lovelyn

Vi hörs nästan varje dag.

Vi avslutar våra sms med kram eller puss eller kyss.

Jag har både tandborste och deo hemma hos honom. 

Ingen av oss träffar någon annan. 

Och skillnaden mellan detta och att vara tillsammans är.....?

Jag blir evigt tacksam. 

Läs hennes blogg på Aftonbladet om ni vill ha något att irritera er på.

Men jag är lite lätt allergisk mot Rosa bandet. Det är överallt. Och häromdan såg jag en kvinna med ett litet barn som hade Rosa bandet på jackan. Samtidigt drog hon djupa bloss på en cigg. Hur tänker man då? 

Det var ett avsnitt av precis så är det, absolut så känner jag också, just så brukar jag också tänka, säga, göra. Fast jag brukar skämmas lite över all tid som jag ägnar åt att fundera över män, relationer, könsroller. Uppenbarligen är jag inte ensam om att fundera mycket på detta och tydligen är det så pass intressant att man kan göra en dokumentärserie som visas på tv. Jag ska sluta skämmas.

Till exempel pratade de om den perfekta partnern. Man skulle vilja sätta ihop den ultimata mannen av alla de män som man träffat. En är grym i sängen, en annan får en att skratta och den tredje lagar god mat. Midsommardagen 2006 pratade jag och några babes om detta på klipporna utanför Arild. 

Fast jag vet inte om jag ska se det som skrämmande eller hoppfullt att Jennifer Fox är 42 år när hon filmar dokumentären. Kommer jag fortfarande att fundera på samma saker när jag är 42-årig singel?

*Nöjd med prestationer på jobbet. Har fullt upp men mycket roliga saker, uppmuntran från kollegor och snart börjar en av mina fd kollegor från förra jobbet här. 

* Många härliga möten med vänner. Även om vissa är alldeles för långt borta känner jag stor kärlek och tacksamhet över att de finns och är mina vänner. 

*Flera trevliga upplevelser, filmer, konserter, massage, natur.

*Mysigt med Herr Nyvaken. Så omtänksam, stöttande, nära, varm. Skön känsla i magen. 

Jag njuter av harmonin och hoppas att den håller i sig över helgen. Sedan ska jag ta tag i allt det andra som inte alls är lika harmoniskt. Men först helg. 

Han får gärna...

...vara färdig med det där med plugg och studielån.

? vara lång och stark nog att kunna lyfta upp mig, kan inte hjälpa att jag tycker det är så himla mysigt.

? ha en välmående kropp (trivselvikt är ej inkluderat där, tyvärr, men han behöver absolut inte vara musklig).

... ha en schyst klädstil, genomtänkt och personlig, hellre mysig än ball.

? ha koll men inte vara en trendslav.

? vara intellektuell men inte samla på svåra ord.

? kunna få mig att skratta från dag ett och vara lite härligt retsam. I like.

? ge mig komplimanger (jag älskar att ge komplimanger men det är trist om man inte får tillbaka)

? jobba med något som han brinner för.

? vara kreativ.

? vara bra på att laga mat, inreda och hålla ordning (för det är jag sämst på)

? tycka om att resa och spendera pengar (pallar inte tråkekonomiska människor)

? ha något specialintresse som han kan lära mig massor om det. It?s so sexy.

Ja, men det var väl alles, det kan väl inte vara helt omöjligt eller?

Lovelyn säger: Precis.

So far, so good.

När vi ska lägga oss plockar han ihop mina kläder som ligger lite här och var efter avtagandet i stundens hetta. Han lägger dem i en liten hög på en bänk i sovrummet. 

På morgonen rollar han mig när jag står i badrummet och sminkar mig eller borstar tänderna. 

I morse satte jag på mig min behå som har brottarrygg. 

- Det är en lapp som sticker upp här, jag klipper av den, sa han och innan jag han reagera hade han plockat fram en sax och klippt bort lappen där tvättråd och storlek står. 

Han har även påpekat att jag borde dammsuga bakom min säng samt petar ofta bort sin katts ögongojs. 

Detta beteende oror mig. 

Vi har dejtat seriöst i en månad nu, museibesök, bio, promenader, hyrt film, druckit öl, mys och pys. Och i lördags blev jag uppvisad och bedömd av hans vänner då vi såg fotboll på pub. 

Tydligen fick jag godkänt för när jag och Herr Nyvaken slappade i hans soffa igår frågade han om vi var tillsammans nu. Jag sa ja. Men fick antagligen något panikartat i blicken eftersom han frågade om det kändes bra. Nja, det känns ganska läskigt sa jag. Vi kom fram till att vi skulle vänta lite med etiketten TILLSAMMANS. 

Än så länge är jag Skånsk Singelsnäcka i Stockholm.

Inne på toan var dörren och delvis väggarna dekorerade med klotter. Typ Tessan och Mia- best friends forever, AC/DC är världens bästa band.

Av oförklarlig anledning drabbades jag av ett pubertalt infall och skrev: "Söderkillens initialer- du tog mitt andetag". På väggen. 

Jag trodde inte att jag skulle besöka rockpuben mer. Eller i alla fall inte på länge. Men i lördags träffade jag Herr Nyvaken och hans kompisar och tittade på fotboll. På samma jäkla rockklubb.

Efter två öl behövde jag gå på toa. Mitt klotter var kvar och det kändes sorgligt att se det. Den där Söderkillen har fan plågat mitt minne tillräckligt länge. Jag plockade upp pennan och skrev "Men jag tar tillbaka det".

Kort sammanfattning:

Vi träffades via internet och redan på första dejten i maj tänkte jag att han inte var något för mig.

Vi träffades ändå några gånger till för han var ju ändå snäll och omtänksam fast han var tråkig. 

Men jag tröttnade ganska snabbt och han hade dessutom Sveriges snuskigaste badrum.

Det är nu ungefär två månader sedan vi sågs. Sista dejten var en trist lunch.

Till saken: Han ger inte upp!

Han skrev tre sms som jag ignorerade, sen svarade jag av artighet på ett. Mycket kort och opersonligt.

Nu har han skrivit tre sms till plus ett mejl som jag inte svarat på. 

Jag får nog döpa om honom till Den Efterhängsne.

Det är fan mer romantiskt än rosor, middagar och komplimanger. 

Han sitter där i sin snitsiga skjorta, vaxstajlade hår och en och annan replik som ska vara lite vitsig, men inte är det, hoppar ur hans mun.

Jag har börjat sakna att ha en egen lägenhet att möblera.

Jag har inte lust att flytta eller byta jobb igen. 

Jag vill träffa okomplicerad och mogen man.

Jag har börjat tycka att det är trevligare att  dricka vin med vänner än att  flörta med män på nattklubb.

Jag vill inte vakna jättebakis någon gång efter lunch på söndagarna. 

Oroväckande.

(Fast å andra sidan lagar jag fortfarande inte mat, min enda krukväxt håller på att dö och trots att jag har träffat okomplicerad och mogen man är jag extremt skeptisk till honom.)

- Vad fan ska man säga...kan den inte bara dö nu?

Folk är ganska gamla här. Ungefär som på mitt första jobb i Skåne. Fast de verkar inte lika bittra men lite trötta och irriterade ibland. Man ska nog passa sig lite och vara snäll mot dem. 

På mitt förra jobb hade vi fruktkorg. Här har vi knäckebröd. På förra jobbet drog man lunchen på sitt passerkort, här har vi måltidskuponger. På förra jobbet fikade min avdelning gemensamt klockan 15, här fikar man inte. 

Å andra sidan har jag ett mycket flashigare passerkort med foto på och tempot är högre vilket jag tycker är superkul. Och här är mycket bättre träningsmöjligheter. Och här är flera riktiga puddingar. Och nu ska vi få kanelbullar. 

Herr Nyvaken var...sådär. Efteråt tänkte jag på Söderkillen och att det aldrig kommer att bli sådan magi igen. Olle Waller säger att sexet är något som man utvecklar och förbättrar tillsammans genom kommunikation. Vännen Å håller med. Jag vet inte vad jag ska säga. Just nu tror jag inte på det. Men jag hoppas på att det kan vara så. 

Arbetsplatsen ligger en busshållsplats från min nya bostad och jag blev väl mottagen idag som är min första dag.