Manodepression light

I förrgår trodde jag att jag skulle gå under om jag inte fick vara med Söderkillen igen.
I går kände jag mig fri, uppåt och stark.
I dag sitter jag i förlamning på jobbet och har en känsla av att jag inte kommer få jobba här mer.

Världen är ond. Jag är förkyld. Jag vill sova. Jag vill hoppa av.  Jag behöver en paus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0