lovelyn

Gick precis bort till vårt våningsplans skrivare. Där träffade jag på en kollega från en annan avdelning som jag pratat med ett par gånger. Följande konversation utspelade sig:

Han - Sågs inte vi ute i helgen?

Jag - Eh, nej det tror jag inte. ( Men jag hade en svag känsla av jo, kanske men var, när hur...)

Han - Var inte du på Spy bar?

Jag - Hehe, joooo. 

Han -Ja, vi sågs där men vi pratade bara lite kort.

Jag - Jaha....

Han - Du var kanske ganska glad, haha.

Jag - Hehe, ja ganska. Men nu när du säger det så minns jag att vi hälsade.

Han - Ja, det var rätt kort för du var ganska upptagen av en hel hög uppvaktande kavaljerer med sydländskt utssende.

Jag - Hehe, ja, jo. 

Just det ja. Tur att man har kollegor som kan påminna om vad man hade för sig i helgen. Nu minns jag den snygga, mörka killen som jag pratade med. Tills backslickkillen blev sotis och drog med mig till baren.