Mammas pojke
Nu har jag träffat idrottaren. Vi åt lunch idag och ja, han var fin i verkligheten också. Men det finns ett stort men.
Han bor hemma hos sina föräldrar. Nej, inte tillfälligt- han har aldrig flyttat därifrån. 27 år gammal och fortfarande mammas pojke. Hur osexigt är inte det?
( "Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd")
Patrik på Mittbygge
Idag har jag haft ett intressant samtal med Patrik som jobbar på Mittbygge. Det var ett jobbsamtal men eftersom han såg så trevlig ut på bilden på deras hemsida var jag ju tvungen att bli lite personlig.
Jag: Är du singel?
Patrik: Jag är alldeles själv här och kan inte ha något förhållande just nu, även om det skulle vara trevligt.
Jag: Vill du inte träffa mig?
Patrik: Det hade varit trevligt men jag är så illa tvungen att stanna här. Dag som natt finns jag här för att svara på dina frågor.
Jag: Vill du ha sex?
Patrik: Det där har jag inget att säga om.
Jag: Är jag för ful?
Patrik: Du undrar något, så långt är jag med. Men jag förstår inte vad.
Jag: Är du dum?
Patrik: Jag har ingen intelligens i vanlig mening. Jag kan det som jag är programmerad att prata om, men jag lär mig nya saker hela tiden.
Jag: Men jag vill ha en smart man.
Patrik: Det verkar som om du letar efter något men jag förstår inte riktigt vad. Om du ställer din fråga på något annat sätt kan jag kanske hjälpa dig.
Jag: Jag vill ha en man!
Patrik: Det verkar som om du letar efter något men jag förstår inte riktigt vad. Om du ställer din fråga på något annat sätt kan jag kanske hjälpa dig.
Jag: Nej, jag tror inte det.
Patrik:Nähe, nej.
Jag: Tack ändå.
Patrik: Varsågod, det var så lite så.
Nä, jag tror att jag ska återgå till att ragga på verkliga personer.
Bra försök
Det går tydligen att bli uppraggad på det traditionella sättet fortfarande. Nätet har inte helt tagit över som mötesplats.
Igår var jag ute med en tjejkompis, vi drack vin på en uteservering. En bit ifrån oss sitter en kille och en tjej. Jag registrerar dem men inte mycket mer.
När de ska gå kommer killen fram till mig.
- Ska vi säga samma tid och samma plats imorgon, frågar han.
- Eh, va, fick jag ur mig.
- Ska vi säga samma tid och plats imorgon fast utan sällskap, förtydligade han.
- Eh, hehe, jag är upptagen imorgon, klämde jag fram. (Ja, jag är faktiskt upptagen med en dejt med en kille från nätet)
- Är du bara upptagen imorgon eller är du alltid upptagen, undrade den hoppfulla killen.
- Jaaaa, jag är upptagen imorgon och ja, alltid också.
Jag vet inte riktigt varför jag sa det. Han var ganska söt. Han hade klurat ut en trevlig uppraggningsfras. Vad mer kan man begära av ett första möte?
En sån dag
Grå utsida och grå insida. Grå himmel, grå kofta, grå i bröstkorgen. Bomull i huvudet efter 3 glas rödvin på medis igår. Vill ligga i min säng, dricka te och följa regndropparnas väg längs mitt fönster.
Vill ha någon att skeda med.
Repris?
Jag är totalt obotligt slarvig med min sömn. Idag är jag imponerad över att jag faktiskt fungerar överhuvudtaget. För igår hade jag en maratonchatt. Den varade från tio-elvatiden till tre. Ja, 03 på natten. Det börjar bli ljust då och fåglarna kvittrar piggt.
Mannen ifråga är en 27-årig idrottare som jag utbytt mailadress med på dejtingsidan där jag har en presentation. Förutom att vi båda gillar idrottande är vi båda tvillingar, har gått samma program på gymnasiet (fast olika inriktningar), skriver dikter som vi gömmer i våra lådor.
Vi var båda förvånade över hur mycket vi hade gemensamt, det var mycket "ja, precis så känner jag också" och "haha, det har jag också gjort". Hur trevligt som helst tills han berättar om en tjej han dejtade och som sårade honom för cirka ett år sedan.
Hon kom från Malmö men bodde då nästan exakt där jag bor nu. Samma tunnelbanestation, fast på olika sidor om en väg.
Jag blev helt ställd när han skrev det. Kändes som han satt i huset mitt emot och visste exakt vem jag är. Helt sjukt!
Jag är fortfarande chockad. Han däremot tyckte att det var ödet och att vi absolut måste träffas.
Är det meningen att jag ska vara hans repris fast med ett lyckligt slut kanske?
Värre än nöja sig med tråkighet
I ett svagt och stressat ögonblick precis innan jag skulle kasta mig på tåget till Skåne i torsdags besökte jag Pocketshop på T-centralen. 3 böcker för 159 kronor var erbjudandet som fick mig att i stressen köpa boken "Dumpa honom- han vill faktiskt inte ha dig".
Boken går i stort sett ut på att vill en man inte gifta sig med dig så älskar han dig inte. Då ska du dumpa honom. Men några stycken i boken fick mig, trots amerikanskt dravel, att känna mig träffad. Ibland behöver man påminnas om vissa saker.
Som till exempel att män vet hur en telefon funkar. Och om de är intresserade så använder de telefonen för att ringa till dig. Män vill även, precis som kvinnor, ha ett förhållande om de tycker om någon. När de säger "Jag vill inte ha en relation just nu" menar de "Jag vill inte ha en relation med dig". Så enkelt är det.
Detta stycke fick mig att plocka upp mobilen och messa polisen. Han som inte hört av sig på två veckor och sagt att han"inte är ute efter något speciellt just nu".
Jag talade om för honom att jag inte vill vara ospeciell eller tjejen som han har sex med tills han träffar någon som är speciell. Jag tänker inte nöja mig med det, so fuck the police.
Tack mormor
Vanligtvis är min mormor en mycket sympatisk och förstående människa. Men när jag under helgen var nere i Skåne för att fira midsommar samt träffa familj och vänner förvånade hon mig rejält.
Jag och mamma var på besök hos mormor och efter en god middag plockar mormor fram min ett år äldre kusins bröllopsfoto. Och säger ungefär "När får jag ett sånt här från dig" till mig.
Tack mormor.
Eftersom jag fortfarande är väldigt singel och inte ens vet om jag vill gifta mig så lär det dröja. Antagligen kommer du inte att få uppleva det.
Å andra sidan visade en av mina älskade vänner sin vänstra hand för mig på midsommarafton. På den satt en ring. På ringfingret. Jag började nästan gråta, av glädje, eftersom hon är underbar och han är fantastisk och de älskar varandra. Men hade någon för mindre än ett år sedan sagt till henne att hon skulle vara förlovad nu hade hon antagligen, skrattat och frustat och sagt "Eller hur".
Det finns visst hopp ändå mormor.
Nöjd?
Jag älskar iTunes. På en av kollegornas listor hittade jag den för mig okända Veronica Maggio. Nu älskar jag Veronica Maggio. I synnerhet Nöjd? Känner Veronica mig eller är vi bara kosmiska tvillingar?
Till saken. Jag är aldrig nöjd med männen som jag träffar. Och om jag för en gång skull är nöjd med dem, då är de missnöjda med mig. Jag vill inte nöja mig.
Man ska inte nöja sig, då kan man lika bra köpa ett tradigt radhus, Volvo, föda två barn, sluta ha sex, börja gnälla på mannen för att han inte plockar upp sina skitiga strumpor, hångla på firmafesten, bli tjock men ständigt banta.
Nu har jag dejtat en 30-årig man i snart en månad. Personalansvarig på it-företag, bostadsrätt i centrala Sthlm, vältränad, snygg, trevlig. Han vill vara med mig och skickar gulliga sms varje dag.
Men han är lite tråkig.
Är det ett legitimt skäl till att inte nöja sig? Eller är jag bara så fruktansvärt krävande och kräsen att jag förlorat förmågan att se en guldklimp framför mig?
Till saken. Jag är aldrig nöjd med männen som jag träffar. Och om jag för en gång skull är nöjd med dem, då är de missnöjda med mig. Jag vill inte nöja mig.
Man ska inte nöja sig, då kan man lika bra köpa ett tradigt radhus, Volvo, föda två barn, sluta ha sex, börja gnälla på mannen för att han inte plockar upp sina skitiga strumpor, hångla på firmafesten, bli tjock men ständigt banta.
Nu har jag dejtat en 30-årig man i snart en månad. Personalansvarig på it-företag, bostadsrätt i centrala Sthlm, vältränad, snygg, trevlig. Han vill vara med mig och skickar gulliga sms varje dag.
Men han är lite tråkig.
Är det ett legitimt skäl till att inte nöja sig? Eller är jag bara så fruktansvärt krävande och kräsen att jag förlorat förmågan att se en guldklimp framför mig?
Jag gör som ni säger
Vad skulle jag göra utan mina vänner? Definitivt inte starta en blogg i alla fall. Men nu har de sagt att de och resten av världen behöver min blogg. Jag är inte övertygad.
Däremot är jag övertygad om att utan mina vänner hade jag:
Däremot är jag övertygad om att utan mina vänner hade jag:
- Tränat varje dag och kallat instruktörerna för mina närmsta vänner.
- Hängt på den lokala pizzerian med "grabbarna" varje lördag. Druckit öl tills pengarna tog slut och bett servitören om att "bara få skriva upp en öl till på krita" fast jag redan är skyldig stället 545 kronor.
- Aldrig gått och tagit klamydiatest.
- Haft tio katter istället för en.
- Varit en kändis hos kronofogden.
