Villaångest
Så fint så. Gick och njöt och tittade på husen och trädgårdarna.
Jag gick och gick och gick. Villaområdet ville aldrig ta slut.
Villaidyllen vältrade sig över mig. Titta så lyckliga och lyckade vi är som bor här i vårt fina och trygga villaområde. Vi har fina fasta jobb, välartade ungar, en ny platt-tv och på söndagarna bakar vi kanelbullar som vi äter när de fortfarande är varma och till det dricker vi mjölk för det är ju bra för barnens benstomme.
Och jag ville bara kasta bensinbomber in genom varenda ett av de perfekt putsade fönsterna. Ha, ha, ha, det kan ni gott ha, ni äckligt lyckliga kärnfamiljer.
Sen kom jag fram till en rondell där det fanns en skylt med texten Stockholm C. Jag svängde där, kom ut ur villaområdet och sen kändes allt bättre.
länge leve betongen!
Var du beväpnad förresten? Om inte så tänk efter nästa gång du går där..du förstår villasamhällen är nämligen kända för att ha egna medborgargarden. De har för vana att attackera obehöriga besökare med kanelbullar- direkt tagna ur ugnen! Om jag var som du skulle jag akta mig noga för att vistas i så skumma kvarter, rätt vad det är dyker det upp nån galen tanta som vill halshugga dig med sin häcksax...skaffa pepparspray om du ska wallraffa!
Ja, herregud jag är glad att jag kom ut med livet i behåll. Men funderar allvarligt på att återvända för att palla äpplen när de mognat. Men då tar jag med pepparspray.
Tills vidare tar jag promenader runt närmsta betonggetto ( getto och getto, det är inte trävillor utan flerfamiljshus i betong i alla fall). Men man får passa sig för helt plötsligt befinner man sig i ett villaområde igen. jag är omringad av skiten.
