Inte hemma någonstans
Personalfesten igår började bra. Lite för bra kanske. Vi fick champagne och minglade. Det där glaset fylldes på av flitiga servitörer säkert tre gånger innan vi fick sätta oss.
Då hade de två högsta cheferna hunnit spela och sjunga en liten gubbig låt också.
Vin dracks (två glas för min del) till den goda maten som dock hann bli kall eftersom ett luciatåg kom mitt i maten. De sjöng, och sjöng och sjööööööööööööööng. Till sist satt vi bara och tittade på varandra, vår kalla mat och försökte hålla oss för skratt.
Det var lottade bord och jag kände ingen vid mitt bord. Killen jag satt bredvid var 21 år. Tjejen på min andra sida hade precis varit mammaledig. Besvikelsen var stor när vi inte fick efterrätt. Några små chokladbitar på en tallrik var vad vi fick hålla till godo med.
Sen blev det en drink i baren och mer mingel. Dansgolvet var tomt tills min cirka 50-åriga kvinnliga kollega drog med mig upp. Sen skakades det en del och jag hann med en cider till i baren. Där började jag prata med en av våra små julvikarier.
Jag var nog ganska dryg. Jag var så säker på att han var ännu en av de unga grabbarna som fått jobb eftersom han tidigare jobbat på samma ställe som bossen en gång i tiden varit boss på. Så jag gissade på att han var 21 år. Och sa det till honom. Han var 28.
Det var tal om vidare festande på en klubb. Mina två kollegor som jag umgås mest med hade redan gått hem. Men jag hade pratat med flera andra om att dra vidare. När vi kom ut fanns där flera taxibilar som folk hoppade in i. Helt plötsligt var det ingen som jag känner kvar. Och alla taxibilar hade åkt.
Jag står där och försöker se ut som jag tycker att det är helt okej att stå ensam. Inser att jag nog ska försöka åka hem istället och att man kanske kan dela taxi med någon. Jag frågar en tjej som också är ensam vart hon ska.
- Jag vet inte, fräser hon till mig.
Då känner jag mig verkligen ensam. Jag går iväg, bakom huset och till en större väg en bit bort. Käner mig bara ensam, misslyckad, löjlig, pinsam. Men hittar en taxi och åker hem.
Fast jag vet inte om jag är hemma här. Eller om jag är hemma i Skåne. Och jag vet inte riktigt vem jag är.
Då hade de två högsta cheferna hunnit spela och sjunga en liten gubbig låt också.
Vin dracks (två glas för min del) till den goda maten som dock hann bli kall eftersom ett luciatåg kom mitt i maten. De sjöng, och sjöng och sjööööööööööööööng. Till sist satt vi bara och tittade på varandra, vår kalla mat och försökte hålla oss för skratt.
Det var lottade bord och jag kände ingen vid mitt bord. Killen jag satt bredvid var 21 år. Tjejen på min andra sida hade precis varit mammaledig. Besvikelsen var stor när vi inte fick efterrätt. Några små chokladbitar på en tallrik var vad vi fick hålla till godo med.
Sen blev det en drink i baren och mer mingel. Dansgolvet var tomt tills min cirka 50-åriga kvinnliga kollega drog med mig upp. Sen skakades det en del och jag hann med en cider till i baren. Där började jag prata med en av våra små julvikarier.
Jag var nog ganska dryg. Jag var så säker på att han var ännu en av de unga grabbarna som fått jobb eftersom han tidigare jobbat på samma ställe som bossen en gång i tiden varit boss på. Så jag gissade på att han var 21 år. Och sa det till honom. Han var 28.
Det var tal om vidare festande på en klubb. Mina två kollegor som jag umgås mest med hade redan gått hem. Men jag hade pratat med flera andra om att dra vidare. När vi kom ut fanns där flera taxibilar som folk hoppade in i. Helt plötsligt var det ingen som jag känner kvar. Och alla taxibilar hade åkt.
Jag står där och försöker se ut som jag tycker att det är helt okej att stå ensam. Inser att jag nog ska försöka åka hem istället och att man kanske kan dela taxi med någon. Jag frågar en tjej som också är ensam vart hon ska.
- Jag vet inte, fräser hon till mig.
Då känner jag mig verkligen ensam. Jag går iväg, bakom huset och till en större väg en bit bort. Käner mig bara ensam, misslyckad, löjlig, pinsam. Men hittar en taxi och åker hem.
Fast jag vet inte om jag är hemma här. Eller om jag är hemma i Skåne. Och jag vet inte riktigt vem jag är.
Kommentarer
Postat av: Lena
1) Det låter som en bra kväll med kollegor.
2) Om någon förtjänar att dissa snubbe genom att tro att han är 7 år yngre än han är så är det du. Payback kallas det.
3) Skillnaden mellan vänner och kollegor - kollegor glömmer kolla att du är med. Skit på dem. De är bara kollegor.
4) Du får lov att vara hemma både där och här.
Postat av: lovelyn
Du är världens klokaste.
Trackback
