Tack mormor
Vanligtvis är min mormor en mycket sympatisk och förstående människa. Men när jag under helgen var nere i Skåne för att fira midsommar samt träffa familj och vänner förvånade hon mig rejält.
Jag och mamma var på besök hos mormor och efter en god middag plockar mormor fram min ett år äldre kusins bröllopsfoto. Och säger ungefär "När får jag ett sånt här från dig" till mig.
Tack mormor.
Eftersom jag fortfarande är väldigt singel och inte ens vet om jag vill gifta mig så lär det dröja. Antagligen kommer du inte att få uppleva det.
Å andra sidan visade en av mina älskade vänner sin vänstra hand för mig på midsommarafton. På den satt en ring. På ringfingret. Jag började nästan gråta, av glädje, eftersom hon är underbar och han är fantastisk och de älskar varandra. Men hade någon för mindre än ett år sedan sagt till henne att hon skulle vara förlovad nu hade hon antagligen, skrattat och frustat och sagt "Eller hur".
Det finns visst hopp ändå mormor.
Kommentarer
Postat av: Lena
Min mormor gjorde en liknande kovändning för någon vecka sedan. "Undrar om jag kommer att hinna uppleva barnbarn från din sida?" frågade hon med en tår i ögonvrån.
Hon som alltid bara varit stolt över att jag är självständig, satsar på jobb och vänner och resor och inte hänger upp mitt liv på pojkar som många andra.
Fast jag undrar om det inte handlar en hel del om att vara gammal och rädd för att inte finnas längre.
Usch, nu tänker vi på något annat.
Postat av: lovelyn
Uschja.
Trackback
