I helgen har jag gjort Gotland. Eller snarare Visby. Ön besöktes med vän plus hennes sambo. En annan singeltjej skulle följt med men hoppade av i sista minuten. Det gjorde att helgen blev lite annorlunda än jag tänkt mig. Jag som trodde att det skulle bli en lugn helg. Så fel jag hade.
Lagom till att båten avgick från Nynäshamn i fredagskväll försvann alla moln och solen kom fram. Det kunde inte ha börjat bättre. Efter tidig frukost på vandrarhemmet utanför Visby tog vi bussen in till stan med den galna kvinnliga busschaffören i rosa cowboyhatt.
- Finns det några barn på bussen, frågade chaffisen.
Det fanns ingen under 15 med på turen men min vän räckte upp handen och då fick vi lyssna på Pippisången och "Klappa händerna när du är riktigt glad".
Ja, vi både klappade händerna och slog på knäna.
Sedan blev det tur kring ringmuren, strand och bad. Jag konstaterade att det var hur fint som helst i Visby.
- Man skulle kanske försöka hitta en man som har hus här, sa jag. Ibland ska man passa sig för vad man önskar. Jag återkommer till det.
På kvällen drack vi rosévin på vandrarhemmet och tog sen bussen in till stan för att äta middag. Bredvid oss på restaurangen satt tre män i 30-års åldern. Den ena hade feta Dior solbrillor på sig. En annan somnade efter pizzan var uppäten.
De andra bad om ursäkt för sin trötta kompis och sa att de festat hårt de senaste dagarna.
- Ja, han ser lite sliten ut, sa jag om den sovande mannen.
- Hur gammal tror du att han är frågade kompisarna.
- 38, drog jag till med.
Kompisarna asgarvade. Den sovande mannen var 31 år. Sedan ville personalen kasta ut männen så de gav sin sovande kompis några lavetter så han vaknade och sen drog de vidare.
Och vi drog vidare till Gutekällaren. Drinkar dracks och dansgolvet prövades. Sedan behövde min vän och hennes sambo besöka toaletten. Och innan de kom tillbaka hann jag bli upphånglad. Av en 25-årig gotlänning med dreads och piercing under underläppen. Efter det hängde han och hans 19-åriga kusin med oss resten av kvällen.
När Gute stängde hade gotlänningen lämpligt nog en bil som han skjutsade oss i.
Vi fick reda på att han inte drack alkohol, inte nyttjade tobak, inte åt kött. Jag upplyste glatt honom att jag haft en snus inne när han kysste mig.
När vi kom till vandrarhemmet parkerade han bilen. Och där stod den till dagen efter.
Dagen efter var verkligen dagen efter. Vem är han? Vad gör han här? Kan han gå nu? Fan vad jag har ont i huvudet och ångest.
Jag skyller det hela på tjejen som inte följde med. Hade hon varit där hade jag inte varit ensam när de andra gått på toa. Hade hon varit där hade jag inte haft ett eget rum.
Hade hon varit där hade jag kanske åtminstone kommit ihåg killens namn.
