Söndertrasad

Efteråt, kl 23.16.

Du somnar. Och jag håller om dig tills mitt bröst invaderas av 200 skenande hästar. Mitt blod rusar i ådrorna, jag kan inte andas. Flyttar bort en bit så du kan sova ifred. Du bryr dig inte. Måste lägga höger hand mot vänster sida av bröstkorgen så jag känner att hjärtat slår. Måste lägga vänster hand på magen. Andas. 

Spärrar upp ögonen, är klarvaken. Tittar mot gardinen och tänker på hur lite jag är värd. Tårarna rinner ljudlöst, blir snorig i näsan och måste andas genom munnen. Så tyst, inte störa, du behöver sova så du kan sköta ditt viktiga jobb imorgon. Jag är inte så viktig.

En timme går, jag måste snyta mig och tassar upp på toa. Ser mig själv i spegeln och börjar hulka. Röd i ansiktet, svettig och snorig. Ful är jag också. Snyter mig och tar en av dina toatidningar och sätter mig i bara trosor på toastolen. I 45 minuter läser jag Arbetaren. Klockan är snart två och jag kan äntligen lägga mig och somna. Med ryggen mot dig, en bit ifrån så du inte blir för varm. 

Vaknar igen klockan fyra. Kroppen gör ont. Ont i halsen. Ögonen svider. Du ligger med ryggen mot mig med påslakanet ihoptrasslat runt benen. Jag tittar på din nacke och tänker på den gången jag köpte ett par skor för massa pengar bara för att jag såg din nacke. Du såg mig inte den gången. Du ser mig fortfarande inte. 

Tårarna rinner av sig självt, fastnar i håret. Jag vill att du ska vakna, lägga dina armar om mig, säga det jag vill höra. Fast samtidigt- jag vill inte alls att du ska vakna, lägga dina armar om mig, säga något som ändå inte hjälper. Det är din närvaro som trasar sönder mig och din frånvaro som gör mig trasig.  

" No se, no se, que voy a hacer sin el, si no puedo estar con el y no quireo estar sin el" 
- Gloria Trevi

Kommentarer
Postat av: Lena

Usch. Kram igen. Finns liksom inte så mycket annat att erbjuda. Jag ringde, men det var upptaget. Kom hem så ska du få en riktig kram.

2007-08-13 @ 22:19:13
Postat av: K

Åh, du, lilla du...
jag har haft många sådana nätter det senaste halvåret. Det är en hemsk känsla av att utplåna sig själv. Och det är inget skönt alls. En liten tröst är att ibland blir det lättare att inte ses. Fastän man tror man ska gå sönder då så gör man inte det. Istället står man där förvånad och lättad.
Men ibland går den lättnaden över till hopp igen om det gäller en lynnig kille som kan få för sig saker, som att han saknat en bla bla bla. Och sen börjar allt om igen. Men det är ju jag det.

2007-08-13 @ 23:02:41
Postat av: lovelyn

Tack vänner för att ni finns. Lena: När du ringde så pratade jag antaglingen med Söderkillen. Och beslutade att vi inte skulle ses mer. Och K, jag håller med om att det på ett sätt är bra, jag känner mig lite lättad, nu slipper jag ångest.
Men jag vet också att jag såååååå lätt skulle kunna hamna där igen.

2007-08-14 @ 12:45:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0