Söndertrasad
Usch. Kram igen. Finns liksom inte så mycket annat att erbjuda. Jag ringde, men det var upptaget. Kom hem så ska du få en riktig kram.
Åh, du, lilla du...
jag har haft många sådana nätter det senaste halvåret. Det är en hemsk känsla av att utplåna sig själv. Och det är inget skönt alls. En liten tröst är att ibland blir det lättare att inte ses. Fastän man tror man ska gå sönder då så gör man inte det. Istället står man där förvånad och lättad.
Men ibland går den lättnaden över till hopp igen om det gäller en lynnig kille som kan få för sig saker, som att han saknat en bla bla bla. Och sen börjar allt om igen. Men det är ju jag det.
Tack vänner för att ni finns. Lena: När du ringde så pratade jag antaglingen med Söderkillen. Och beslutade att vi inte skulle ses mer. Och K, jag håller med om att det på ett sätt är bra, jag känner mig lite lättad, nu slipper jag ångest.
Men jag vet också att jag såååååå lätt skulle kunna hamna där igen.