Rekommenderas inte

Varning! Gå inte på dejt direkt efter jobbet utan att äta något innan. I alla fall inte om ni bara ska dricka rosévin och äta fruktsallad sittandes på klippor på Långholmen. 
Och sitt inte där så länge att du hinner dricka nästan en hel flaska vin och måste gå och kissa i berusat tillstånd. Då kan det vara svårt att bedöma hur nära skogsdungen är gångvägen och du riskerar att moona för alla som såklart går förbi just när du tömmer din överfulla blåsa. 
Men är du hård i magen är den här typen av dejt jättebra, för det blir verkligen sprutt i tarmsystemet dagen efter. Å andra sidan vaknar du för sent och är vrålhungrig eftersom du inte orkade äta något när du kom hem och dessutom snoozade fyra gånger innan du orkade gå upp. 
So, don´t try this at home kids. 

Att internetdejta

Det är många av mina vänner som undrar hur det går till när man internetdejtar. Så här brukar den vanliga proceduren vara för mig:

  1. Jag får ett mejl från en man på dejtingsidan. Allt snusk raderas liksom de allra tråkigaste som "Hej! Läget i kväll då?" eller "Hej! Vad söt du är." De får fan anstränga sig lite mer för att få min uppmärksamhet.
  2. Men är mejlet intressant och mannens presentation bra,  och han ser okej ut och är i lagom ålder så svarar jag. 
  3. Efter ett par mejl utbyts vanligen msn-adresser (jag har en speciell för bara internetdejterna) och så börjar man chatta i stället. 
  4. När man chattat några gånger bestämmer man sig för att ses. Då utbyts telefonnummer. 
  5. Sen ses man. Fika, en öl eller en promenad är de vanligaste första-dejten aktiviteterna. Oftast inget hångel första dejten.
  6. Är man fortfarande intresserad hörs man av relativt snart igen och säger att man tyckte det var trevligt och att man gärna gör om det. Om han skriver det till mig och jag inte vill ses igen säger jag det direkt, allt annat är slöseri med bådas tid. Är båda ointresserade hörs man inte alls.
  7. Också ses man igen, kanske ett glas vin och bio, museum och fika eller till och med middag. Och ibland till och med film hemma hos. Oftast kommer första kyssen nu. Och ja, ibland leder det hela vägen till sängen om det är hemma hos eller fylla med i bilden. 
  8. Sen fortsätter man. Tills man blir ihop. Eller den ena deklarerar att den "egentligen inte vill ha ett förhållande". Eller man upptäcker att så jäkla kul var han inte och att man egentligen är jätteolika, Eller att han har problem med potensen. Eller nåt annat.
  9. Så börjar man om från punkt ett.

Fast jag har i och för sig rätt ofta ett antal män på gång samtidigt. En som jag har träffat ett tag, en som jag ska träffa och en som jag chattar/mejlar med. Som nu när jag träffar Yogamannen, ska på dejt med Copywritern i kväll och har Den Nya Kollegan på chattnivå. 

Det kan lätt bli lite rörigt. Man glömmer vem det var som hade varit i Thailand, vem som tyckte att man hade charmigt leende och vem man sagt vad till. Jag rekommenderar inte multidejtandet. Men det är ganska kul. 



Yogamannen förvirrar

Jag är förvånad och fundersam. Mina första intryck av Yogamannen var att han var ganska oseriös. Mer ute efter sex än en relation. Men nu vet jag faktiskt inte alls. Och förvirringen är total.

Han ville träffa mig redan i måndags, dagen efter att jag sov hos honom. Men jag sa nej tack. I går ville han träffa mig igen, jag sa ja tack och han kom hem till mig. 

Mjuka pussar redan i dörröppningen. Mys i soffan. Strösslande av komplimanger och snällheter. Kommentarer om oss som ett eventuellt par. Offentligt pussande när vi skildes åt vid t-banan i morse. 

Det kanske bara är i mitt huvud som hans böjelser i sängen (ja, det finns fler än smisket) inte går ihop med att vara gullig annars och vilja ha en relation. Jag kanske har fördomar helt enkelt. Men fördomar är till för att göra sig av med och jag ser fram emot att göra mig av med mina. 

Time out

I dag känns det faktiskt helt jävla onödigt att jobba. Allting är värdelöst vetande. Alla samtal är sega. Alla tecken är töntiga. 

Och efter jobbet, då ska jag träna. Det känns som ett skämt tycker min kropp som bara vill lägga sig ner i vågrätt läge och sova fram till helgen. 

Det enda jag ser fram emot i dag är att få tvätta. Och att mellan turerna ner till tvättstugan ligga i soffan och äta bigaråer. Kanske orkar jag städa toaletten också. Antagligen inte. 

I morgon ska jag på dejt med Copywritern. Jag tänkte att vi skulle hitta på något och inte fika eller dricka alkohol. Inte bara i alla fall. Men det enda som jag kommit på hittills är bangolf. Kan man göra det på första dejten eller kommer jag att verka som en konstig människa då?

Eh...jag ramlade i trappan

Alltså...jag har blåmärken på rumpan. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är okej.

Inte visste jag att jag gillar smisk

Det fortsatte att vara hett. Hela helgen. I lördags blev det svettig dans på Solidaritet men inte mycket mer än så. Mot slutet av kvällen började jag dansa med en söt pojke. Vi dansade en stund innan han böjde sig fram till mig.

Han: "Alltså, jag har flickvän". 
Jag: "Alltså, vi dansar bara". 
Komma här och tro. När jag bara helt oskyldigt dansar. Bah. 

I går kväll blev jag hembjuden till Yogamannen. Vi drack ett par glas rosé och såg filmen "Young people fucking". Tur att ingen av oss är särskilt blyga. Vi skrattade mycket och pratade. Det visade sig att han kan vara allvarlig och jag fick veta mer om honom. 

Men filmen inspirerade oss och jag var bakiskåt. Så i stället för att ta en sen tunnelbana hem tog jag mig in i hans sovrum. Och det ångrar jag inte. Han hade redan innan förvarnat mig om att han gillar att vara dominant. Men oj. Ojojoj. 

Jag hade ingenting att säga till om. Han var öm. Han var hård. Han viskade hur fin jag var. Han kommenderade mig. Mjuk tunga, hårt smisk. En underbar blandning som gjorde mig helt galen. I flera timmar, tills vi var genomblöta av svett och utmattade somnade intrasslade i lakan och varandra. 

I morse blev det en snabb omgång innan dusch, frukost på café och avskedspuss vid busshållplatsen. Nu sitter jag på jobbet med gårdagens smink och ett något ömmande underliv. Men jag sniffar mig själv i armhålan, där jag doftar av hans deo, och känner mig mycket nöjd. 

(Första messet har redan trillat in. "Du är så himla sexig, och minst lika trevlig. Kram från Yogamannen")


Heta dagar



Här har jag legat i dag. Grinda heter den lilla söta skärgårdsön där jag har solat och badat. Hett var det, men härligt.

Nu ska jag hoppa in i duschen, bege mig till förfest på en innergård och sedan förhoppningsvis till någon klubb runt Stureplan. Jag är på det humöret efter en lugn helg i Skåne och två kvällar på Söder tidigare i veckan. Nu vill jag dansa, flörta, kanske hångla och kanske till och med mer. Hett.

Den lilla rosa och guldskorna, sedan är jag het. Det är hett och värre lär det bli.

Jag måste sluta läsa Malin Wollins krönikor

För jag blir så upprörd. Kan hon sluta vara så jävla självgod? 

I dagens Aftonbladet skriver hon om en artikel som hon läst i Veckorevyn. Artikeln handlar om 24-åriga Louise som bor i Hollywood eftersom hon alltid drömt om att bli en superstar. Om hon jobbar med något framgår inte av Malins krönika. Men Louise skäms över sin fula bil och hennes kändispojkvän skäms över henne. 

Malin Wollin beskriver henne som "en tjej som ligger sig fram och som lämnar värdighet och liknande små detaljer därhän". Malin Wollin kan inte respektera detta.

Det är möjligt att Louise "ligger sig fram". Det kan man kanske som fanatisk småbarnsmamma som bara tänker på fler barn, bröllop och radhus, ha svårt att förstå. Det är okej, man behöver inte förstå hur alla andra människor är funtade eller varför de gör sina val. 

Men man ska ge fan i att vara alsmäktig domare och påstå att sin egen livsstil är den enda rätta. Och det är precis det som Malin Wollin gör när hon avslutar sin krönika med dessa meningar:

"Jag har förstått att jag också drömde om att vara rik och berömd i Hollywood när jag var ung. Men sedan växte jag upp. Louise är tjugofyra år. När jag var tjugofyra år drömde jag om ett hus med tvättstuga och uteplats med plats för sandlåda. Väx upp Louise."

Lite nakenyoga kanske?

Recensenten har raderat sin profil på Spraydate. Det har inte jag gjort med min. Jag har varit på dejt. Han, Yogamannen, är den första som jag träffat som såg bättre ut än på sina bilder. Men nja. Nnnnnja! Jag vet inte.

Han var lite skum. En sån där typ som ska hålla på och skämta hela tiden. Bara allvarlig i korta stunder. Som när vi sa hej då. När han pussade mig på kinden. Två gånger.

Lycklig av Lykke

Jag såg Anna Järvinen och Lykke Li på Mosebackes utomhus scen idag. Perfekt kväll för utekonsert. Ett glas rosé och solen i nacken. Gulliga girlsen och söta span.

Anna var okej men jag har svårt för henne. Ser lite plågad ut. Konstnärssjälig ut. Och låter lite för vän för att jag ska klara av det.
Men Lykke var fantastisk. Hon var bättre live än på skiva. Lite råare, lite roligare. Naturlig och ösig på scen. Allt från lugna ballader till bluesinfluenser och synttoner.

Den här låten, som jag verkligen gillar på skiva, var underbar på scen. Speciellt som hon inledde den med "Can I kick it?". Och vi svarade såklart "Yes, you can". Och sen gjorde hon det.

http://www.youtube.com/watch?v=ngd45o-M_M4

Eh, alltså jag jobbar på en bank som inte är en bank

I går skulle jag till Nordea för att öppna ett plus-giro. Jag hade kollat på deras hemsida var jag kunde hitta ett kontor som var öppet till 18 och begav mig dit efter jobbet. Det började inte bra.

Det var varmt och jag hade mycket kläder på mig. Kontoret skulle ligga vid Hötorget. Jag hittade två men de var bara öppna till 16, och började svettas. Jag ringde Eniro som upplyste mig om att det fanns ett tredje kontor, på Hötorget Tunnelbaneplan.

Kontoret låg alltså där man går ner till t-banan och de hade inte ens en ordentlig skylt. Som värsta hemliga skummisbanken. Tio i sex stegade jag på lätta fötter in, och fram till en ung man i 20-års åldern.

Jag: Hej, jag vill öppna ett plus-giro.

Han: Det kan du inte göra här.

Jag: Men, är inte det här en Nordeabank?

Han: Ja, alltså, jo men vi har bara kassaservice.

Jag: Amenåh. På er hemsida stod det att ni var ett kontor. En riktig bank. (Suckade lite)

Han: Jooo, efter den 25 augusti är vi det. Vi ska bygga om.

Jag: Jahaja. Då kanske ni inte borde skriva på hemsidan att ni redan är en bank när ni inte är det. (Höjde rösten lite)

Han: Eh, nä det är kanske dumt.

Jag: Ja, det är det. Var finns en riktig bank då? (Något irriterad eftersom jag måste hitta ny bank dagen efter)

Han: Ja, alltså, det finns ingen som har öppet till sex. Alla har öppet till fyra.

Jag: Va? Varför då? (Ännu mer irriterad eftersom jag skulle bli tvungen att gå på arbetstid)

Han: Ja, eh det är sommartider.

Jag: Men vadå. Tror ni inte att folk behöver gå till banken på sommaren? Det finns faktiskt folk som jobbar på sommaren också! (Vilket kanske var en onödig upplysning eftersom han säkert var en sommarvikarie. Men nu var jag IRRITERAD)

Han: Ehh jo.

Jag: Ha. Var finns en  riktig bank som har öppet till fyra vid Västerbroplan?

Han: Eeeeh, var ligger det?

Jag: Vid Västerbron.

Han: Västerbron....var är det?

Jag: Meh, det är bron från Hornstull över till Kungsholmen (jävligt irriterad med högt tonläge). Är det du eller jag som kommer från Skåne eller? (Avslutade med arga blicken under luggen. Om jag haft lugg alltså)

Han: He he. Är det nära Fridhemsplan?

Jag: (Suck). JA.

Då var han ändå tvungen att fråga sin kollega om de hade ett kontor vid Fridhemsplan. Det hade dom sa hon. Fast hon visste inte exakt var. På ett ungefär visste hon.

Jag: Jahaja. Då går jag väl till den riktiga banken som ligger någonstans i närheten av Fridhemsplan, innan klockan fyra imorgon och hoppas på att de kan hjälpa mig. TACK.

När jag efter det skulle ta t-banan hem till Frun var det stopp i trafiken. Senare fick jag höra att en person hade lagt sig på spåret och en t-baneförare hade kört över personen. Föraren hade inte ens bromsat in och personen dog.

För föraren trodde att personen var en skyltdocka. EN SKYLTDOCKA. Hur tänkte föraren?

"Åhnä, nu ligger det en skyltdocka på spåret IGEN. Skit samma. Jag kör över den med mitt tåg. Det känns säkert."
Men föraren kanske också var sommarvikarie. Och trodde att det brukar ligga skyltdockor drällandes på spåret.

I jämföelse med fejkbanksommarvikarien och tunnelbaneförarsommarvikarien tycker jag att jag gör ett sjukt bra jobb på mitt sommarvikariat.


Vi byter snaps mot rom

Då var det bokat. Och betalt. Och e-biljetterna ligger i min inkorg som en påminnelse om att det här året både kommer att avslutas och påbörjas på bästa sätt. 

7 december- 15 januari är jag och Frun i Nicaragua, Guatemala, Mexico och Honduras. Med genomresor i El Salvador och kanske Belize. 

Vulkaner, indianer och gerillakrigare. Rom, strand och reggaeton. Fru, jag och heta män. 

Jag tror fan inte att jag kan må bättre just nu. 

Ett litet hej

Jag sprang på den Nya kollegan vid kaffeautomaten i dag. Vi tittade på varandra, jag log, tittade bort och tittade tillbaka. Då sa han hej. Och jag hade svårt att hålla mig för skratt. Men sa också hej. Det går framåt. I snigelfart, men framåt.

Recensenten hörde av sig i går via mess. Han ville ta det där samtalet i morgon. Nähäpp, då är jag på konsert svarade jag. Och var inte det minsta ledsen över det.

Också har jag hittat en ny förmåga, Copywritern, på Spraydate. Vi hade en maratonchatt i går och han är definitivt intressant. Om han är mer än intressant återstår att se.


Juli är singlarnas månad

På några veckor har tre av mina vänner blivit singlar. Och rötmånaden hade inte ens börjat då. Inte för att jag är glad över att de blivit singlar, men jag misstänker att det kan bli ett bra slut på den här sommaren.

Den här veckan ska jag: Gå på konsert med Anna Järvinen och Lykke Li imorgon och båttur till skärgården på lördag.

Nästa månad längtar jag efter: Sommarbio, utomhus i Tantolunden och 30-årsfesten i Malmö.

I vinter ser jag fram emot: 5 veckors rundresa i Nicaragua, Guatemala, Mexico och Honduras.

Och pank blir man också

En skittrist grej med att inte vara sambo är att handla mat. Och äta mat.

1. Man kan aldrig storhandla, definitivt inte om man inte har bil.
2. Man måste bära korgen hela tiden.
3. Om man upptäcker att man glömt mjölk när man står i kön till kassan har man ingen som kan hämta den.
4. Man är i vägen. För det finns ingen som kan packa kassen under tiden som man betalar.
5. Man måste bära hem den jävla tunga kassen själv, snubbla i trappen och slå i tån.
6. Alla förpackningar är fel. En liter mjölk hinner bli gammal innan jag dricker upp den. En ost hinner bli snustorr. Små mjölkförpackningar tar slut för snabbt och färdigskivad ost är inte lika god.
7. Att laga mat och äta mat själv är sjukt tråkigt.

Är det konstigt att jag aldrig har en välfylld kyl och frys, äter halvfabrikat när jag inte äter fil och mackor och ute så fort någon vill?

Jag tänker, alltså finns jag

En helg i Skåne gjorde mig gott. 

På fredagen fick jag krama L och hon och hennes amerikan bjöd på tacos. Sedan låg hon i soffan under en färgglad, randig filt från Guatemala(?) och bara var söt och fin och fantastisk. Trots allt tråkigt och jobbigt. 

På lördagen fick jag pussa på min underbara guddotter och hennes lillebror och skvallra med deras mamma. Min guddotter var ett yrväder och hennes bror lugn och fortfarande lite rädd. Precis lika söta, fina och fantastiska som vanligt.

På kvällen bjöd A på middag hos henne i Malmö. Hon bjöd med mig på drinkparty, vilket jag tackade nej till, till min egen förvåning. Hon drog däremot på sig en flådig blåsa, fixade frillan och sminkade sig. Och var söt och fin och fantastisk. 

Också umgicks jag med föräldrarna och fd instruktörskollegan J- och de var också söta, fina och fantastiska. 

Visst fanns det fler som jag hade velat träffa. Men jag behövde andas. Läsa. Lyssna på musik. Gosa med katten. Sova. Bara vara. Tänka. Tänka tillbaka. Tänka framåt. Tänka snälla tankar. Tänka arga tankar. Tänka sorgliga tankar. Tänka glada tankar. Tänka tankar fullt ut. 


Lovelyn drar ditt rötterna växer

I morse bekantade jag mig med Tradera. Det var stressigt, svettigt men spännande. Och jag vann. Taktiken var att de sista typ tio minuterna lägga bud på en biljett för att sedan i sista minuten lägga ett bra bud på en annan biljett. Det funkade, så i eftermiddag sitter jag och laptopen på tåget till Skåne. 

Om jag får mitt bärbara bredband att funka med min jobbdator bloggar jag i helgen, men annars inte. I så fall får ni ha en fantastisk helg. 

Fru fläker ut sig

Min kära fru har börjat blogga. Även hon är numera singelsnäcka i Stockholm så stan får passa sig. 
Nu kanske hon begär skilsmässa när jag outar henne så här men jag tycker faktiskt att hon är värd fler läsare. 
Jag har lagt en länk i min lista men här är för er som inte orkar scrolla ner:

http://vagavaravillebrad.blogspot.com/ 

Uppdatering: Länkningen funkade visst inte. Scrolla ner och klicka på länken är det som gäller alltså.

In och ut - utan sprut

Jag har träffat på en och annan på senaste tiden. Slappkuken. Den som liksom aldrig blir riktigt hård, styv eller ståndaktig. Möjligtvis lite halvhård, i värsta fall bara helt lealös. 

Vad gör man? Man kan göra sitt bästa för att få sprutt på den genom förspel. Händer, tunga, mun. Inte alls säkert att det funkar och det slutar med att man är generad och känner sig misslyckad och en pinsam tystnad infinner sig. 

Eller så kan man sitta upp i sadeln så snart som möjligt och försöka få upp tempot från skritt till i alla fall trav. Men då riskerar man att verkligen hamna i en in och ut situation - utan sprut. Den åker ut, man för in den,den åker ut igen. Det slutar med att man är genomsvettig, generad, misslyckad och en pinsam tystnad infinner sig. 

Man kliver av, lägger sig bredvid. Otillfredsställd eftersom man bara har tänkt på honom och inte på sig själv. Och orolig för att man inte kunnat tillfredsställa honom, trots att man gjort sitt bästa. 

Vad säger man? "Eh, brukar det här hända dig ofta?" "Har du sökt hjälp?" "Gör jag nåt fel, kan jag göra nåt annorlunda?"
Och hur pratar män med varandra om det här? Eller...pratar män om det här överhuvudtaget?

Två fruar och en flaska rött

Jag och frun träffades igår efter jobbet och hatade män. Eller kanske inte riktigt hatade. Men vi pratade om att klara oss utan män. I alla fall att inte hänga upp resor, familj och livet på dom. Planerna klarnade med hjälp av en flaska rött. 

Vi pratade om att åka runt i Centralamerika i en månad eller så i vinter. Nicaragua, Guatemala, Honduras och avsluta i Mexico. Så tror jag att vi sa. Också pratade vi om att vi skulle bo ihop för alltid, adoptera eller inseminera och bara ha män som älskare. Så slipper vi problemet med att försöka hitta en man som man vill och kan leva med. 

Vilken toppenlösning tyckte vi. Så lyckliga vi skulle vara. Men så kom vi att tänka på att om den ena av oss träffar en man som den vill leva med, så måste den dumpa den andre. Alternativt får den mannen leva med oss båda. Tills den andre också träffar en man. 

Och helt plötsligt var det alternativet precis lika krångligt som att försöka leva med en man. 



På begäran - mejlkonversationen

 

Recensenten: Intressant underlag för diskussion, och många frågor. För jag är inte med på riktigt allt. 

Och kanske, för att vi båda ska lära oss inför framtida möten, så vore det klokt?

Men säger du tack och adjö, lämna mig i fred - vilket jag uppfattar det som - då gör jag det.

 

 

Lovelyn: Vi kan diskutera om du känner att du vill det. Jag var bara tvungen att skriva ner vad jag kände och varför eftersom jag hade haft svårt att sammanfatta det verbalt. 


Recensenten: Jag uppskattar att du skrivit som du skrivit, och jag uppskattar chansen att få förklarat det jag inte förstår. Nästa gång vi ses.

 

 

Lovelyn: Inga problem, ska göra mitt bästa med att förklara och svara på frågor. Hör av dig när det passar. 

 

 

Recensenten: Fint. Nu ska vi ut i solen, mannen och jag, sen blir det en helkväll på väggen.

Var rädd om dig.

 

Ja, jag vet. Det finns kanske ingen poäng i att hålla på att förklara för honom att han missar en toppensnäcka. Men å andra sidan så är jag inte arg. Besviken- ja. Men ilskan försvann i princip med mitt första mejl. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Även män vill prata ut

Jodå, Recensenten svarade nästan direkt på mitt mejl. 
Han vill ses och prata ut. Få saker förklarade och ställa frågor. Och säkert försvara sig lite också. 
Vad tycker ni?

Inte i min värld

I en kvällsblaska läser jag om singelskap. De har frågat folk om de trivs som singlar. 57 procent av männen svarade nej. 48 procent av kvinnorna svarade nej. 
Upp och ner vända världen för mig. 

I en annan blaska läser jag om sexställningar. Kvinnor har fått ranka vilken ställning de enklast får orgasm i. 1. Själv överst 2. Missionären 3. Doggy style. 
Också har de fått ranka vilken ställning de gillar bäst. 1. Missionären 2. Doggy style 3. Själv överst. 
Konstig värld.
Borde inte den ställning där man lättast får orgasm vara den man gillar bäst?

Hon är inte jag, han är inte du

Mejl till Recensenten.


När jag kom hem igår tänkte jag på vad du sagt. Jag tittade på bilderna på oss från min fest. Och det enda jag kunde tänka var: fejk, fejk, fejk. Jag kände mig lurad och dödade den röda ballongen med kökskniven. 

 

Och nu vet jag att du kan protestera och säga "Men jag sa ju att jag inte var redo för ett förhållande". Jag är ledsen men det hjälper inte att säga en sak när ens handlingar säger en annan sak. Att vilja ligga nära, hålla hand, pilla i hår, sova i samma säng är för mig saker man gör med någon som man vill vara med. Som man tycker om mer än som vän. 

 

Av vad du sa igår förstod jag det som att du visst kan göra så med dina vänner. Utan att det betyder något alls. Fast jag betvivlar ju att du gör samma sak med alla dina vänner. Men jag förstår att du ville markera för mig att jag inte ska tro att det betydde något. Point taken. 

 

I vilket fall så kan jag bara komma fram till vissa slutsatser. 

Du är på SD för att träffa tjejer, om du träffar en tjej som du blir kär i skulle det bli seriöst. Jag är inte den tjejen men du vill gärna ha mitt kutter och min närhet för att boosta ditt sårade ego. 

Att du säger att du inte redo för ett förhållande är bara en omskrivning för att du inte vill ha ett förhållande med mig. 

Du backar när det blir lite jobbigt eftersom du inte bryr dig om du förlorar mig. 

 

Jag vill inte lura mig själv eller dig. Jag har vänner så det räcker och blir över. Jag vill att dom jag umgås med ska vara tacksamma över att få vara med mig. Precis som jag är oändligt tacksam över att vara älskad av dom som älskar mig.

I synnerhet vill jag träffa en man som har lekt färdigt, som är tacksam över att få vara med mig, som vill vara med bara mig för att jag är jag och som aldrig vill förlora mig. Och den mannen är inte du. 


Det spelar ingen roll

Det som gör ont är att han inte ens vill försöka.
Det som gör ont är att han inte tycker tillräckligt mycket om mig.
Det som gör ont är att han inte bryr sig om han förlorar mig.

Det spelar ingen roll att han säger att han inte är redo. Hade jag varit rätt så hade han varit det.
Det spelar ingen roll att han säger att han tycker om mig. Hade han tyckt om mig mer så hade det varit tillräckligt.
Det spelar ingen roll att han säger att han inte vill såra mig. Hade han verkligen inte velat det så¨hade han inte gjort det.

Lovelyns eskortservice

I lördagsnatt var jag eskort. Jag gick Götgatan ner, på väg hemåt, när jag blev tilltalad av en något berusad ung man. Han undrade var Sibyllagrillen på Ringvägen låg. Han var nämligen på besök i storstan och försökte hitta hem till sin kompis.

Eftersom vi skulle åt samma håll erbjöd jag mig att följa honom en bit. Han var gissningsvis i 20-årsåldern och från Småland. Han hörde att jag kom från Skåne och undrade om jag pluggade i Stockholm. Jag sa att jag jobbade, han frågade var och med vad och jag berättade. 

"Åh, det har jag alltid velat jobba som" sa han och snubblade nästan över sina egna fötter. Så pratade vi utbildning och han frågade hur gammal jag var. Jag sa att jag är 30, och han höll på att snubbla igen. 

Sedan skildes vi åt. I dag hade jag ett mail i inkorgen på jobbet. Från Smålänningen. Med lite kommentarer på mitt jobb och:

"Men mest av allt vill jag tacka för guidningen till rätt gata i södra Stockholm på lördagsnatten, utan dig hade jag troligen hamnat någon helt annanstans. Haha."

 

De är så förtjusande, de små möra lammkötten. Därför har jag ingen aning om varför jag ska hem till ett tunnhårigt och segt svin och dricka te (ja, dricka te!) ikväll.

 


Den går att sitta på också

Bland anteckningarna på min mobil hittade jag nåt trevligt som jag tydligen skrivit in i helgen. 

"Min rumpa är liten och fin"

Det var M som påminde mig och nu har jag det nedskrivet så jag kan påminna mig själv. Själv är bäste dräng, speciellt om man har en rumpa som är både liten och fin och som både kan skakas och sitta på. 

Tyst Recensent

Inte ett pip från Recensenten. Jag messade i onsdags och han svarade. Ringde honom ikväll men fick bara svararen i örat.

Han kan gå och dra något gammalt över sin tunnhåriga hjässa.

(Fruns syster sa ungefär så här om typen hon dejtar "Han borde vara tacksam över att jag vill ha honom trots att han är tunnhårig, rätt gammal och strulig". Kunde inte sagt det bättre själv. )

Så har vi det i Stockholm

Varje gång M har kommenterat hur fint vädret har varit, hur mysigt reggaecafeét vid Årstaviken är eller hur mycket partymöjligheter det finns här har jag gett samma svar.
"Så har vi det här i Stockholm". Till slut behövde jag bara säga "Så", och då visste han.

M är ett jävla partyanimal. Knappt att jag orkar med, och då är han ändå 4 år äldre. I fredags började vi med rosé hos mig innan vi gick ut och åt middag och delade en flaska rött. Sedan mellanlandade vi hos mig och drack lite mer rosé. Jag messade Jamaicanen som skrev upp oss på gästlistan till klubben på Stureplan där han dj:ar.

Så dit gick vi. Gratis är gott. Mer pengar till fler drinkar, vilket det blev. Min hallondrink hamnade delvis över min klänning som turligt nog var mörkrosa. Efter mycket dans och många drinkar åkte vi hem och jag körde den klassiska "må lite dåligt och somna på badrumsgolvet".

Men i sängen hamnade jag till slut och på lördagen  vaknade jag av smekningar i nacken. Som blev smekningar på helt andra ställen. Som blev härligt bakissex. Och efter det brunch på stället runt hörnet, följt av promenad och ligga på filt i Tantolunden.

Efter uppfräschning begav vi oss till förorten Spånga och grillfest med 9 tjejer. Och M. Vilket gick alldeles utmärkt, förutom vissa missförstånd om vilken relation han och jag har. Vi tog pendeln tillbaka till civilisationen och gick till Café Opera. När jag ville gå hem drog M vidare till F 12 och mötte upp en flört från förra sommaren. Jag njöt av att ha min säng för mig själv när han hade bortamatch.

I dag blev det vågrätt läge i Rålambshovsparken med M, hans flört och min fru. Hela helgen har varit antingen klubbstuffande med en drink i handen eller liggande läge i park med mineralvattensflaskan i näven.
Så har vi det här i Stockholm.

Mannen i mitt liv

Jag trodde att jag skulle ha en lite trist, lugn och ensam fredag då många av brudarna har flytt Stockholm. Men så blir det inte. Min vän M- Den obeslutsamma mannen från Malmö, kommer upp över helgen.

Han som jag ska bli ihop med om vi fortfarande är singlar om ett år. Eller två kanske.
Han som jag var otrogen med. Och han var otrogen med mig.
Han som jag kan prata med allt om. Och som kan prata med mig.
Han som vet nästan allt om mig. Och fortfarande gillar mig.

Vi har redan gått igenom allt ihop. Utan att någonsin vara ihop. Och på något sätt ändå lyckats vara vänner. Det är fan kärlek.



Mister du en, står dig 699 åter

Fick mess från Jamaicanen i dag.

" HEY! You forgot how to use a phone?? or I guess you just forgot about me??"

Nädå. Jag har bara lämnat walkover. Ett motstånd av förlegade könskonservativa åsikter plus groupies och 700 tjejkompisar på facebook är för mycket att tävla mot. Även för en luttrad singelsnäcka som jag.

Älskade vän

I dag går alla mina tankar till en av mina älskade vänner som har det jävligt tungt och tufft. 

Jag har sorg i mitt hjärta och tänker på henne och hennes familj. 

Jag är så ledsen och önskar att jag jag hade varit där för att stötta, lyssna och krama. 

Älskade vän, jag tänker på dig. 

Nya Kollegan tar sig

Nu när jag ignorerar Recensenten roar jag mig med att flörta med Nya Kollegan istället. I söndags chattade vi, i dag tittade vi lite på varandra på jobbet och nu har vi chattat i en timme. Och nästa vecka ska vi gå på dejt. Men jag kommer säkert att se honom på jobbet innan dess.

Ja, om den där jävla Recensenten inte inser vad han har mitt framför näsan, och kanske skulle kunna ha för sig själv, tänker jag dela med mig av mig. Och boosta mitt självförtroende med att det finns andra snygga och trevliga män som vill träffa mig.

För Lovelyn är ingen mesig kvinna som sitter hemma och väntar på män som inte vet vad de vill. Så det så.

Tidig julklapp

För övrigt funderar jag allvarligt på att boka en långresa med rosa bussarna i november-december. Gärna över jul och nyår. Vad tror ni om Sydafrika-Zambia eller Thailand, Vietnam, Laos och Kambodja? 
5-6 veckor och cirka 30 000 kr. Som hittat. 

PMS

Jag är arg. Ilsken. Irriterad. Frustrerad. 

Jag morrar när folk går i vägen för mig på tunnelbanan. Jag fnyser när nån tittar på mig på bussen. Jag suckar åt mina kollegor. 

Det är PMS-ilska. Patetisk Mans Slusk-ilska. 

Också var ju Recensenten där

Ja. Han var där. Nästan hela tiden i 48 timmar. Och jag tröttnade inte på honom. Inte ens en liten minut. Förutom en mindre dispyt i bilen på väg till Arvika gick allt så bra så. För jävla bra.

Om jag kan få åka på festival så här, åker jag gärna igen. Vi bodde på hotell med skivbolagsfolk, journalister och några artister. Vi hade en hyrbil som vi kunde parkera vid festivalsområdet och värma oss i eller byta om i. Vi hade vip-armband som gjorde att vi kunde se konserterna på stora scenen från vip-läktaren. Där såg vi bra, kunde slappa i fåtöljer och värma oss i infravärmen. Vi hade också tillträde till backstage-partyområdet. Där de artister som ville drack öl och festade.

Recensenten guidade mig från hardcore punk till tunga housebeats. Det var för det mesta bara kul, ibland lite trist. Men jag fick göra som jag ville och såg det jag ville se. Vi skämtade mycket, skrattade och flörtade. Och såklart började våra händer söka varandra redan ganska tidigt under fredagskvällen.

Vi gick hand i hand till hotellet i fredags. Som vilket par som helst. Fast vi bara är vänner. I vårt dubbelrum med dubbelsäng (såklart) kunde vi inte ligga på varsin sida. Jag ville ligga nära sa jag. Och det ville han också. Så nära, känna hans doft, hans underbara kropp, hans händer på mig.

Men när han hade somnat invaderade tvivlet mig och tårar trillade. Och allt kändes som en dålig repris. En dålig repris där inget riktigt är på allvar och där jag inte riktigt passar i huvudrollen som flickvän.

Till lördagen hade jag glömt (eller i alla fall gömt) mina tvivel och vi hade en underbar, lång dag. Fylld med musik och skratt. Och en del närhet. När han mitt under en syntkonsert kramade mig, och höll kvar, kände jag mig bara lycklig. I en minut eller så. Den kvällen somnade han när han höll min hand och jag låg vaken en lång stund.

På vägen tillbaka idag hade jag svårt att se honom i ögonen. Allt jag kunde tänka på var att jag märker att han tycker om mig. Men ändå duger det inte. Det är inte bra nog. Kommer han någonsin att vilja mer? Eller är jag än en gång tjejen som killen gillar men inte vill bli seriös med?

Nu har jag bara ätit frukost idag, precis druckit två glas vin (ni kanske märker att min stavning är åt helvete) och jag har inte sovit mer än 6 timmar någon natt den senaste veckan. Så min känsla nu kanske inte alls är särskilt riktig eller så. Men det känns inte bra.

Behemoth

Det här var det galnaste och samtidigt mest fascinerande jag såg. Riktigt hård och tung metal/hårdrock. Sångaren, gitarristen och basisten headbangade i takt. De hade smink, vit och svartmålade ansikten. De hade svarta utstyrslar (jag kan inte kalla det kläder) med massa metall och de såg helt galna ut.
Men de kunde hantera sina instrument. Samtidigt som de snurrade på sina långa hår.

http://www.youtube.com/watch?v=38j-i8jH7xk

S.P.O.C.K

Poppig synt från Malmö. Töntigt, och då pratar jag inte bara om deras axelvaddar. Fast de kanske kan vara okej om man slipper se dem. Då kan de låta lite som Depeche mode. Tills man lyssnar på deras rymdtematexter. Absolutekidsvarning på detta.

http://www.youtube.com/watch?v=lhbwJ3PH_ng

Death cab for cutie

Poppig pop. Eller indie rock. Eller nåt annat ganska menlöst. Har tydligen gjort musik till eller spelats i tv-serien "OC". Det säger väl allt. Ganska intetsägande. Detta ska tydligen vara en hit.

http://www.youtube.com/watch?v=i0hTJF7xqV0

The go! team

Det här var det bästa som Recensenten drog med mig på. Engelsk, ganska ny grupp, med världens energi. Party hela tiden och så roterade de runt och bytade instrument med varandra. Förutom en av trummisarna (de var två som trummade) och sångerskan. Sångerskan körde på som en speedad aerobicinstruktörm och var ett under av charm. Det finns hopp om England.

http://www.youtube.com/watch?v=JvIRY4vccts

Looptroop

Äntligen fick jag dansa till nåt som jag kan och vill dansa till! Looptroop rockers som de heter nu för tiden var grymma. De är faktiskt bättre live än på skiva. Ös hels tiden och bra mellansnack där bland annat FRA dissades. Me like. Jag gick från konserten med ett stort leende.

http://www.youtube.com/watch?v=AaTckmV3EFk

Totalt jävla mörker

Det här är hårdrock från Norrland. Och totalt jävla skitkasst. Man hör inte vad sångarna sjunger. Det låter som de sjunger "jävla skit" hela tiden. Det kanske de gör, ingen vet. Men de sa att de hatar Norrland i alla fall, eftersom ångesten ligger tung över skogarna. Om det är så här man blir av att bo i Norrland borde vi utrymma hela Norrland omedelbart.

http://www.youtube.com/watch?v=S8gRI0tu_rs

Combichrist

Tung och hård norsk techno. Techno body music enligt wikipedia. Till det här dansades det. Nej, jag dansade inte. Men massa människor i typ buffaloskor, vida byxor med metall på, färgat garn i håret och massa smink och metall i ansiktet.
Fast det var en upplevelse att stå där och känna beaten i kroppen. Tung bas som är svår att värja sig mot.

http://www.youtube.com/watch?v=kRa3BU5bl-s

De lyckliga kompisarna

Det här var enligt Recensenten "svensk gladpunk, ungefär som Dia psalma". Det förklarar ju varför jag aldrig har gillat Dia psalma. Men att låten heter "Dricka sprit och hålla käften" är roligt. I alla fall lite.

http://www.youtube.com/watch?v=wws3hGWh4CM

Tingsek

Självklart var jag tvungen att supporta Södra Sandby-grabben Magnus Tingsek. Sen gjorde det ju inget att han var skitbra. Det svänger ju som katten och jag skuttade glatt och sjöng med. Tills jag höll på att svimma av hettan.

http://www.youtube.com/watch?v=sKhVJ2sqxzY

Kent

Det var gött att se Kent live. De är ju bra och de hade gjort ett schyst urval av låtar. Att "Generation ex" var med var ett stort plus. Att de inte är så skojiga på scen misstänkte jag och hade rätt i. Jocke Berg såg mest spastisk ut. Men det var en upplevelse som jag inte hade velat missa.

http://www.youtube.com/watch?v=FrHTm3pEGQ4

Interpol

Interpol är "lite som Kent, fast på engelska" som Recensenten beskrev dem. Helt okej pop/rock men inget som fastnade direkt. Den platsen i mitt hjärta är upptagen av Kent.

http://www.youtube.com/watch?v=cwbn2SxKnl8

Rex the dog

Rex the dog är nån slags house, ibland remixer av andras låtar, till exempel Knifes "Heartbeats". Rex är hunden som är gruppen. Rent officielt alltså. Egentligen är det Jake som står för musiken. Och han är en trevlig och ganska försynt engelsman kan jag berätta eftersom jag pratade med honom.
Musiken var väl okej, för att vara house alltså.

http://www.youtube.com/watch?v=YhNxmPgFmOY

Cut copy

Jag tänkte att jag ska ge er lite smakprov på vad jag har sett och hört i helgen. Cut copy är var elektronisk, ganska lättsmält musik som smakade helt okej.

http://www.youtube.com/watch?v=I5BvK-HzO9Y

Snapshots från Arvika

 Vilken helg. Lovelyn och Recensenten på Arvikafestivalen. Ett minne för livet. Hät är några saker som jag minns nu.

  •  Tjejen som helt enkelt tyckte att kläder på överkroppen var helt onödigt. Säkert en jämställdhetsdemonstration.
  • Hur sunkig Dregen, gitarristen i Backyard Babies, såg ut när han stod bredvid mig på vipläktaren. Dreggiga Dregen hade uppknäppt luvtröja utan något under så man såg hans hårlösa, taniga pojkbröst. Usch.
  • Vädret. Från 30 grader och sol till ösregn, blåst och åska på en timme.
  • Femkamp mot Recensenten. Han vann igen. Nästa gång blir det fan bowling och då ska jag vinna.
  • Hur Jocke Berg, sångaren i Kent, diggade gruppen Interpol från vipläktaren.
  • Att jag fick ståpäls när Kent spelade "Generation ex".
  • Hur jäkla bra Looptroop var och hur kul det var att dansa till deras konsert.
  • Hur dåliga Totalt jävla mörker var.
  • Hur roliga Filippa och Monika var. Mer Filippa Bark åt folket!
  • Att det inte bara är tonåringar på festival. Det finns 50-åringar som diggar Looptroop.
  • Och såklart minns jag alla punkare, ravare, och rockers.

A little bit

Jag har träningsvärk i musklerna till höger pekfinger och är väldigt trött.

Men. 

"I think I am a little bit, a little bit, a little bit in love with you. But only if you are a little bit, a little bit, a little bit in la, la, la, in love with me."
(Lykke Li)

Min första festival

Jag är 30 år och ska åka på min första festival i helgen. Arvikafestivalen. I princip helt gratis. Biljett, hotell och hyrbil har Recensenten ordnat genom jobbet. Jag bara följer med som sällskap.

Ja, jag vet att det kanske inte är festival på riktigt om man bor på hotell. Men jag är faktiskt 30 och vill inte sova i tält bland fulla tonåringar. Som skriker, spyr och pissar utanför den tunna tältduken. Då bor jag hellre på hotell- gratis.

Det ska bli sjukt kul. Galet, underbart, fantastiskt. Hoppas jag. Bara att jag och Recensenten ska dela hotellrum är ju spännande.

Jag har förstått att jag ska ha öronproppar, regnjacka (tur att jag köpte en i London) och bekväma skor med mig. Ni som har varit på festival, något annat som jag bör ha med?

Norrland och Thailand möts i Stockholm

Inte dricka alkohol innan torsdag? Jo, det gick ju jäkligt bra. 

Recensenten tog med mig på överraskningsdejt. Alltså jag visste att vi skulle ses, men inte vad vi skulle göra.   Han skjutsade mig på cykel ut i ett industriområde. Så stannar han vid en byggnad som det står "Go-kart" på. Men det var inte det vi skulle göra.

Vi skulle skjuta luftpistol. På med skyddsglasögon, ladda bössan, sikta och panga på. Man skulle träffa små plåtlådor med ännu mindre plåtdjur i som skulle fällas ner. På 80 skott fick han ner fyra stycken. Jag fick ner en och fick kramp i höger pekfinger.

Efter denna ansträngning tog vi en lång promenad som avslutades på Thaiboat med mat och ja just det- alkohol. Men efter att ha avfyrat ett vapen är det ju typ lag på att dricka öl. Typ som i filmen "Jägarna".

Hårtussen var bara för mycket, jag var tvungen att dumpa henne

Efter jobbet var jag och tränade med min kollega Y. Jag duschade och satte upp håret i en tofs. Sminkade mig inte och kollade mig inte ens i spegeln. Jag skulle ju bara gå hem. En liten nätt promenad på två minuter.

På väg hem kollar jag mobilen och ser att jag fått sms från Recensenten. Jag går med mobilen i handen och håller på att skriva ett svar. Jag är nästan framme vid min port.

Då kommer han cyklande från motsatt håll. Han stannar och ger mig en kram, han berättar att han bara är ute och cyklar en tur. Jag är så chokad att jag sätter min egen saliv i halsen och börjar hosta som en tok rakt i hans öra. Hostattacken gör att jag börjar svettas lite. Att jag börjar svettas gör att jag rodnar.

Också kommer jag att tänka på att jag nog ser rätt dassig ut. Och jag har sandaler så mina målade tanttånaglar syns. Istället för att lyssna på vad han säger tänker jag på om mina finnar syns och om han tycker att min nagellacksfärg är ful. Sedan kommer jag på hur töntig jag är. Och tänker "Var charmig Lovelyn, var charmig så märker han inte att du ser sunkig ut". Så jag börjar le stort och pladdrar på allt vad jag kan.

Så säger vi äntligen hej då och jag går hem och kollar mig i spegeln. Jag hade en tuss hår som stod upp som en bångstyrig båge och rester av mascara under ögonen. Ingen charm i världen kunde dölja det.

Och jag som trodde att jag var säker i mina kvarter. Och att den här stan var lite större. Och vilken normal människa är ute på "en liten cykeltur", bara sådär utan anledning? Förutom min pappa då.

Nu måste jag ju vara extremt het på vår dejt imorgon. Perfekt make-up, stylat hår och ordentliga skor. Också ska jag definitivt inte sätta min egen saliv i halsen.

RSS 2.0