lovelyn

Han skaffade en större espressokanna. 

Jag fick en egen nyckel och lärde mig hur spisen fungerar.

I juli måste jag, Frun och Lillasystern lämna lägenheten på Liljeholmen. Kanske skulle jag hunnit få en liten etta genom en av mina platser i de två bostadsköer tills dess. Annars kunde jag säkert fått ett nytt andrahandskontrakt tills jag fått ett i förstahand. 

Men det satte han stopp för. 

För han föreslog att jag skulle flytta in, på riktigt. Jag hade tänkt på det, men ville inte fråga. Jag vill ju klara mig själv och ville inte att han skulle känna sig tvingad att ta hand om mig. Men han frågade och jag blev otroligt glad. Fast jag var tvungen att fråga om han egentligen var medveten om hur många par skor jag har. 

Nu är det bestämt. Jag flyttar in i juli. Om det går bra får vi fundera på att skaffa något större, tillsammans. Jag är glad, spänd, orolig, lycklig. Allt på en och samma gång. Får påminna mig själv om att han är inte som den fd sambon, och jag är inte riktigt samma person som jag var då. 

Men det är skrämmande. För jag vet att det inte alltid är lätt. Jag vet att jag har svårt för att känna mig beroende eller begränsad. Jag vill kunna skita i att äta lagad mat i tre dagar om jag känner för det. Men om jag nu ska äta, så vill jag göra det med honom. Samtidigt så är jag fortfarande ointresserad av matlagning, krukväxter och renovering. 

Jag vill dela mitt liv med honom, men vet att det kräver kompromisser från båda håll. Det är inte lätt. Men vi prövar.