O-liv
Går hem över bron, ljus i alla fönster på avstånd. Är detta min stad?
Kommer hem, ekande tystnad. Är detta mitt hem?
Tänder lampor, sätter på tv:n. Är detta mitt liv?
Gör äggröra, häller upp ett glas vin. Är detta min fest?
Tittar på humorprogram och skrattar. Tittar på nyheterna och blir tårögd. Är detta jag?
Singelsnäckan fixade ju pojkvän åt mig, det är nu snart två år sedan. Innan dess var jag den eviga singeln. Parlivet är tufft men singellivet skrämmer mig ännu mer. Fyller 30 år nästa år och längtan efter att bilda familj växer sig allt starkare. Fast frågetecknen hänger över en. Är det den rätta?
När min arbetsnarkoman till pojkvän jobbar 9-24 ännu en vecka och sedan bokar in hela helgen med sin kompis som han håller på att starta företag, undrar jag vad jag håller på med. Som singel valde jag iallafall min ensamhet. Nu är det min pojkvän som bestämmer när jag ska dricka mitt vin ensam.
Läser Singelsnäckans blogg och blir tårögd.
Är detta jag?
Jag gillar inte alls det där att vi fyller 30 nästa år. Och att nästa år är väldigt snart. Jag har aldrig funderat så mycket på vem jag är, vad jag vill och hur jag vill leva som jag gjort de senaste året. Känns som en utdragen 30-årskris.
Att vara singel nu är okej men det är definitivt värre än när jag var 23.
Men hur vet man att mannen i ens liv är "den rätta"? En psykolog jag talade med häromdan sa att man inte skulle gå så mycket efter känslor utan efter vilja. Fast det är ju svårt om man inte vet vad man vill.
Har du sagt till pojkvännen att du behöver honom, att du vill vara mer med honom? Att du känner dig ensam? Att du känner att kärlek inte överlever utan underhållning?
För jag hoppas att han inser att han har en guldklimp till flickvän. Men guldklimpar kan ju försvinna om man inte är rädd om dom.
..att " det är svårt om man inte vet vad man vill" (jag håller med lovelyn.) gosh yes. och du snigeln i ett par, jag håller med dig, för hur det är att vara singel skrämmer mig. trots att jag varit ensam i min tvåsamhet alldeles för länge, för mitt eget bästa. trots att jag egentligen vill bestämma hur jag dricker mitt vin. oavsett veckodag. trots att jag vet vad jag egentligen saknar. men så är det allt det där som gör mig svag. och jag stannar kvar.
