Tills jag hittar mannen...

...kan jag ju ha det här som motto. Såg det på väggen i en bar häromdan.

Hellre en ranglig bardisk än ett fast förhållande.


Back on track

Sådärja. Mobilen funkar hjälpligt igen. Hade tydligen varit strul med Telenors nät förklarade en trött man i deras butik. Också påminde han mig om att stänga av mobilen ibland. Va, göra mig onåbar? Skrämmande tanke.
Men jag kanske borde göra det i Barcelona. Beroende på hur mycket jobb som blir klart innan jag åker dit. De kommande helgdagarna oroar mig.

Jag läste ett inlägg på Hannas blogg, http://dimba.blogg.se/1209451422_trkig.html.
Det fick mig att fundera. Hon tyckte att hon var tråkig för att hon inte var på väg någonstans. Jag känner däremot att jag är på väg mest hela tiden.

Det känns som jag varit på väg mot nya mål i tre år nu. Från jobb till utbildning. Från sambo till singel. Från Lund till Malmö. Från utbildning till jobb. Från Malmö till Stockholm. Från jobb till jobb. Från lägenhet till lägenhet. Från famn till famn.

Jag är snart 30 år och har i princip inga vuxenpoäng. Snarare minus vuxenpoäng. En förstahandsbostad, ett fast jobb och en stabil man hade inte suttit fel. Stabilitet och vardagsliv helt enkelt.

Error och kortslutning

Allvarligt, snart hoppar jag från någon bro här i Stockholm. Jag har massa jobbsaker som måste ordnas nu, idag, innan helgdagar och skit. Typ tusen samtal som måste ringas.

DÅ STREJKAR MIN MOBIL.

Men för helvetes jäkla skit mög. Ingenting blir klart om jag ska mejla. Jag har för bråttom. Jag ska åka på semester nästa vecka, det här går inte! Jag kan inte heller ringa lönekontoret och fråga om jag överhuvudtaget får någon lön den här veckan. Vilket jag verkligen behöver om jag ska till Barcelona en vecka.

Varför kan ingenting bara vara enkelt och funka som det ska?

Mördande drömmar och träning

Jag hade en läskig dröm i natt. Jag drömde att jag bodde med mannen som har erkänt mordet på Engla. Han gick omkring naken i lägenheten. Naken och tjock var han. Och han skulle döda mig, fast jag visste inte när. 
Jag skyller drömmen på kvällstidningarna som publicerat bilder på honom. Om jag inte hade sett bilderna, hade jag inte drömt om honom. Funderar på att stämma blaskorna för störd nattsömn.

Nästan lika läskigt är det att jag precis gått med på att följa med Å på ett spinningpass. 55 minuters plåga. Jag brukar känna mig döende efter 15 minuter men kan stå ut i 30. Och inte har jag några sådana där spinningbyxor med blöja som man ska ha för att förhindra skavsår på känsliga delar.
Spinning ska ju vara bra träning för benen och rumpan. Men vad ska man med en tight rumpa om man har sönderskavda blygdläppar?

Jamaicanen på paus

Igår var jag, M och några till på stället där Jamaicanen dj:ar. Det var kul, han spelar ju bra musik och vi dansade och drack drinkar. Han var som vanligt snygg och sexig när han jobbade. Och han kom ut på dansgolvet och dansade med mig i nån minut.

Men samtidigt är det inte bara jag som tycker att han är en heting. Massa kvinnliga vänner på facebook och flera brudar som klistrade på dj:båset. En donna var parkerad typ i dj:båset, han kände henne rätt väl verkade det som.

Jag har även fårr veta skvaller om honom. En kompiskompiskompis har haft en relation med honom. Enligt uppgifterna ska han ha frågat henne hur många hon haft sex med. Hon sa 10 (vilket var lägre än den verkliga siffran...) Och han tyckte att det var mycket.

Eh men va? Hora-madonna komplex eller vadå. Han har ju knappast haft sex med färre än 10 pers. Och va fan är det för konservativa skitåsikter? Sånt går ju bort direkt. Dags att ligga lågt.

Mitt fina lilla lamm

Snart är min och Pojkens historia slut. Om några dagar kommer min kära fru hit från Barcelona, hon kommer att bo hos mig tills hon hittat något eget. Det minskar mina och Pojkens möjligheter att träffas. Sedan kommer sommaren, han ska ut och segla i många veckor och strax är det höst och han flyttar långt bort för att utbilda sig och leva det glada studentlivet.

Jag har ju vetat hela tiden att vår tid skulle ta slut, eller kanske aldrig riktigt börja. 9 års skilland är ändå ganska mycket. Vi är inte alls på samma ställe i livet. Jag skulle aldrig kunna hålla honom kvar. Ett förhållande mellan oss har aldrig varit en möjlighet eller ett alternativ.

Men det känns ändå lite sorgligt. För han är fin. Respektfull och inga spel. Levande och pratsam. Nära till sitt gulliga leende. Skämtsam och allvarlig. Öppna blå ögon. Nyfiken och generös i sängen. Håller om och pussar i nacken. Tar med vin när jag bjuder på mat. Diskar utan uppmaning. Hör av sig när han ska. Mjuka kyssar och underbara smekningar.

Idag råkade han se att jag har honom inskriven som "Lammköttet" i min mobil. Då skämdes jag faktiskt.


Jag vill göra som Van Gogh

För ett år sedan, när jag kände mig nere och var stressad, började mitt högra öra krångla. Pip, sus och lock. Min egen diagnos: stresstinitus. Nu är det tillbaka.

Det är väldigt irriterande och enerverande. I större sällskap eller bullriga miljöer hör jag inte vad folk säger. Speciellt inte när jag har lock för örat. Jag vill sticka in en tops och röra runt eller göra som Van Gogh, skära av skiten. Okej, det skulle inte hjälpa men ändå...frustration!

Annat att vara frustrerad över: Att jag inte fått lön den här veckan.Det var samma sak förra månaden, jag fick inte lön den veckan när alla räkningar ska betalas. Och jag har redan skulder så dags att ringa till mamma och pappa. Fan, man är snart 30 år och kan fortfarande inte planera sin ekonomi, till exempel spara så man har en buffert.

Ytterligare irritation: Jag addade Jamaicanen på facebook. Han hade typ 300 vänner, majoriteten snygga tjejer. På hans wall undrade någon när han skulle komma till Skåne, någon annan när han skulle komma till London. Man ska inte adda personer man dejtar.

Jag är drabbad av ödet

Hej fjärilar i magen.

Jag träffade Jamaicanen igår. Oh my. Oh yes.

Ibland när man efter några år träffar någon som man haft en relation eller romans med kan man undra vad man såg hos den personen.
Inte i det här fallet. Inte alls.

Han är fortfarande snygg. Han är fortfarande allvarlig och nyfiken, tills han skämtar om något, ler stort och får glitter i ögonen. Han har samma passion och eftertänksamhet som är så intressant och sexigt.

Och han är uppenbarligen en större dj än jag förstått. På väg till baren där vi skulle ta en drink gick vi förbi affischer för en spelning med en ganska stor, utländsk artist. Med Jamaicanens dj-namn på.

I tre timmar pratade vi om allt från hur det var när vi träffades i Malaga 2001, till drömmar och svårigheten med att ha en bra relation. Jag drack vin och han drack juice och sedan körde han mig hem. När vi skulle säga hejdå kramades vi, det kändes lite absurt. Jag menar, vi har ju gjort mycket mer än att kramas, och jag började fnissa lite och gav honom en lång blick.

När jag kommit innanför dörren ringde han.
"Why did you look at me that way" undrade han.
(För att jag undrade hur dina läppar känns, det har jag nämligen glömt)
"Well, it just felt strange" svarade jag.

Fladder, fladder i magengropen.

ADHD eller inte

Igår var jag på dejt igen, med den andra adopterade killen från dejtingsidan på nätet. Ska det fortsätta i den här takten kommer jag att bli både desillusionerad och alkoholiserad inom några veckor.

Vi möttes utanför en bar. Jag kom först och satte mig på en bänk. Han kommer gående, pratar i mobiltelefon, ställer sig vid bänken. Jag vill inte resa mig. För han ser väldigt kort ut.

Det är inte ofta jag träffar en kille som är i min längd. Men den här snubben var säkert bara 165 cm. Dvs lika lång som jag när jag har lite klack, vilket jag hade.

Jag tvingade bort mina traditionella åsikter och vi gick till baren och drack öl. Och pratade. Framför allt han pratade, pratade och pratade. Samtidigt som han rörde sig, nästan konstant. Flyttade glaset, bytte ställning på stolen, fibblade med mobilen.

Jag blir stressad av ett sånt beteende. Jag vill bara säga: "Sitt still och håll käften i en minut tack". Kanske var han bara nervös eller så har han någon bokstavskombination. Jag funderade på att hångla upp honom, bara för att se om han åtminstone var tyst då. Men jag lät bli.

Ikväll har jag däremot en intressant dejt. Med Jamaicanen. Oh my.

Gay eller inte

Jag var på dejt sent igår, med Koreanen (en av de adopterade från dejtingsidan på nätet). Vi drack några glas vin på en trevlig bar och pratade.

Jag hade vissa problem med att koncentrera mig på konversationen. För han var liksom...bögig. Min fördomsväckarklocka ringer jättehögt när jag skriver det här, men han var verkligen...gayig. Gayig i hur han talade, hur han rörde sig.

Han berättade att han brukade få vara shoppinghjälp till de 50-åriga gubbarna på jobbet. Hotta till dem lite när de hade 50-årskris. Och jag tänkte, "De ber dig följa med och shoppa för att de tycker att du skulle passa i Fab 5".

Att han dessutom hade en frisyr som var lika förvirrande som en labyrint gjorde inte saken bättre. Massa stylingprodukter i och spret åt olika håll.
Jag försökte tänka på hur det skulle vara att kyssa honom. Men nä. Det gick inte.

Jobbförnekelse

Jag har tillbringat hela dagen i förnekelse. Väninnan M ringde vid elva-tolv tiden.
"Vad gör du?" undrade hon.
"Jag jobbar" sa jag.

Samma sak när Jamaicanen ringde.
Samma sak när en av mina nätdejter ringde.

Har jag jobbat?
Inte direkt.
Jag har varit hemma nästan hela dagen och jag har suttit framför datorn. Men jobbat? Nja.

Dessutom har ännu en liten förkylning drabbat mig. Alltså ingen träning som kan pigga upp heller.

Jag behöver lugn semester med sol och sömn. NU.

Tillbaka på detingsidan på nätet

Jag har gått ut i cyberspace igen. På dejtingsidan. Första observationen: fanns det inte fler snyggingar förra gången? Andra observationen: var det såhär kul förra gången? Tredje observationen: var jag lika snabb att avspisa förra gången?

Det handlar om att sålla. För som tjej får man många mejl. Och det är där den första utsållningen sker. "Hej sötis. Vad gör du ikväll då?" går bort direkt. Om det är ett någorlunda intressant mejl går jag in på deras sida och tittar. Är han för gammal, för ung, skriver konstiga saker i sin presentation eller inte tilltalar mig utseesndemässigt så svarar jag inte på hans mejl.

Om han fortfarande är intressant efter ett par mejl utbyts msn-adresser och konversationen fortsätter på msn. Tills någon föreslår dejt.

Jag har två eventuella dejter i veckan. Med två olika män. Men lustigt nog är båda adopterade.

Inte här och nu

Fan, jag känner mig helt ur led. Ur tid och utan ork. Ingen känsla och få ord. Uttråkad men utan energi. Trött men kan inte somna. Hungrig men inget att äta. Saker att se fram emot men längtar inte direkt.

Tillfälligt avbrott.


Lovelyn och männen

Okej, jag är lite utmattad. Men jag behöver ju inte ge upp helt för det. Så här är läget:

Vakten: Messade dagen efter. Typ "trevligt att träffa dig, allt bra med dig?". Jag svarade i samma stil och har sedan inte hört något mer. Men enligt säkra källor har han varit i fjällen och åkt skidor den här veckan.

Den Långhårige: Vi har inte hörts sedan han han var här i torsdags. Kändes ju lite skumt då så jag vet inte.

Pojken: Var här ikväll. Jag förvånade både honom och mig själv genom att bjuda på mat. Hemlagad mat. Han tog med en flaska vin. Han är en gullis, som säkert kommer att göra en tjej i hans egen ålder mycket lycklig i framtiden.

Jamaicanen: Vi messade igår och han skrev upp mig och mitt partysällskap på gästlistan till klubben där han dj:ade. Självklart gick vi dit och dansade, dansade, dansade. Och han var så snygg när han stod i båset, helt fokuserad på musiken men då och då lyfte han blicken mot dansgolvet, mötte min och log.
En stund innan stängning skulle vi gå, jag sa hej då till honom och tackade för kvällen. Han ville gärna fika eller äta middag någon dag i veckan.

Men det jag tänker mest på just nu är att jag ska jobba flitigt i fyra dagar innan jag åker ner till Skåne på torsdag. Längtar efter att träffa familjen, katten, vänner, guddotter och hennes lillebror.

Bara skaka rumpan

Den Långhårige kom på besök i torsdags. Sent och sönderstressad av jobbet. Han åt mat som han hade med sig, ringde ett par jobbsamtal och fixade några grejer på laptopen innan vi kunde umgås. Det kändes lite konstigt, hela kvällen.
Och inte blev det bättre av att Jamicanen ringde mitt i. En man i soffan och en annan i luren. Svettigt. Sen messade både Pojken och Herr Nyvaken.

Äh, jag vet inte. Dejten hos Den Långhårige förra fredagen var så perfekt. För perfekt. Gav mig pirr i magen inför att ses igen. Nu känner jag mig mest apatisk och orkar inte bry mig. Varken om honom eller Pojken eller nån annan man. Jag tror att jag är lite utmattad.

Så igår var jag otroligt nöjd med en härlig middag och vinkväll hos MissLinisen. Mest tjejer och hur trevligt som helst. Jag känner mig glad över att jag börjar få ett umgänge här.

Ikväll ska Å och en kompis till henne komma hit och sedan ska vi gå ut och dricka några drinkar. Eventuellt gå vidare, jag känner för att bara dansa, dansa, dansa till bra musik. Jamicanen dj:ar på en klubb och det hade varit kul att gå dit. Dels för att det skulle vara kul att se honom spela (sju år sedan sist) och dela för att jag vet att han spelar bra skaka rumpan musik.

Och det är precis vad jag vill göra. Shake it like a polaroid picture.

På tal om kondomer

Fick det här av Lena. Underbart.

Hur skulle det se ut om alla gjorde reklam för samma sak!!!!


Nya märken att välja på:


FELIX kondomer: Gör det goda godare

FROSTIES kondomer: De väcker tigern i dig

GEVAILIA kondomer: När du får oväntat besök

NOKIA kondomer: Connecting people

OLW kondomer: För att du älskar det goda

CARLSHAMNS kondomer: Gott, gotti, gott gott

McDONALDS kondomer: Livet har sina goda stunder

LIBERO kondomer: Det känns tryggt

LÄTTA kondomer: Om du har bestämt dig

VICKS kondomer: Extra starka, extra friska

STATOIL kondomer: Det du behöver när du behöver det

PEDIGREE PAL kondomer: Rekommenderad av ledande uppfödare
köttiga
bitar rakt igenom

GINSANA kondomer: Orka mer

GB-GLASS kondomer: Jag och min magnum

LOREAL kondomer: För det är jag värd

GORE TEX kondomer: Guarantied to keep you dry

DELIKATESS YOGGI kondomer: Nya smarriga smaker i ny fin
förpackning

ERICSSON kondomer: It's all about communication

MICROSOFT kondomer: Where do you want to go today

ALGRENS-BILAR kondomer: Det enda sättet att stoppa dom är i
munnen

PRINGLES kondomer: Once you pop, you can't stop

BLÅ-BAND kondomer: Smaskens till sista slicken

WHISKAS kondomer: Om kissen själv får välja

Svar från Söderkillen

Han svarade på mitt fyllemejl.

"Jag tror knappast att det där mailet är till mig. Det är ställt till någon som kanske har ett fåtal drag som bär likheter med mig, men inte någon av kött och blod som vandrar på Sthlms gator. Eller med de av mina svagheter, brister och narcissistiska nycker som du aldrig sett. 
 
Men det kanske är just av den anledningen som jag bör svara. För att få låta dig veta att det är feladresserat och måste förses med ett påklottrat "åter avsändare".
 
Jag hoppas att det kommer fram till den det var ämnat för."

För helvete. Jag blir så irriterad. Nej, jag har inte sett dina svagheter och brister för jag fick ju aldrig det. Du däremot såg mina flera gånger om.
Men jag såg annat och jag kände annat. Fan ta dig för att du förnekar det. Det är mina känslor, även om du försöker få mig att glömma dem på detta sätt.
Du kan ha dina "jag har så mycket problem med mig själv, ingen kan tycka om mig" känslor för dig själv, försök inte lägga över dem på mig.
Det om nåt är patetiskt bullshit.

Jag såg honom

På väg hem från träningen. En bit framför mig går en kille med blondfärgade dreads, ravetröja, ryggsäck, jeans och sneakers. Det är något med honom som får mig att titta lite extra. Han går ganska fort. Så tittar han åt sidan och jag känner igen honom.

Det är min lillebror. Jag blir helt ställd. Han tittar åt sidan igen och vänder sig nästan om. Min första reaktion är att gömma mig så jag tittar ner i marken, döljer ansiktet med kepsen och håller på att gå in i en gravid kvinna. Men jag måste ju prata med honom. Såklart.

Då stannar han vid en parkerad cykel. Och pillar loss något från styret. Jag stannar upp. Är det en ringklocka han snor???

Jag ökar tempot för att komma ifatt, ska precis gå över vägen som han nyss passerat och inser att det har blivit rött. Jag får vänta och ser på håll hur han tar upp en red-bull ur väskan. När jag kommit över vägen börjar jag springa. När jag närmar mig honom går han in till tunnelbanan. Att han plankar in är det sista jag ser.

Byteshandel i natten

I lördags körde jag och några vänner en barrunda på Söder. På ett ställe träffar jag på  Kollegan som numera är en stadgad man. Vi står och pratar när jag ser en kille som jag känner igen. Han känner igen mig också.

Det är jamaican-engelsmannen som jag hade en romans med i Malaga 2001. Han bor i Stockholm sedan två år tillbaka. Så jäkla galet. Vi pratar en stund, han ber om mitt nummer och får det.

Vi går vidare till kvällens tredje ställe. Det är kö in. Jag ställer mig en bit bort, vännen M går fram till Vakten. Sedan ropar hon på mig och vi får gå in.
"Hej. Ha en trevlig kväll" säger Vakten till mig och ler stort.
"Hej, tack" säger jag och tänker vad är det med honom.
M förklarar när vi kommit in.
"Han ville ha ditt telefonnummer för att släppa in oss".

Ja, jag får väl skylla mig själv. Om jag ser mitt telefonnummer som allmängods lär ju andra också göra det.

Glatt överraskad i obygden

Jag är tillbaka på trygga Södermalm efter en fantastisk dejt med "Den Brunbrände". Som jag måste sluta kalla Den Brunbrände. "Han är ju inte alls särskilt brun" var nämligen det första jag tänkte när jag såg honom. Och särskilt blond var han inte heller, det måste vara belysningen på Spy bar som är skum. Men han är ganska långhårig så hädanefter kallas han "Den Långhårige".

Jag var skeptisk och nervös inför dejten och hade bett två kompisar att höra av sig och kolla läget under kvällen. Kändes lite läskigt att vara ute i obygden med en okänd man.
I alla fall. Han hämtade mig på tunnelbanans slutstation. När vi satt oss i bilen märkte jag att han var lite stirrig och insåg att han var nervös. Då blev jag kolugn.

Han bor i en mindre villa som han påstår är hans. Jag tror att han delar den med mamma men hon bor mest utomlands. I ena badrummet såg jag ett bubbelbadkar som jag gärna skulle prova någon dag. Annars mysigt men lite stökigt och inte riktigt inrett pga renovering.

Han lagade fiskgryta, bjöd mig på vin och lät mig ladda ner musik under tiden som han donade i köket. Efter den goda fiskgrytan gjorde han efterrätt. Mer vin och mycket trevligt prat. Han var sympatisk, nyfiken och gullig.
Så jag stannade över natten och jag ångrar inte en sekund.

Underbart och fantastiskt. Länge. Närhet. Mys. Kyssar. En gång till. Sova. En gång till. Frukost. Lyssna på hans egenproducerade musik. Och igen. Tills vi inte orkade mer.

Då gick vi ut i vårdagen. Köpte glass och satte oss på en bänk vid havet. Sedan körde vi en runda och kollade på flådiga hus innan han lämnade mig vid tunnelbanan. Vi sa "vi hörs" och kysstes intensivt tills en buss tutade på oss.

Jag är så jävla nöjd.


Vin. Nu. Tack.

Lite uppiggande denna deppiga fredag.

Den Brunbrände ringde. Han var på väg hem för att förbereda middagen. "Är det okej med rotfrukter till fiskgrytan?".
Javisst. Vad som helst är okej bara jag får vin.

Jag hatar mitt jobb

Jag hatar mitt jobb idag. Det har jag i och för sig gjort de flesta dagar sedan jag började jobba hemifrån. Det passar mig inte. Inte alls.

De flesta dagar är minst åtta timmar av ångest. Prestationsångest och ångest för att saker och ting inte funkar. Ångest för att jag måste prestera och producera för att få lön. Ångest för att jag inte har någon feedback eller några kollegor att småprata med, rådfråga eller fika med.

Jag tvivlar på mig själv. Jag undrar om jag ska byta jobb. Jag undrar hur jag kan ha ett jobb. Jag frågar mig varför jag ens ska ha lön. Jag känner mig som ett skämt.

JAG VILL INTE MER. Och ändå måste jag. I två månader till. Jag har hyra och räkningar att betala. Och någonstans inom mig är jag ändå stolt över mitt yrke. Jag har kämpat för att komma hit. Jag vet hur roligt det kan vara.
Men just nu är det inte roligt alls.

Dagar som denna

Det är vår. Jag har varit på after work med en kollega och två Skånevänner. Mat, vin och snack i fyra timmar.
Plötsligt känna allt så mycket lättare. Så mycket bättre.
Det är dagar som denna som man vill minnas.

Den brunbrände

Den kanske lite intressanta killen som fick mitt nummer på Spy bar i påskas har hört av sig. Messat några gånger och jag har svarat. Nu har vi styrt upp en dejt på fredag och det var på tiden för jag har börjat glömma hur han ser ut. Blond, lite skäggig och väldigt brunbränd är vad jag minns.

Så på fredag ska han hämta upp mig och köra mig till mammas villa i snobbiga förorten. Mamma jobbar utomlands och han passar villan men har egen lägenhet i stan påstår han.

Den officiella planen är att vi ska dricka vin och han ska bjuda på fiskgryta. Men jag antar att han hoppas på övernattning och fri tillgång till min mussla.

Jag vet inte om jag vill bjuda på musselsoppa. För säkerhet skull har jag kollat att jag faktiskt kan ta mig ifrån obygden mitt i natten. Och googlat och yahooat Den brunbrände. Jag hittade till och med en gammal bild på honom. Kanske kan funka som utpressning vid behov.

Fru kommer till Stockholm!

Om en månad kommer min kära fru till Stockholm. Hon fick jobbet och flyttar hit!
2008 kanske faktiskt kan bli bättre än 2007.

Lilla bror blir stor

I förrgår fyllde lillebror 26 år. Han är verkligen vuxen nu. En man. Men fortfarande min lillebror som älskade att bada på morgonen, bara ville äta äpple om det var delat i minst fyra delar och som klättrade på allt han kunde klättra på.

Jag har inte sett honom på fyra år nu och inte pratat med honom på tre år. Jag undrar hur han har det. Jag undrar om han bor kvar i Stockholm, om han har en flickvän och om han har ett jobb eller pluggar. Men mest undrar jag om han fortfarande knarkar och hur allvarligt det i så fall är.

Jag hoppas att han åtminstone är lite lycklig. Jag hoppas att han har människor runt sig som tycker om honom, att han har hittat något som betyder mer än knarket och att han någonstans inom sig vet att vi tänker på honom. Och att vi aldrig, aldrig slutar hoppas på att han en vacker dag ska höra av sig.

Äntligen tillbaka!

Bloggportalen skulle byta plattform och man har inte kunnat blogga på flera låååånga dagar. Nu verkar det som om det ändå inte gick att byta. Men blogga kan man göra.

Härligt, nu finns jag igen!

RSS 2.0