Idag är en sån jävla skitdag när hur djupt jag än andas in så kan jag inte fylla lungorna med luft, kroppen är tung som bly och jag har ett hål i magen.
Strax efter klockan fyra i natt vaknade jag av att jag grät. Jag hade drömt. Om Söderkillen. Såhär var det:
Jag är med Söderkillen, vi är tillsammans tror jag, och jag är lycklig. Han är så fin och ler mot mig. Han bor i en stor villa bredvid mig. Så blir jag gravid. Och han backar, säger att han inte vill och att han inte kan vara med mig. Han lämnar mig och jag blir galen av sorg.
Jag börjar skugga honom och smyga runt hans hus. Först går jag bara förbi och tittar in. Jag ser att hans bröder är där, de sitter köket och har trevligt. Jag är ensam. Jag börjar smyga närmre huset och till slut smiter jag in i den stora villan och tassar omkring. Hela hans familj är där så jag får gömma mig. Jag är rädd för att bli upptäckt men samtidigt så vill jag vara så nära honom som möjligt.
Till slut upptäcker hans mamma mig och jag flyr ut ur huset, jag är rädd och skäms. Jag blir tvungen att berätta för mina föräldrar vad som hänt och skäms ännu mer. Jag tar vårt lilla nyfödda barn om ligger i en bilbarnstol endast iklädd blöja och går med mina föräldrar för att möta Söderkillen och hans föräldrar.
Jag ber om ursäkt, allt är hemskt och jag skäms så. Samtidigt ligger det lilla barnet där. Vårt barn. Så litet och sovande i sin aningslöshet och oskyldighet. Vårt kärleksbarn. Våra föräldrar pratar med varandra, jag tittar på Söderkillen och känner att jag håller på att gå sönder.
Jag går fram till honom och han håller om mig. Jag kryper in i hans famn. Han har en jacka med luva och jag står med ansiktet inne i luvan. Jag ber om ursäkt och säger att jag förföljde bara honom eftersom jag saknar och älskar honom.
Han säger att han förstår men att det går inte, han vill inte. Vi står kvar en stund, jag vill stå så för alltid och titta in hans ögon och känna hans andedräkt mot mitt ansikte. Men så vänder han sig om och går hem. Jag står kvar och tittar på vårt barn. Tänker "vad ska vi göra nu"? Och hur ska vi överleva det här?
Jag vaknar. Gråter. Ont i hjärtat.
