Desperat eller hoppfull?

Igår var jag på en dejt. Jag förnekar att det var en dejt men det var nog det. Egentligen. 
Mannen ifråga är en av dem som jag hittat på nätet och chattat med sedan i somras någon gång. Anledningen till att vi inte träffats är främst att jag tidigt visste att jag inte var intresserad av honom. Vi har pratat om att ses men när han deklarerade att han tänkte gå om jag la in en snus under dejten blev jag väldigt avogt inställd.

Vi chattade häromdan och jag berättade att jag träffade Herr Nyvaken och när han frågade hur det gick var jag ärlig och sa att det gick sådär. Så han tyckte att då kunde vi ses lite "förutsättningslöst". 

Vi sågs på en pub. Jag hade varit hemma om efter jobbet och kastat i mig en banan. En öl och sen hem och äta tänkte jag. Det blev inte riktigt så. 

Efter tre och en halv öl visste jag att han är 35 år, bor i en villa, har ytterligare ett hus i en skidort, har en båt, var i Afrika på safari nyligen, att han tjänar bra på sitt konsultjobb och att han och flickvännen som tidigare bodde i villan separerade i somras. Dessutom var jag rätt full. 

Jag tror vi gick därifrån vid halvett ungefär, han betalade hela notan.  Sen tyckte han att jag absolut skulle ta en taxi hem. Att jag skulle ta bussen gick inte för sig. 
" Vi tar en taxi också släpper vi av dig hemma innan jag åker vidare" sa han. Det är jag rätt säker på. 
Men hos mig hoppade han ur taxin. Och ville följa med in. Det spelade ingen roll att jag hade en snus under läppen. 

Jag ville inte ha en konsult i min loftsäng. Han fick snällt bege sig hem till förortsvillan. Och jag somnade i soffan, 

Kommentarer
Postat av: Lena

Gäsp vad förutsägbart.

2007-11-24 @ 15:27:31
Postat av: lovelyn

Haha, jag vet. Och från båda håll dessutom.

2007-11-24 @ 16:25:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0