Tanorexia, alkoholism och fruktdiet

Jag är en tanorektiker. I alla fall tycker min fru det. Men jag tycker inte att det är onormalt att vilja sola i fem timmar två dagar i rad. Man får ju passa på när man är ledig och solen skiner från klarblå himmel.

I torsdags firade jag och frun helgen med att dela på en flaska rosé och äta godsaker på en klippa i Kristineberg. Årets första jordgubbar och körsbär! Sedan gick vi hem till henne och drack ett par drinkar och lyssnade på reggaeton.

I fredags tillbringade vi dagen på solvarma klippor vid Fredhäll. Vår lilla plana plätt hamnade alldeles för snabbt i skugga och vi fick flytta ner till en lutande klippa. När man låg på magen flyttades brösten 1 dm upp och när man låg på rygg flyttades rumpan. Det var ett jäkla spjärnande för att inte ofrivilligt rulla, trilla eller falla ner i vattnet. Stockholms klippor är inget jämfört med Skanörs sandstrand.

På kvällen var vi hos L och grillade och hällde i oss mer rosévin och åt fler jordgubbar. Vi begav oss hemåt relativt tidigt och jag var ganska full när jag gick och la mig. Vid fyratiden hade frukten och rosévinet tagit sig igenom mitt system och jag var tvungen att gå på toa två gånger. Det kanske kan bli en ny detoxdiet. Frukt och rosédieten?

I lördags grillade vi oss själva på Långholmens strandbad. På kvällen blev det mer rosévin hos min kollega Y. Lite väl mycket för min del kanske eftersom jag gjorde en rejäl vurpa i trappan när vi skulle ut. Men jag skyllde såklart på guldskorna med höga klackar.

Kvällen avslutades på klubb YES! på Mosebacke. Jag var from som ett litet lamm och ägnade kvällen åt att skaka rumpan och tacka nej till inviter från italienare. Idag sov jag till ett och orkade inte gå ut och sola utan åt en glass i Kungsan med Å och hennes kille.

Imorgon träffar jag Recensenten.

Kan livet bli så mycket bättre än så här?

Helgade vilodagen med mojitos

Igår, söndag, bjöd vi killarna som vi bor hos på middag. Naturligtvis enligt den spanska matklockan, alltså kom vi till restaurangen vid tio-tiden. Goda tapas och två flaskor vin slank snabbt ner innan vi gick vidare till en bar i det härliga området Born.

Jag drack den godaste blackrussian någonsin på första baren som hette Gimlet. Underbar cocktailbar som inte såg mycket ut för världen utanför men var mycket läcker i sin enkelhet där inne. Och bartendern visste hur cocktails skulle blandas.

Vi gick vidare till en annan bar för att dricka mojitos. Många mojitos blev det och vilda diskussioner om droger och annat som svenskar och spanjorer vanligtvis har olika åsikter om. När stället stängde klockan tre blev vi utkastade och packade in oss i en taxi.

I lägenheten drack vi vin och pratade vidare till klockan var sju. Då stupade vi i säng och sov till klockan tre idag. Det var ändå inget strandväder idag heller. Jag tog mig en tur in till La Rambla, köpte två halsdukar till Pojken, lyssnade på en konsert med Barrio Candela och blev tagen för att vara spanjorska när jag stod och tittade på spanska tidningar.

Imorgon åker jag hem till Stockholm igen. Utan solbr'änna och utan att ens ha hånglat. Jag är  nöjd ändå men det skulle inte förvåna mig om det är strandväder här imorgon och regnigt när vi kommer till Stockholm.

Internationell utekväll

Lagom till när vi skulle gå ut igår så slutade det att regna. Naturligtvis lämnade vi inte lägenheten innan halv ett och kom till klubben, Otto Zutz, vid halv två. Och då var vi ändå tidiga och stället var nästan tomt. Men vi parkerade oss i baren och efter tre drinkar var stället proppfullt. Och vi var också ganska fulla.

I Spanien försöker de att anpassa sig till EU:s regler om rökning i offentliga lokaler. Det går sådär. De två tjejerna som jobbade i baren rökte och hade ett askfat. Men några fler askfat fanns inte när vi frågade efter det.
"This is an non-smoking area" fick vi veta. Men alla rökte ändå och fimpade på golvet istället.

På dansgolvet där vi befann oss spelades bra hip hop, soul och r´n´b, självklart visade vi hur bra våra svenska, bleka rumpor kunde skaka. Sedan bestämde vi oss för att ta oss upp till vip-avdelningen och L flörtade in sig hos en kille som plockade upp oss till sitt gäng.

L dreglade över en killes tatueringar och jag fastnade med en söt men ack så spinkig pojke. Jag tror att han ville att jag skulle knappa in mitt namn och nummer i hans mobil, men i mitt fylletillstånd trodde jag att han ville att jag skulle skriva ett mess till hans kompis. Logiskt. Sedan blev han irriterad för att jag började dansa med en het tjej från ett annat gäng.
"What are you doing" ville han veta.
"I am dancing, what are you doing" svarade jag.

Som vanligt när jag är full pratade jag också suverän spanska (tyckte jag i alla fall). Under kvällen hann jag också skälla ut en kille, på spanska, för att han knep mig i rumpan.

När vi ramlade ut vid halv sex- sex tiden lyckades jag ge bort mitt nummer. Till en italiensk breakdancer. L hade redan gett sitt nummer till en schweizare. En mycket lyckad internationell kväll.

Och imorse var det så pass mycket sol att jag hann sola på terassen i cirka tjugo minuter.

Mer regn och fler drinkar

Kul att ni hemma i Sverige ligger ute och solar och vi Barcelona sitter inne i regnet. Jag har varken ordentlig jacka eller ordentliga skor med mig och fryser och är blöt mest hela tiden.

Igår regnade det hela dagen. Jag och L åkte in till centrum framåt eftermiddagen och mötte upp en kompis och hennes pojkvän som också har åkt hit på semester i hopp om sol och bad. Vi tog en öl och när vi insåg att regnet inte skulle sluta gick vi till kulturhuset och tittade på två fotoutställningar.

Speciellt den ena, Post in city, var väldigt intressant. Den handlade om hur människor tar över eller utnyttjar allmäna utrymmen på annorlunda sätt. Till exempel anarkisterna i Berlin som bosatt sig i husvagnar i området där muren tidigare låg. Eller de illegala afganska flyktingarna i Paris som förvarar sina få ägodelar i plastpåsar i stadens träd. Eller polackera som skapat Europas största marknad runt en oanvänd fotbollsstadium.

Efter dagens kulturdos mötte vi upp lite andra bekanta och bekantas bekanta och åt middag på en restaurang. Vi drack öl, vin och slutligen drinkar. Vi gick vidare till en bar med porrig röd belysning som varierades med blinkande slingor. Ena servitrisen var i 50-årsåldern, hade super blonderat hår, massa smink och få tänder. Vi drack starka mojitos och när tre drinkar åkt i golvet kände jag att det var dags att sätta sig i en taxi och åka hem.

Fick gulligt mess från Pojken under kvällen. " Nu har jag varit ute och druckit öl och hängt med några polare, skulle vilja åka hem till dig. Men du är inte hemma :( "

Idag har det också regnat hela dagen. Vi sovit länge och har sedan suttit på café nära där vi bor, druckit kaffe, rökt och tittat på regnet. Nu ska vi snart äta middag hemma, dricka vin och sedan bege oss till en bar och dricka drinkar. Sedan blir det nattklubb, en vän till frun har skrivit upp oss på någon lista så vi kommer in gratis. Alltid nåt att glädjas över i regnrusket.

Blir ingen bränna

Det regnar i Barcelona idag. Det ska det även göra imorgon. Så den där fräscha solbrännan vi har hoppats på blir det nog inte mycket av. Igår var vi på Miromuseet och var kulturella, det får vi väl fortsätta med nu. Inte illa alls men vi hade hoppats på att kombinera strand med museibesök.
Om ni har sol i Sverige vill vi inte ens veta det.

Jag tänker lite på Pojken. Vi har messat en del. Han vill att jag ska köpa en halsduk till honom, en sån som jag har och som jag köpte sist jag var i Barcelona. Jag ska försöka hitta halsduken. Den blir en utmärkt anledning att ses igen. För jag vill träffa honom.

Passivtpårökt och bajschockad

Jag och L är inkvarterade hos min frus fd arbetskompis och hans kompis. Stor och fin lägenhet med takterass. Jättejättesnällt att vi får bo här, verkligen snällt. Kompisen är ganska söt, arbetskompisen är mest hög. Han röker på hela tiden. Till och med när han bar in sängen i extra rummet hade han en jolle i mungipan. Snacka om passivpårökning.

Nu har vi ätit lite tapas och sedan druckit  vin på den stora takterassen. Och jag har rökt en sisådär fyra cigg. Det är något med Spanien som gör mig röksugen. Jag tror inte ens att jag rökt sedan jag var här sist i september.

Sedan var det dags för kvällsbestyr. Kissa, borsta tänder, tvätta bort smink. Jag började med det förstnämnda. Men först var jag tvungen att stå och titta ner i toastolen en stund. För där var de mest imponerande bromsspår jag någonsin sett. Där det var vatten var det brunt. Överallt.

Vad är det med män och deras avföring? Ser de inte spåren? Vet de inte hur man använder toaborsten? Bryr de sig inte?

Och samtidigt, många av oss kvinnor skäms om det ens skvalpar i toan när vi kissar...

Äntligen Barca!

Efter tre timmars försening med flyget som inte hade någon vegetarisk macka, flygbuss och sen två tunnelbanor utan rulltrappor mellan, en promenad med 15 kilosväskan, en felringning till spansk tant på porttelefonen så ÄR VI ÄNTLIGEN FRAMME!


Frun är tillbaka

Min kära fru är tillbaka i Sverige och har nu flyttat till Stockholm. Tills vidare bor hon hos mig. Myspys!
Över helgen är även en kär barndomsvän och hennes sambo på besök i stan, igår åt vi middag hos mig och hade så sjukt trevligt. Underbart.

På tisdag lämnar jag landet för en veckas semester i Barcelona. Jag och en vän ska sola, äta god mat, dricka lite vin, läsa böcker, turista och bara slappa. Underbart det med.

Nu ska jag och fru äta lax, dricka cava och titta varandra djupt i ögonen. Sedan blir det utgång med diverse vänner.

Life is good helt enkelt.

(På mansfronten inget nytt. Ett par telefonsamtal med Jamaicanen, that´s it.)

Back on track

Sådärja. Mobilen funkar hjälpligt igen. Hade tydligen varit strul med Telenors nät förklarade en trött man i deras butik. Också påminde han mig om att stänga av mobilen ibland. Va, göra mig onåbar? Skrämmande tanke.
Men jag kanske borde göra det i Barcelona. Beroende på hur mycket jobb som blir klart innan jag åker dit. De kommande helgdagarna oroar mig.

Jag läste ett inlägg på Hannas blogg, http://dimba.blogg.se/1209451422_trkig.html.
Det fick mig att fundera. Hon tyckte att hon var tråkig för att hon inte var på väg någonstans. Jag känner däremot att jag är på väg mest hela tiden.

Det känns som jag varit på väg mot nya mål i tre år nu. Från jobb till utbildning. Från sambo till singel. Från Lund till Malmö. Från utbildning till jobb. Från Malmö till Stockholm. Från jobb till jobb. Från lägenhet till lägenhet. Från famn till famn.

Jag är snart 30 år och har i princip inga vuxenpoäng. Snarare minus vuxenpoäng. En förstahandsbostad, ett fast jobb och en stabil man hade inte suttit fel. Stabilitet och vardagsliv helt enkelt.

Mördande drömmar och träning

Jag hade en läskig dröm i natt. Jag drömde att jag bodde med mannen som har erkänt mordet på Engla. Han gick omkring naken i lägenheten. Naken och tjock var han. Och han skulle döda mig, fast jag visste inte när. 
Jag skyller drömmen på kvällstidningarna som publicerat bilder på honom. Om jag inte hade sett bilderna, hade jag inte drömt om honom. Funderar på att stämma blaskorna för störd nattsömn.

Nästan lika läskigt är det att jag precis gått med på att följa med Å på ett spinningpass. 55 minuters plåga. Jag brukar känna mig döende efter 15 minuter men kan stå ut i 30. Och inte har jag några sådana där spinningbyxor med blöja som man ska ha för att förhindra skavsår på känsliga delar.
Spinning ska ju vara bra träning för benen och rumpan. Men vad ska man med en tight rumpa om man har sönderskavda blygdläppar?

Mitt fina lilla lamm

Snart är min och Pojkens historia slut. Om några dagar kommer min kära fru hit från Barcelona, hon kommer att bo hos mig tills hon hittat något eget. Det minskar mina och Pojkens möjligheter att träffas. Sedan kommer sommaren, han ska ut och segla i många veckor och strax är det höst och han flyttar långt bort för att utbilda sig och leva det glada studentlivet.

Jag har ju vetat hela tiden att vår tid skulle ta slut, eller kanske aldrig riktigt börja. 9 års skilland är ändå ganska mycket. Vi är inte alls på samma ställe i livet. Jag skulle aldrig kunna hålla honom kvar. Ett förhållande mellan oss har aldrig varit en möjlighet eller ett alternativ.

Men det känns ändå lite sorgligt. För han är fin. Respektfull och inga spel. Levande och pratsam. Nära till sitt gulliga leende. Skämtsam och allvarlig. Öppna blå ögon. Nyfiken och generös i sängen. Håller om och pussar i nacken. Tar med vin när jag bjuder på mat. Diskar utan uppmaning. Hör av sig när han ska. Mjuka kyssar och underbara smekningar.

Idag råkade han se att jag har honom inskriven som "Lammköttet" i min mobil. Då skämdes jag faktiskt.


Jobbförnekelse

Jag har tillbringat hela dagen i förnekelse. Väninnan M ringde vid elva-tolv tiden.
"Vad gör du?" undrade hon.
"Jag jobbar" sa jag.

Samma sak när Jamaicanen ringde.
Samma sak när en av mina nätdejter ringde.

Har jag jobbat?
Inte direkt.
Jag har varit hemma nästan hela dagen och jag har suttit framför datorn. Men jobbat? Nja.

Dessutom har ännu en liten förkylning drabbat mig. Alltså ingen träning som kan pigga upp heller.

Jag behöver lugn semester med sol och sömn. NU.

Bara skaka rumpan

Den Långhårige kom på besök i torsdags. Sent och sönderstressad av jobbet. Han åt mat som han hade med sig, ringde ett par jobbsamtal och fixade några grejer på laptopen innan vi kunde umgås. Det kändes lite konstigt, hela kvällen.
Och inte blev det bättre av att Jamicanen ringde mitt i. En man i soffan och en annan i luren. Svettigt. Sen messade både Pojken och Herr Nyvaken.

Äh, jag vet inte. Dejten hos Den Långhårige förra fredagen var så perfekt. För perfekt. Gav mig pirr i magen inför att ses igen. Nu känner jag mig mest apatisk och orkar inte bry mig. Varken om honom eller Pojken eller nån annan man. Jag tror att jag är lite utmattad.

Så igår var jag otroligt nöjd med en härlig middag och vinkväll hos MissLinisen. Mest tjejer och hur trevligt som helst. Jag känner mig glad över att jag börjar få ett umgänge här.

Ikväll ska Å och en kompis till henne komma hit och sedan ska vi gå ut och dricka några drinkar. Eventuellt gå vidare, jag känner för att bara dansa, dansa, dansa till bra musik. Jamicanen dj:ar på en klubb och det hade varit kul att gå dit. Dels för att det skulle vara kul att se honom spela (sju år sedan sist) och dela för att jag vet att han spelar bra skaka rumpan musik.

Och det är precis vad jag vill göra. Shake it like a polaroid picture.

På tal om kondomer

Fick det här av Lena. Underbart.

Hur skulle det se ut om alla gjorde reklam för samma sak!!!!


Nya märken att välja på:


FELIX kondomer: Gör det goda godare

FROSTIES kondomer: De väcker tigern i dig

GEVAILIA kondomer: När du får oväntat besök

NOKIA kondomer: Connecting people

OLW kondomer: För att du älskar det goda

CARLSHAMNS kondomer: Gott, gotti, gott gott

McDONALDS kondomer: Livet har sina goda stunder

LIBERO kondomer: Det känns tryggt

LÄTTA kondomer: Om du har bestämt dig

VICKS kondomer: Extra starka, extra friska

STATOIL kondomer: Det du behöver när du behöver det

PEDIGREE PAL kondomer: Rekommenderad av ledande uppfödare
köttiga
bitar rakt igenom

GINSANA kondomer: Orka mer

GB-GLASS kondomer: Jag och min magnum

LOREAL kondomer: För det är jag värd

GORE TEX kondomer: Guarantied to keep you dry

DELIKATESS YOGGI kondomer: Nya smarriga smaker i ny fin
förpackning

ERICSSON kondomer: It's all about communication

MICROSOFT kondomer: Where do you want to go today

ALGRENS-BILAR kondomer: Det enda sättet att stoppa dom är i
munnen

PRINGLES kondomer: Once you pop, you can't stop

BLÅ-BAND kondomer: Smaskens till sista slicken

WHISKAS kondomer: Om kissen själv får välja

Jag såg honom

På väg hem från träningen. En bit framför mig går en kille med blondfärgade dreads, ravetröja, ryggsäck, jeans och sneakers. Det är något med honom som får mig att titta lite extra. Han går ganska fort. Så tittar han åt sidan och jag känner igen honom.

Det är min lillebror. Jag blir helt ställd. Han tittar åt sidan igen och vänder sig nästan om. Min första reaktion är att gömma mig så jag tittar ner i marken, döljer ansiktet med kepsen och håller på att gå in i en gravid kvinna. Men jag måste ju prata med honom. Såklart.

Då stannar han vid en parkerad cykel. Och pillar loss något från styret. Jag stannar upp. Är det en ringklocka han snor???

Jag ökar tempot för att komma ifatt, ska precis gå över vägen som han nyss passerat och inser att det har blivit rött. Jag får vänta och ser på håll hur han tar upp en red-bull ur väskan. När jag kommit över vägen börjar jag springa. När jag närmar mig honom går han in till tunnelbanan. Att han plankar in är det sista jag ser.

Byteshandel i natten

I lördags körde jag och några vänner en barrunda på Söder. På ett ställe träffar jag på  Kollegan som numera är en stadgad man. Vi står och pratar när jag ser en kille som jag känner igen. Han känner igen mig också.

Det är jamaican-engelsmannen som jag hade en romans med i Malaga 2001. Han bor i Stockholm sedan två år tillbaka. Så jäkla galet. Vi pratar en stund, han ber om mitt nummer och får det.

Vi går vidare till kvällens tredje ställe. Det är kö in. Jag ställer mig en bit bort, vännen M går fram till Vakten. Sedan ropar hon på mig och vi får gå in.
"Hej. Ha en trevlig kväll" säger Vakten till mig och ler stort.
"Hej, tack" säger jag och tänker vad är det med honom.
M förklarar när vi kommit in.
"Han ville ha ditt telefonnummer för att släppa in oss".

Ja, jag får väl skylla mig själv. Om jag ser mitt telefonnummer som allmängods lär ju andra också göra det.

Dagar som denna

Det är vår. Jag har varit på after work med en kollega och två Skånevänner. Mat, vin och snack i fyra timmar.
Plötsligt känna allt så mycket lättare. Så mycket bättre.
Det är dagar som denna som man vill minnas.

Fru kommer till Stockholm!

Om en månad kommer min kära fru till Stockholm. Hon fick jobbet och flyttar hit!
2008 kanske faktiskt kan bli bättre än 2007.

Lilla bror blir stor

I förrgår fyllde lillebror 26 år. Han är verkligen vuxen nu. En man. Men fortfarande min lillebror som älskade att bada på morgonen, bara ville äta äpple om det var delat i minst fyra delar och som klättrade på allt han kunde klättra på.

Jag har inte sett honom på fyra år nu och inte pratat med honom på tre år. Jag undrar hur han har det. Jag undrar om han bor kvar i Stockholm, om han har en flickvän och om han har ett jobb eller pluggar. Men mest undrar jag om han fortfarande knarkar och hur allvarligt det i så fall är.

Jag hoppas att han åtminstone är lite lycklig. Jag hoppas att han har människor runt sig som tycker om honom, att han har hittat något som betyder mer än knarket och att han någonstans inom sig vet att vi tänker på honom. Och att vi aldrig, aldrig slutar hoppas på att han en vacker dag ska höra av sig.

Äntligen tillbaka!

Bloggportalen skulle byta plattform och man har inte kunnat blogga på flera låååånga dagar. Nu verkar det som om det ändå inte gick att byta. Men blogga kan man göra.

Härligt, nu finns jag igen!

Tidigare inlägg
RSS 2.0