att vi hängt i baren väldigt länge tog vi det som en pik. Lasse fick för övrigt höra hela historien om tjejligan. Jag är inte säker på att han egentligen tyckte att det var intressant.
Det fanns fler kändisar på festen. Lena Endre var vacker och trevlig. Hennes man Rickard Hobert stod mest i vägen. Tyckte jag i alla fall när jag skulle förbi. Ella Lemhagen var väldigt gullig och trevlig men jag tror inte att hon uppfattade oss likadant när vi hade hällt i oss en sisådär fem-sex glas vin. Torkel Pettersson vågade jag bara hälsa på. Som tur var hade han rakat av det vidriga skägget som han hade när jag såg honom i våras.
Kvällen avslutades med taxi till hotell Clarion på söder. Då var klockan runt halv ett, vi var väldigt onyktra men jag lyckades ändå ta mig samman och få in oss i en ny taxi. För jag kom på att jag skulle trots allt jobba dagen efter.
För övrigt är det något med män i filmbranschen. Varför är det så många som har mustasch?
Hugo och jag
I går gjorde jag en insats som sista bestämmande instans. Jag följde med Ekorren/Kollegan till NK. Han skulle handla kostym till bröllopet han ska närvara vid på lördag.
Han provade en Hugo Boss i brunt. Kom ut i butiken och diskuterade med försäljaren. Som frågade mig vad jag tyckte. "Det är ju ändå du som har sista ordet". Ursnyggt var mitt omdöme och Ekorren sa okej och betalade.
Sedan blev det ett par skor. Gissa vem som fick sista ordet. Man skulle kunna tro att jag är någon slags flickvän.
Slutsats kortslutning
Fan, jag hinner ju inte ens blogga nuförtiden. Inte nu heller egentligen. För strax ska jag smyga ut från jobbet och bli upplockad av en lika smygande Ekorre/Kollega i bil. Sen ska vi hångla hela kvällen och förhoppningsvis hoppar mina förkylningsbaciller som jag känner lurar i kroppen över till honom istället.
För jag har inte tid att bli sjuk heller. Enda fördelen är att då skulle jag hinna blogga.
Och från Söder intet nytt
Söderkillen har jag inte heller hört ett pip från sen förra söndagen då jag sov hos honom. Och helt ärligt så har tystnaden inte stört mig det minsta.
Men det kan ju bero på att hans förra tystnad varade ett helt år.
Yogamannen fortsätter att förvirra
Yogamannen hörde av sig idag efter över en veckas tystnad. Han ville veta om jag ville träffa honom och tjejen som vi eventuellt skulle ha trekant med.
Jag tackade nej och hänvisade till att det höll på att bli lite allvar med Ekorren/Kollegan. Yogamannen blev först förvånad för jag var ju skeptisk till att bli seriös med Ekorren innan.
Jo, men just nu känns det rätt bra svarade jag.
Då svarade Yogamannen:
"Puss. Jag tycker om dig."
Vad svarar man på det???
Några kottar saknas
Vad är det som har hänt med Ekorren/Kollegan?
Jo, han har på ett envist sätt skuttat in i mitt liv och bjudit på kottar.
Mumsiga kottar i form av presenter (som choklad och sprit, han vet vad en kvinna behöver).
Delikata kottar i form av fantastiskt sex (givande och uthållig och perfekt funktion).
Mysiga kottar i form av skedande och smekande (och när han inte är här låter han mig veta att han hade velat vara det).
Värmande kottar i form av gulliga sms och mms (om hur han saknar och längtar efter mig).
Stödjande kottar i form av pepping (om hur duktig och bra jag är).
Pålitliga kottar i form av hör av sig när han ska och några gånger extra också (inte det minsta spel).
Jag gillar alla dessa kottar väldigt mycket och vill inte vara utan någon av dom. Men jag saknar fortfarande den skämtsamma kotten och den diskussionslystna kotten. Ibland tror jag att de ligger någonstans under skräpkottarna. Under skräpkottarna osäkerhet och blyghet. Eller att han bara har glömt att plocka just de kottarna. Men ibland undrar jag om han kanske helt enkelt inte har de kottarna och att han inte vet hur han ska skaffa dom.
Han vill skala kottar med mig
"Man blir ju alldeles varm där inuti" skrev Lena som kommentar till Lovelyn, Frun och Lillasystern. Det blir jag. Och inte bara av Frun och Lillasystern. Eller solen som har behagat skina hela dagen.
Även en Ekorre värmer mitt inre.
För och emot chefskap
Två veckor i rad har jag fått beröm på jobbet.
För att jag har mycket ansvar och (till min egen stora förvåning) klarar av det. För att jag jonglerar typ 1 miljon saker samtidigt och har två tjänster (min och min chefs) på samma gång. För att jag får det att funka (nästan alltid i tid) och för att det blir bra.
Men om jag någon mer gång blir chef måste jag lära mig att delegera.
För nu är det fredag och jag borde gått hem för en halvtimme sen (eller ännu tidigare), men kommer att behöva stanna minst en timme till. För i helgen måste jag göra minst fyra (eller kanske snarare fem) jobbrelaterade saker, varav två kommer att ta många timmar i anspråk. För trots att jag gillar mitt jobb (för det mesta) så vill jag inte jobba dygnet runt.
Tur att jag ändå har tänkt ta en lugn helg.
Lovelyn, Frun och Lillasystern
Lycka är att bo ihop med Frun och Lillasystern.
I söndags var jag, Frun och Fruns kompis som var på besök ganska slitna och bakfulla. Vi släpade oss upp, åt rejäl frukost, skrattade åt lördagen, drack massa kaffe och småpratade. Sedan satt vi i soffan, kollade på meningslösa tv-serier och åt chips. Jag och Frun gick en runda och handlade på Coop.
Det är så mycket skönare att vara bakis när jag kan vara det med dessa underbara töser.
Häromdagen kom jag hem efter jobb och träning. Då hade Frun lagat fiskgryta som hon bjöd på.
I går hade Frun bjudit hem en vän på middag och vi fyra åt lax i foliepaket, ost och kex, choklad och drack vin.
Det är så mycket godare med mat när jag får äta den med dessa underbara töser.
Varje morgon trängs vi i badrummet när alla tre ska kissa, duscha, sminka och borsta tänderna. Men så dricker jag och Frun vårt morgonkaffe, läser DN och lyssnar på P1. Pratar lite och önskar varandra en bra dag.
Och det är så mycket mysigare att gå upp när jag får sällskap vid köksbordet av dessa underbara töser.
Chasing pavements
"I build myself up
and fly around in circles
waiting as my heart drops
and my back begins to tingle
finally could it be it
Or should I give up
Should I give up
or should I just keep chasing pavements
even if it leads nowhere
or would it be a waste
even if I knew my place
should I leave it there
or should I just keep chasing pavements
even if it leads nowhere"
Adele
Det kunde varit värre, men knappast bättre
Himla härlig helg. Firande av fantastisk fru med först flådig middag i fredags och sedan följde födelsdagsfest hos oss dagen efter. Blev baluns på Berns med babes. Skratt och söndagssunk med snygga frun. Sjukt synkat snusk med Söderkillen på söndagkväll. Sov som ett sövt spädbarn.
Helgens...
pinsamma: Dansa och sjunga med till "Girls just wanna have fun" på Berns. Inte helt okej.
onödiga: Tequilashot kl tio i tre.
bästa: Att jag bor ihop med två fantastiska flickor.
beslut: Att dumpa Yogamannen. Varför slösa tid på en lätt möglig man när jag har två godbitar i skafferiet?
upptäckt: Det finns fin natur runt Liljeholmen.
ojdå: Min kvinnliga kollega gick hem med min kompis ex. i lördagsnatt.
Nån är gullig
Och Kollegan, som är i Italien, messar mest hela tiden. Bilder på vad han gör och med orden "Saknar dig!".
Fan att jag aldrig kan vara nöjd.
Yogamannens hemliga låda öppnades
I går kväll blev det jävlar i det hockey istället för snack hos Yogamannen. Massa hockey.
Jag blev fylld (bokstavligt talat) av nya erfarenheter.
Jag var fast (bokstavligt talat) i sängen.
Jag fick bra vibrationer (bokstavligt talat).
Vad han själv brister i kompenserar han väl.
Men det är tur att det inte blir så ofta vi sexar, för efteråt var jag helt slut. Och glömde helt bort att jag skulle sova hemma för att kunna gå upp och sjunga "ja må hon leva" för Frun som fyller år idag. Jag fick ringa och gratta istället och hon fick höra Yogamannens störiga kommentarer.
Vad jag själv brister i ska jag nu kompensera med middag och vin.
Söderkillens återkomst
Det var mycket som var sig likt. Och en del som var olikt.
Han var sig ganska lik. Lite kortare och klenare än jag mindes men med samma extremt vältränade kropp och underbara blick. Han skratt och hans ljud när han blir upphetsad var samma.
Vi gjorde som vi brukar. Satt i soffan och delade en flaska rött och åt mörk choklad och vindruvor. Pratade, pratade och pratade tills vi började kyssas och flyttade oss till sängen. Kyssarna var lika mjuka och sköna och som vanligt tog han tag i mina armar och la dem ovanför mitt huvud innan han tog hand om mig.
Efteråt låg vi sked en stund innan vi särade på oss, precis som vanligt. Han frågade lite oroligt om jag trodde att jag skulle kunna sova. Och på morgonen undrade han om jag hade sovit bra. Orolig för att jag skulle haft ångest och legat vaken.
Vi åt frukost, drack kaffe och läste varsin del av DN, så som vi brukar göra. Jag börjar med nyheterna och han med kulturen. Jag hade med mig en tandborste och tog den med mig när jag gick, jag har aldrig lämnat något där. På gatan utanför pussades vi innan han cyklade iväg och jag gick mot bussen. Precis som vanligt.
Mest olik var jag. Jag var pratsam och skämtsam men inte särskilt flörtig eller generös med komplimanger. Lite skeptisk och ganska reserverad var jag också. Men framför allt kände jag mig annorlunda. För så mycket har hänt under det här året.
Jag är annorlunda. Tryggare, säkrare och mer bestämd. Jag vet bättre vad jag vill ha, vad jag accepterar och inte.
Jag vet vad jag gillar och inte.
På ett sätt är jag mig lik. Jag gillar fortfarande Söderkillen. På ett sätt är han sig lik. Han är fortfarande ett svin. Enligt honom själv i alla fall.
Hålla tummen rätt
I dag gäller det att hålla reda på vilka knappar jag trycker på. Jag pratar om på mobilen. Min jobbdator fick hjärtstillestånd i morse och fick läggas in för akutvård hos serviceavdelningen. Så jag läste lite i några böcker och sms-flörtade istället för att jobba på allvar.
Och det var då det gällde att hålla reda på vilket svar som skickades till vilken man.
Från Yogamannen: Ses i morgon? Kanske se en film och låta dig pröva lite bondage? Puss
Och efter positivt svar från mig: Du har ju inte sett den sjukt stora dildon än. Så stor som den är, är det nog bäst att binda fast dig så du inte springer iväg när den ska in.
Från Kollegan/Ekorren: Har tillbringat hela förmiddagen hos XXXX XXXX. Hon spelade den där låten med Chicago som vi lyssnade på i helgen. Fick mig att tänka väldigt mycket på dig. Kramar!
(Låten var antingen "I´f you leave me now" eller "You´re the inspiration", jag kommer inte ihåg).
Det hade verkligen kunnat bli fel. Jag vet inte hur Yogamannen hade reagerat på "Du är min inspiration". Och jag tror inte att Kollegan hade uppskattat "En stor dildo? Ja, tack".
Han är min Mr Big
Jag fick ett mail.
Det tog mig flera timmar att komma över förvåningen. Det tog mig ett dygn att svara på det. Det tog flera dagar innan jag ens berättade om det för nån. Och det tog mig ännu längre tid att bestämma om jag skulle skriva om det här.
För jag vet hur ni kommer att reagera och vad ni kommer att säga när jag berättar.
Jag fick ett mail. Av Söderkillen.
Det är ganska exakt ett år sedan vi träffades sista gången. Sedan dess har jag skymtat honom två gånger på stan och skickat ett fyllemail i april. Som han svarade på.
Och jag trodde verkligen att det var sista gången vi skulle höras.
Jag fick ett mail. Av Söderkillen. Med två meningar. "Jag är fortfarande ett svin. Vill du träffas? /Söderkillen"
När förvåningen hade lagt sig, efter ett dygn, svarade jag.
"Sluta försöka vara så jävla speciell. Du är inte och har inte varit ett svin. Du är bara en helt vanlig idiot. När?"
Efter ett par mail till och några sms (han hade uppenbarligen kvar mitt nummer) är det bestämt.
Vi ska ses på tisdag. Hos honom och dricka vin.
Och det är det här som ni kommer att protestera mot.
Jag vet. Jag vet att han antagligen blivit sårad och behöver boosta sitt ego. Eller kanske har han bara ingen att knulla, tomt i den svarta boken helt enkelt. Jag vet att det inte betyder ett skit. Jag vet det.
Men jag kan inte säga nej. Jag måste träffa honom. För jag vill veta vad det var som fick mig att falla så hårt förra sommaren och om jag fortfarande ser det.
Förhoppningsvis går jag därifrån och undrar varför jag haft en hangup på den tönten i ett år och känner att jag aldrig mer behöver träffa honom.
Eller så går jag därifrån och vet precis varför jag haft en hangup på honom och känner att jag aldrig mer bör träffa honom av just det skälet.
Varsågoda att börja protestera.
Det tog mig flera timmar att komma över förvåningen. Det tog mig ett dygn att svara på det. Det tog flera dagar innan jag ens berättade om det för nån. Och det tog mig ännu längre tid att bestämma om jag skulle skriva om det här.
För jag vet hur ni kommer att reagera och vad ni kommer att säga när jag berättar.
Jag fick ett mail. Av Söderkillen.
Det är ganska exakt ett år sedan vi träffades sista gången. Sedan dess har jag skymtat honom två gånger på stan och skickat ett fyllemail i april. Som han svarade på.
Och jag trodde verkligen att det var sista gången vi skulle höras.
Jag fick ett mail. Av Söderkillen. Med två meningar. "Jag är fortfarande ett svin. Vill du träffas? /Söderkillen"
När förvåningen hade lagt sig, efter ett dygn, svarade jag.
"Sluta försöka vara så jävla speciell. Du är inte och har inte varit ett svin. Du är bara en helt vanlig idiot. När?"
Efter ett par mail till och några sms (han hade uppenbarligen kvar mitt nummer) är det bestämt.
Vi ska ses på tisdag. Hos honom och dricka vin.
Och det är det här som ni kommer att protestera mot.
Jag vet. Jag vet att han antagligen blivit sårad och behöver boosta sitt ego. Eller kanske har han bara ingen att knulla, tomt i den svarta boken helt enkelt. Jag vet att det inte betyder ett skit. Jag vet det.
Men jag kan inte säga nej. Jag måste träffa honom. För jag vill veta vad det var som fick mig att falla så hårt förra sommaren och om jag fortfarande ser det.
Förhoppningsvis går jag därifrån och undrar varför jag haft en hangup på den tönten i ett år och känner att jag aldrig mer behöver träffa honom.
Eller så går jag därifrån och vet precis varför jag haft en hangup på honom och känner att jag aldrig mer bör träffa honom av just det skälet.
Varsågoda att börja protestera.
