lovelyn

Tillfällen då man inte ska ha det där allvarliga snacket med killen man gillar:

- När man har extrem sömnbrist.
- När man har pms.
- När man legat sömnlös två timmar i hans säng och väntat på att han ska komma hem efter några öl med kompisarna.

Men det är ju svårt att vara klok när man känner sig ångestfylld, ledsen och sviken. Därför tog jag snacket med Söderkillen i måndags vid halvtvå på natten under förutsättningarna som nämns ovan.
Behöver jag påpeka att det inte var någon bra idé?

Men, men jag fick i alla fall sagt vad jag ville säga och jag ställde äntligen 10 000 kronors frågan " Varför vill du inte ha ett förhållande". Han var först tyst en lång stund. Sedan berättade han att han hade varit tillsammans med en tjej som han älskat väldigt mycket i två år. Detta var för tio år sedan. ( Ja, 10 år sedan. Ettanolla, tio år sedan)
Efter det har han haft ett till lika långt förhållande med en tjej som han iofs tyckte väldigt mycket om men det var inte samma sak och han hade mest känt sig falsk.
Nu har han varit singel i två och ett halvt år.
Alltså han vill inte ge sig in ett förhållande om det inte är som med tjejen för tio år sedan. (Ja, fortfarande 10, ettanolla, tio år sedan)

Sorgligt. Patetiskt. Eller vad ska jag säga?Det finns terapi grabben. Gå vidare. Inse att inget någonsin blir som när man var 18 (tacka fan för det).

Så han är definitivt inte kär i mig. Vilket ju är för jävla skitsynd eftersom jag är rätt nere i honom. Jag sa att jag behövde fundera på om jag ville fortsätta träffa honom.
Min kloka del (den som jag inte brukar lyssna på) säger nej, du förtjänar någon som verkligen bryr sig om dig och bara vill vara med dig.
Min okloka del säger att jag inte överlever om jag inte får uppleva de underbara kyssarna eller somna med hans armar om mig mer. Eller bada i hans badkar eller dricka vin i hans soffa och skratta åt hans försök att prata skånska.

Jag går sönder hur jag än gör.