En fri kvinnas bekännelser
Om ni missade första delen av Jennifer Fox dokumentär "En fri kvinnas bekännelser" igår så måste ni se någon repris. Och sen se följande avsnitt på söndagar på SVT. Hon har filmat sig själv och sina väninnor när de pratar om livet, män, relationer, könsroller osv.
Det var ett avsnitt av precis så är det, absolut så känner jag också, just så brukar jag också tänka, säga, göra. Fast jag brukar skämmas lite över all tid som jag ägnar åt att fundera över män, relationer, könsroller. Uppenbarligen är jag inte ensam om att fundera mycket på detta och tydligen är det så pass intressant att man kan göra en dokumentärserie som visas på tv. Jag ska sluta skämmas.
Till exempel pratade de om den perfekta partnern. Man skulle vilja sätta ihop den ultimata mannen av alla de män som man träffat. En är grym i sängen, en annan får en att skratta och den tredje lagar god mat. Midsommardagen 2006 pratade jag och några babes om detta på klipporna utanför Arild.
Fast jag vet inte om jag ska se det som skrämmande eller hoppfullt att Jennifer Fox är 42 år när hon filmar dokumentären. Kommer jag fortfarande att fundera på samma saker när jag är 42-årig singel?
Kommentarer
Postat av: Marie
Tack :) Dem orden värmde... och det är faktiskt sant... vad gör ett par dagar svullande?? Tränar ju och håller igång men ibland känns det hopplöst ut när man står på vågen!
Postat av: Lena
Nej, du
kommer inte fundera på samma saker när du är 42. JF har gått i terapi i 20 år - det lär inte finnas ett säkrare sätt att få sin hjärna att gå i cirklar.
Postat av: lovelyn
20 år??? Är det inte meningen att man ska bli klar med terapi? Jag har ju funderat på att testa lite terapi. Men det verkar som jag och JF kommer till samma slutsatser, alltså känns terapi överflödigt för mig.
Skönt att få det klart för sig.
Trackback
