Du känner mig och vet vad jag känner

Jag visste att det finns risker med att fläka ut sitt liv på det här sättet på nätet. Men jag tänkte inte riktigt på vilka konsekvenser det kunde få. Jag vet inte om jag kan fortsätta att skriva nu. 

Han har läst min blogg. Nästan hela tiden sedan vi började träffas. Han vet ALLT. 

Jag känner mig blottad och hudlös. Påkommen och dum. Och förvånad över att han har fortsatt att träffa mig, utan att säga något om allt han vet. 

Vi sov ihop i natt. I morse gjorde jag om idiotin att läsa hans mess. En gång är dumt, ännu en gång är idioti. Den senaste tiden fanns där inget som direkt oroade mig. Tror jag.

Däremot väldigt flörtiga mess som skickats precis efter vi varit i Åre första gången. Bilder fram och tillbaka, "när ska vi ses". Med en tjej som han inte verkade ha träffat, från match.com kanske. 

Och jag som frågade honom på väg från Åre om han träffade någon annan. Nej, sa han. 
Och när vi några dagar senare hade match.com bråket sa han att han inte hade tänkt träffa någon av dem han haft kontakt med. 
Därför gjorde det ont, ont, ont att läsa de messen. 

Och jag kunde inte äta frukost och låtsas som ingenting. Inte när jag skulle ta tåget till Skåne om en timme och åka till Centralamerika i 6 veckor om en vecka. Då kan jag inte låtsas som att jag litar på när jag har så svårt att göra det. 
Så jag erkände vad jag gjort. 

Och han erkände att han visste att jag gjort det innan. Det visste han eftersom han läst det här. Det och allt annat. All min osäkerhet, de andra männen. Det som gjort honom osäker på mig. Men också hur jag lagt ner alla andra och hur jag valt honom och vad jag känner för honom nu. 

Och jag vet att han säkert läser det här. Det vet jag att du gör. Finaste. 



Lovelyn lämnar cyberspace

Definitiv definition. Singelsnäckan är bara snäcka nu. Jag har tagit bort min profil på dejtingsidan. Men så här såg beskrivningen ut. 

Jag är:
Optimist när det gäller tid, pengar och de flesta personer. 
Skeptiker som ändå inte har tappat hoppet. 
Charmig förutom innan morgonkaffet. 
Liten men naggande god.
Från kontinenten, dvs Skåne.

Jag gillar:
Svettiga aerobicpass och lugna yogaklasser.
Starka drinkar och dans till reggaeton.
En bra bok och en kopp te. 
Att läsa morgontidning och lyssna på P1.
Att ligga kvar i sängen om jag har sällskap.

Jag gillar inte: 
Att äta andra djur än fisk och skaldjur.
Kommersiella radiokanaler.
Att laga mat eller diska. 
Att gå och lägga mig.
Sex utan förspel. 

Jag har:
För många par skor. 
Nästan en kandidatexamen i folkhälsovetenskap.
En katt som bor i fosterfamilj. 
Jobbat som instruktör.
En underbar guddotter.

Jag vill ha:
En man såklart! Gärna en riktig snygging med stor bostadsrätt, bil, bra jobb, ett lantställe eller båt, som har humor och är djurvän, är generös och charmig, är vältränad och bra i sängen, är självständig men gör allt för mig...
Men eftersom jag är realist så räcker det med att du skickar ett trevligt meddelande till att börja med!



Han förföljer mig!

Först dök han upp i min laptop.

Sedan på Lemon bar på Kungsholmen där jag var någon timme i lördags natt. 



Ja, bilden är lite suddig (precis som jag var) men den mustaschen känner man igen. 

Det var en lustig kväll. Den påbörjades med en sing-song writer/country konsert på Söder. Därefter till Lemon där det spelades tja, ni kan kanske gissa med tanke på bilden. jag tror till och med att Gyllene tider fick komma till tals. 

Min kompis bror och hans kompis hällde i mig gin och tonic. Sen hällde brorsan ut ett glas vitt över bardisken och mig. En kille trodde att jag var från Småland. En annan trodde att jag var lesbisk. En tredje tyckte att jag skulle testa strippstången (ja, de hade en sådan). När Ekorren ringde för tredje gången hörde jag det äntligen, lyssnade av hans två oroliga meddelanden, sa nej tack till att dra vidare till Patricia och satte mig i en taxi hem till kärleken. 

Och nej, jag menar inte Günter!

Men jag står inte för Günter!

Min musik i iTunes har hamnat i en oreda sedan jag bytte laptop. Jag har upptäckt låtar som jag inte visste att jag hade. Och som jag absolut inte vet var de kommer ifrån. 

Vad fan gör "Ding dong song" bland mina låtar? 

Jag står för mina stödstrumpor

I lördags började de allvarliga förberedelserna inför resan. Över 3000 kronor spenderade jag.  
På:

Kategori Friluftsliv
Ryggsäck- 45 liter
Underställ
Resehandduk
Myggnät
Myggmedel

Kategori Bekvämlighet (eller tant-varning) 
Tvättlina
Ögonmask
Uppblåsbar resekudde
Stödstrumpor 
Öronproppar
Pengabälte
Pannlampa
Adapter

Kategori Kan jag använda till annat
Vindträningsbyxor
Trosor och bh:ar

Kategori Tyskt
Birkenstocksandaler

Fru konstaterade nöjt att det skulle bli spännande att se mig osminkad och opiffad nästan hela tiden i 6 veckor. Inte ens hårtorken får följa med. Jag har sagt att vi borde ha en resedagbok så vi kan lägga upp bilder. Jag kanske tar tillbaka det. 




Den rosa bubblan

Finns det någon anledning att gå ut när snön yr galet mycket utomhus och mannen springer iväg och handlar frukost? Finns det något skäl att gå upp ur sängen när man kan sitta i den med en laptop och lyssna på smöriga kärlekslåtar? Finns det någon mening med att blogga när man bara vill skriva inlägg om hur löjligt förälskad man känner sig?



Okej, jag ska inte klaga

Underbar kväll igår med mat, sex, mys, massage, pussar, fina ord. Massa bomull runt taggtråden i magen.

Idag är det fredag med strålande sol, lunchträning och i kväll ska jag umgås med familjen (Fru och Lillasystern) och Ekorren. 

Det här skickade han nyss. Så nä, jag ska inte klaga. 



Jag tar tillbaka det!

"Jag har tänkt mycket på dig idag" sa jag.
"Jaså, vad har du tänkt då" sa han.
"Jag har tänkt på att jag känner mig helt kär i dig" sa jag.
"Vad bra...Jag tycker om dig!" sa han. 

Bah, jag tar tillbaka det där om att vara kär. Det är jag inte alls, inte det minsta. Jag tycker inte alls att det känns lite jobbigt att åka till Centralamerika i 6 veckor, nä det ska tvärtom bli riktigt skönt att slippa träffa dig var och varannan dag. För jag sover inte alls sämre när jag sover själv och jag vill inte alls vakna av dina läppar i nacken på morgonen. Kaffet du gör till mig smakar egentligen inte gott och jag tycker bättre om att promenera själv med händerna i fickorna. 
Och de där tårarna som du såg, de föll bara för att jag hade skurit lök och gnuggade mig i ögonen, det var inte för att jag kände mig trygg och vågade vara svag. Allt jag sagt var bara inövade repliker, jag menade inget och jag har ändå bara träffat dig för att det är höst och tråkigt, inte för att det har känts så bra. 
Och jag är ensam och stark, envis och stolt, inte sårbar och kär och vill vara med dig.  

Välkommen till Hajk...

...idag ska vi lära oss att göra en barkbåt. Eller att umgås med hans familj. Ja, för det var ju det jag gjorde förra helgen. I Värmland och hela familjen lät ungefär som programledaren i Hajk. 

Hans mamma barnmorskan pratar precis som han gör, och verkar vara lika musslig.
Hans pappa polisen berättade att konstverket i rondellen i Degerfors i folkmun kallas slappetasken. 
Hans morfar gör frukost på sängen till mormor. Varje morgon. 

Med mormor och morfar gick vi auktion och såg på när lokalbefolkningen fyndade broderade dukar, kopparkannor och porslinsprydnader. Hos pappa fick vi kaffe och kaka och hos mamma lax och sherrysås. 
Alla var snälla och nyfikna och alla kommenterade att han inte berättat om mig tidigare. 

Jag kände mig förvirrad och utelämnad och när vi var ensamma fick jag mindre psykbryt gånger två. Kan ha varit situationen eller bara PMS. Efter släktpärsen vilade vi upp oss i Åre i två dagar. Släkten tycker att jag ska lära mig åka skidor. Jag tycker att bastubad på Holiday club, mums från chokladfabriken och vin räcker bra. 
Men så brukar jag ju säga att man ska testa det mesta minst en gång. 




Söndagsstrunt

Nä, jag är inte gravid. Däremot kommer jag snart att växa ur det enda smaknamn jag någonsin haft. För inte kan man kallas "lillen" om man är tjock. Och tjock är det jag kommer att bli om jag fortsätter att ägna min tid åt att äta och dricka vin i denna omfattning. Sex är den enda träning jag ägnar mig åt nu, och även om det kan vara ganska ansträngande så är det inte träning. 

I fredags somnade jag fullt påklädd med huvudet på armen i Ekorrens säng. Och nu ska min laptop få sova i garderoben. Jag har gått från PC till Mac. Ekorrens gamla Mac som inte han behöver nu när han köpt ny. Han fixade alla program, flyttade material från PC:n till Macen, speedade upp det mobila bredbandet. Allt under tiden som jag sov. 

Hemma hos gift väninna på tjejmiddag i lördags. Framgångsrikt par som jobbar jämt, med central bostadsrätt med takhöjd 3,40. Enorma bokhyllor med massa böcker som jag kollade in. Hälften av böckerna var olästa, ryggarna var helt släta. Fasad. 
I sovrummet bilder från parets bröllop. I hallen fler foton och inbjudningar till vänners bröllop. På hennes hand guldringen med diamanten. Men när alla utom jag hade gått kom bekännelsen. Hon är förälskad i en annan. Han skulle aldrig kunna passa som hennes man. Men hon skulle inte säga nej till en kyss. 
Fasad. 

Det svåraste med ensamhet är när man blir två

Ska det verkligen vara så svårt att skriva om det? Om känslan av att inte längre vara ensam eller själv. Om känslan av att vara två.

Om hur konstigt jag tycker det är att han kan sakna mig jättemycket fast vi nyss umgåtts i fem dagar och bara varit ifrån varandra ett dygn.
Om hur förvånad jag blir när han hellre kommer hem till mig och sover än sover hemma när han jobbat till klockan halv två och ska gå upp klockan sju.
Om hur ställd jag blir av allt stöd och all hjälp han ger mig, utan att jag behöver be om det.

Om hur det känns som mitt inre fylls av varmt te när vi sover sked.
Om hur jag inte kan sluta titta på honom, när han kör bil, står i duschen, sitter vid datorn och hur jag saknar honom när vi inte sitter mitt emot varandra och jobbar.
Om hur våra ögon tårades när vi såg "Into the wild" för att vi inte vill vara ensamma. Och för att vi inte är det.

Ariska horor på jackan

Jag och Frun skrattar åt Lillasystern minst tio gånger om dagen. Vi trodde att hon skulle liva upp med lite ungdomlighet här i lägenheten. Alltså crazy fyllehistorier, galna sexstories och sånt. Men istället håller hon för öronen när jag och Frun pratar snusk. Men rolig är hon och ibland kommer det fula ord ur hennes mun, utan att det var tänkt så.

Ikväll stod hon och rollade sin jacka som var luddig efter en nyinköpt, vit, stickad tröja.

Fru: Men det är ju på insidan av jackan, det syns ju inte i alla fall.

Lillasyster: Men jag kan ju inte ha en svart tröja på mig. Det är vitt luder.

Fast synd att hon inte sa "Jag rollar vitt luder", utan r i rollar. Men det är ju sånt som jag, snusktanten, tänker på. Kan man få tourettes syndrom så här på äldre dar? Jag har helt klart hellre ålderstourettes än åldersdemens om jag får välja.

Att avbryta i tid

När det gäller sex borde jag avbryta i tid. Alltså inte själva samlaget (eller jo, fast när det bör avbrytas har han bättre koll på...förhoppningsvis). Men framför allt är det själva skyddslösheten som borde avbrytas i tid.

Från http://www.skane.se/ (Region Skåne):
Avbrutet samlag
Säkerhet.

Man räknar med att upp emot 20% av de par som använder sig av avbrutet samlag blir gravida inom ett år.
He he he.

Jag vägrar hormoner. P-piller har jag ätit i nästan 10 år men slutade när de gav mig upprepade svampinfektioner som i sin tur gav mig vestibulit. Och när jag slutade med skiten upptäckte jag hur mycket mer lust jag hade. Aldrig i livet piller igen.

Vad har vi då att välja på?

* Pessar och spermiedödandemedel
Sjukt oflexibelt. Man börjar hångla och sen måste jag springa in på toa och sätta in en gummihatt plus spruta upp nått jävligt starkt medel. Hur bra kan det vara för slemhinnorna? Dessutom ska pessaret sitta kvar i sex timmar efteråt. Jag kommer att glömma bort att ta ut minst var tredje gång.


* Sterilisering

Okej att jag är skeptiskt till egna barn och inte vill ha några nu men man vet ju aldrig. Dessutom massa samtal innan beslut plus stor operation under narkos. Jag som blir kallsvettig och svimfärdig bara av en spruta.


* Kopparspiral

Innehåller inga hormoner och man kan ha den i många år. Det låter läskigt att man faktiskt kan det när man inte får ha en tampong längre än 8 timmar. Eller är det 6 timmar? Och man får ofta mer mens av kopparspiral. Ger något ökad risk för infektioner och jag har redan lätt för att få svamp.

Är det inte helt sjukt att det år 2008 finns p-piller, minipiller, p-spruta, p-stav, p-ring, p-plåster, p-dator, spiraler, pessarer och akut p-piller för kvinnor.
Till männen: kondom.

Det får bli kondom för oss. Av praktiska och principella skäl.


Ger ett sken av moderskap

Jag tror att jag är skengravid.
Tack till Greys anatomy som lär mig väsentliga termer. En av mina bästa vänner är gravid och därför vet jag att redan i början blir man mer anfådd och orkar mindre på grund av den ökade blodvolymen.
Och jag blir mer anfådd och orkar mindre när jag tränar.

Eller så är jag bara ur form på grund av alldeles för lite träning och för mycket kontorstols sittande på sista tiden.
Eller så har jag förbrukat all ork till träning under de intensiva år då 7-8 pass i veckan var en normal dos.
Eller så är jag gravid på riktigt.

Avbrutet- hur många procents skydd ger det egentligen?


Låt mig bara ligga ner en stund

Jag är matt. 
Min ena chef skickar mail med massa information som jag inte vet vad jag ska göra med. Andra jobbmänniskor har krav och förfrågningar och undringar. Jobb ska göras, göras, göras. En president ska väljas. En långresa ska planeras. Jag är pank och ska åka till Värmland, Jämtland och Skåne. Jag har skulder. Både i pengar och känslor. Bristvara båda två men också tid som aldrig räcker till. Jämställdheten har avstannat, männen tar inte ut sin pappaledighet och kvinnorna blir sura när de diskar för femte dagen i rad. Orkar inte träna och fick näsblod över frukosten i lördags. Mail som ska skrivas, mess besvaras, samtal ringas. Brasa i kakelugn, ost, kex och vin, lust och lycka som jag ville skrika ut men som kvävdes för hur ska jag kunna skratta när andra gråter.
Ingen vill vara ensam, men alla är det.

RSS 2.0