Vilja vara vuxen
Egentligen är det väl inte så konstigt. I alla skeden av sitt liv behöver man trygghet och stabilitet någonstans ifrån. I tonåren tycker man inte att man behöver det, för man inser inte
hur mycket trygghet det ger att bo hemma hos föräldrarna, och att gå i en skolklass. Strax efter tonåren fortsätter man ha kursare, bo nära sina bästisar och inrätta sitt liv som man själv vill, bekostat av staten. Och sen tycker man att man inte behöver trygghet.
I dag har du flyttat till en okänd stad där du måste skaffa nya lekkamrater som du inte tussas ihop med av vuxna eller skolan, du får pengar genom att jobba på ett jobb där du hela tiden måste bevisa dig och inte vet hur länge du får stanna eller vad som händer sen.
Tror fan att du längtar efter stabilitet från andra håll.
Älskade vän!
Du är klok som en bok. Och då menar jag typ klok som nationalencyklopedin, inte klok som en Harlequin. Även om den här bloggen är mer Harlequin än nationalencyklopedin.
Om jag inte redan hade en fru hade jag friat till dig direkt. Men nu hoppas jag att du har det supermysigt med mannen!
