Nästan tillsammans
Herregud, grabben är ju giftasmaterial. Dags att fly?
Uschja. Han är jättefin på alla sätt och jag tycker om honom.
Så igår var jag tvungen att köpa 250 gram lösgodis som jag tryckte i mig framför tv:n när jag tittade på "Gynekologen i Askim".
Under tiden funderade jag på det gamla vanliga...har jag för höga krav på kärleken...ska man nöja sig...vem är rätt...passion eller trygghet...varför tvekar jag om jag mår bra när jag är med honom...osv, osv, osv.
Som vanligt tycker jag att det viktigaste av allt är ur JAG känner det och inte du. Och jag känner att det är jättejobbigt att veta att du har skaffat pojkvän och att jag fick veta det på bloggen! Och så tycker jag att det är lite oroande att du inte verkar mer jublande lycklig. Faktiskt. Jag säger det även om det säkert ger dig ännu mer tvivel. Är han en Franco möjligtvis?
Kära fru.
Men jag har ju inte pojkvän. Än i alla fall. Men vi träffas, jag tycker om honom och framförallt så mår jag bra när jag träffar honom.
Nej, jag är inte jublande glad men å andra sidan så ligger jag inte och bölar och har ångest i hans säng heller.
Det är inte passion men det är tryggt, varmt och skönt och det är allt jag vill att det ska vara.
Okej, det låter ju skittrist men det är vad jag behöver och vill ha, just nu. Om han är en F får tiden utvisa.
