lovelyn

Fast det bara är fredag har jag 4 dejter på g till nästa vecka. Eller ja, 4 möten med män i alla fall. 

Förutom rewindknappen som jag efterlyste skulle jag vilja ha en deleteknapp. Jag skulle vilja deleta Söderkillen ur mitt medvetande. Det är obegripligt hur en person på så kort tid kan lämna så stora avtryck. 

Vänner, jag behöver er hjälp.
I dag har jag tittat på två rum. Båda har plus och minus. Ni måste hjälpa mig att avgöra vilket som är bäst.

Rum 1
Plus: Finfint läge vid Zinkensdamm på Södermalm = centralt och bra läge
           Mamman i familjen har samma yrke som jag = bra med fler kontakter
           Rummet helt ok, nära kök och badrum i ena delen av huset

Minus: Mamman har två barn, den ena 3 år gammal och den andra typ 7 år. Plus en särbo med två barn. 
             Plus hund och katt
             Känns väldigt mycket inneboende att bo i en familj

Rum 2
Plus: Det är i princip en egen lägenhet. Egen ingång, egen dusch å badrum, kyl och mikro

Minus: Vill att jag flyttar in redan 1 september. Dubbla hyror och inget jobb....hmmm
              Ligger i Västra skogen, typ höghusområde men ett trevligt sådant med fin utsikt över vatten
              7 minuter till t-centralen

RÖSTA; RÖSTA; RÖSTA!!!

Då var biljetterna bokade. Resan till Barcelona som jag var tvungen att avboka i maj på grund av jobbet blir nu av. 18-26 september ska jag besöka min kära fru och hennes karl. 

Ibland behöver man en knapp som spolar tillbaka tiden. Rewind som det stod på de gamla kassettbandspelarna. Jag hade velat ha den knappen nu. 

Varför känner vissa killar ett behov av att analysera mig när jag inte är mitt mest glada och charmiga jag?

I går träffade jag på en sådan kille. Jag var på reggaefest på Mosebacke med en bekant och hennes kompisar. En av killarna kastade intresserade blickar på mig och det slutade såklart med att vi pratade. För tillfället är jag dock emot alla män och dessutom verkade denna man inte särskilt lockande.
Men jag var absolut inte otrevlig mot honom. Jag var bara ärlig, inte så intresserad och kanske lite dryg. Det var då analysen började. Av någon anledning tyckte han att han kände mig så väl efter en timmes bekantskap.

När jag fått nog och ville gå hem bad han om mitt nummer. " I really would like to be your friend" sa han. (Nej, han är inte svensk)
Min vän. Tillåt mig att vara skeptisk. Det var jag också. Trots att jag vet att killar inte lyssnar på vad man säger så sa jag " Sure, you can get my number. But I only want you as a friend. Nothing more."

Vid tre fick jag ett sms. "Never ever forget ur self". Nu blir jag till och med analyserad via sms.

FAN FAN FAN

Spraydejterna har tagit plats i mitt liv igen. Igår var jag  på den första nya dejten sedan juni. Jag är skeptisk. Han är nämligen tunnhårig. Jag har aldrig haft tur med tunnhåriga män.

Skalman är tunnhårig och han hittade en annan tjej när jag var i Spanien och undvek att berätta det för mig.
Masken är tunnhårig och han gjorde slut och blev tillsammans igen med sitt ex och ljög om det och allt annat.
Polisen är tunnhårig och han ville bara ha sex och bara när det passade honom.

Den nya tunnhåriga är 26 år, halvpolack och ska precis börja plugga. Jag lät honom välja vart vi skulle gå för att dricka ett glas vin. Han tog med mig till ett ställe där jag varit på dejt med en annan Spraydejt. Stockholm är en liten stad.

I helgen har jag trösthånglat. Alltså, hånglat med en kille som jag inte var särskilt sugen på att hångla med men som jag ändå hånglade med eftersom den jag vill hångla med kan jag inte hångla med.
Ja, ni vet vad jag menar.
Eller så vet ni inte alls, det kanske bara är jag som sysslar med trösthångel.

Trösthånglet träffade jag på en fest som M tog med mig till i lördags. Jag kände ingen mer än M men hade fantastiskt trevligt ändå eftersom:
1. Det var massa skåningar på festen. Vi bildade en egen kolloni i köket ett tag.
2. 70 procent av festdeltagarna var killar.

Uppvaktningen var därför ganska intensiv och först blev jag erbjuden hångel av en väldigt pratsam IT-kille från Kristianstad. Jag tackade nej men ångrade mig lite för han hade en piercing i tungan. Jag har ju aldrig hånglat med en piercad tunga.
När jag bestämde mig för att sätta mig i en taxi fick jag sällskap till stora vägen där jag skulle haffa en. Trösthånglet, en kille från Helsingborg, med samma yrke som jag fast på annat företag, tyckte att han skulle följa med i taxin. 
Det tyckte inte jag men lite hångel bjöd jag frikostigt på.

Just nu är chansen för att jag stannar i Stockholm nere på minus.
Min kombo kom hem från sitt jobb i Värmland i dag, hon är hemma över helgen. Sedan ska hon tillbaka för hon har fått förlängt till jul. Hon har bestämt sig för att hyra ut hela sin lägenhet till ett företag från den första oktober.
Så nu har jag inget jobb och snart inget boende.

Det känns som personalchefen står och pekar finger åt mig och säger: "Na, na, na, na, na, naaaa, du får inte mer jobb. Vi vill inte ha dig, na, na, na, na, na, naaaaaaaa."

Jag har hela tiden varit en förespråkare för facebook. Det är kul att lägga upp foton, titta på andras, leta efter bekanta och skriva på vännernas väggar. 

 "A men va fan då! Nu har tom den här farbrorn hittat till

facebook. Man vill ju se vad kidsen pysslar med. Hoppas du är ok. Återigen;

jag är jävligt ledsen om jag sårat dig, det har aldrig varit min mening. Du

är jävligt bra."

 

Jävligt bra vadå? I sängen? På ångest? På att träffa fel killar?

Men visst, jag accepterade hans förfrågan. Och fick upp rutan där jag skulle välja hur vi känner varandra. 

Funderade på följande alternativ: 

We dated- nej, det gjorde vi ju inte.

We hooked up- nej, det kan man väl inte påstå. 

We met randomly- jo, det kan man väl säga men det låter så löjligt. 

I´dont even know this person- hehehe.

Valde att inte välja nåt. 

 

 

Tog en stärkande promenad i går kväll. Testade att gå åt ett annat håll än vanligt. Passerade små radhus och kom in ett villaområde. Gamla trävillor som var målade i ljusa färger. Knotiga äppelträd, överfulla rabatter, en miljon olika blommor.
Så fint så. Gick och njöt och tittade på husen och trädgårdarna.

Jag gick och gick och gick. Villaområdet ville aldrig ta slut.
Villaidyllen vältrade sig över mig. Titta så lyckliga och lyckade vi är som bor här i vårt fina och trygga villaområde. Vi har fina fasta jobb, välartade ungar, en ny platt-tv och på söndagarna bakar vi kanelbullar som vi äter när de fortfarande är varma och till det dricker vi mjölk för det är ju bra för barnens benstomme.
Och jag ville bara kasta bensinbomber in genom varenda ett av de perfekt putsade fönsterna. Ha, ha, ha, det kan ni gott ha, ni äckligt lyckliga kärnfamiljer.

Sen kom jag fram till en rondell där det fanns en skylt med texten Stockholm C. Jag svängde där, kom ut ur villaområdet och sen kändes allt bättre.

I förrgår trodde jag att jag skulle gå under om jag inte fick vara med Söderkillen igen.
I går kände jag mig fri, uppåt och stark.
I dag sitter jag i förlamning på jobbet och har en känsla av att jag inte kommer få jobba här mer.

Världen är ond. Jag är förkyld. Jag vill sova. Jag vill hoppa av.  Jag behöver en paus.

Så var det då över med Söderkillen innan det egentligen hann börja. 

Tillfällen då man inte ska ha det där allvarliga snacket med killen man gillar:

- När man har extrem sömnbrist.
- När man har pms.
- När man legat sömnlös två timmar i hans säng och väntat på att han ska komma hem efter några öl med kompisarna.

Men det är ju svårt att vara klok när man känner sig ångestfylld, ledsen och sviken. Därför tog jag snacket med Söderkillen i måndags vid halvtvå på natten under förutsättningarna som nämns ovan.
Behöver jag påpeka att det inte var någon bra idé?

Men, men jag fick i alla fall sagt vad jag ville säga och jag ställde äntligen 10 000 kronors frågan " Varför vill du inte ha ett förhållande". Han var först tyst en lång stund. Sedan berättade han att han hade varit tillsammans med en tjej som han älskat väldigt mycket i två år. Detta var för tio år sedan. ( Ja, 10 år sedan. Ettanolla, tio år sedan)
Efter det har han haft ett till lika långt förhållande med en tjej som han iofs tyckte väldigt mycket om men det var inte samma sak och han hade mest känt sig falsk.
Nu har han varit singel i två och ett halvt år.
Alltså han vill inte ge sig in ett förhållande om det inte är som med tjejen för tio år sedan. (Ja, fortfarande 10, ettanolla, tio år sedan)

Sorgligt. Patetiskt. Eller vad ska jag säga?Det finns terapi grabben. Gå vidare. Inse att inget någonsin blir som när man var 18 (tacka fan för det).

Så han är definitivt inte kär i mig. Vilket ju är för jävla skitsynd eftersom jag är rätt nere i honom. Jag sa att jag behövde fundera på om jag ville fortsätta träffa honom.
Min kloka del (den som jag inte brukar lyssna på) säger nej, du förtjänar någon som verkligen bryr sig om dig och bara vill vara med dig.
Min okloka del säger att jag inte överlever om jag inte får uppleva de underbara kyssarna eller somna med hans armar om mig mer. Eller bada i hans badkar eller dricka vin i hans soffa och skratta åt hans försök att prata skånska.

Jag går sönder hur jag än gör.

Jag har precis ätit lunch med några av de äldre på min avdelning. Med äldre menar jag 35-45 års åldern.

Jag fick ett mail från personalchefen i dag. 

Hej, vill du stanna kvar  t o m vecka 37, till att börja med?

 

Såklart att jag vill ha jobb två extra veckor. TILL ATT BÖRJA MED. 

Jag suger i mig de orden som en uttorkad svamp, som en döende i öknen. 

 

För övrigt tänker jag inte skriva nåt mer just nu eftersom ni är så slöa med att skriva kommentarer. (Förutom Lena då) Snart lägger jag ner bloggen och börja terrorisera er per mail istället. 

 

Han är ett under av charm den där Söderkillen. 

Ett gäng med tre tjejer och två killar väntar på t-banan till Farsta strand. De är ungefär i 18-årsåldern, ganska berusade och en av tjejerna röker på perrongen fast det är förbjudet. 

I går gjorde jag min längsta tågresa mellan Malmö och Stockholm. 

Det är inte lätt att ha manliga vänner. Särskilt svårt är det när mannen M har en svartsjuk flickvän och en svartsjuk ex-flickvän. Otroligt svårt blir det om vi allihopa befinner oss på samma klubb i Malmö en lördagskväll. 

Nu är det så jävla kört.