Saker som fastnar

För ett par veckor sedan var G från Malmö här uppe och hälsade på. Hon fick höra hela historien om Söderkillen och lyssna på mitt analyserande och ältande. Vi pratade om att inte kunna släppa taget och om passion. 
Just det ordet, passion, bet sig fast i mitt minne och jag har tänkt på det sedan dess. 

Nu har jag kommit fram till följande: det jag och Söderkillen hade var passion. Det var inte vänskap, det var inte kärlek och det var inte ens dejtande. Det var stark, underbar, omtumlande, fantastisk men förtärande passion. Om läget hade varit annorlunda hade det kanske kunnat bli kärlek. Eller inte. 

Jag ångrar inte en sekund av tiden vi hade ihop. Jag hade gjort om det om jag fått välja idag. Jag hade kanske till och med åkt hem till honom ikväll om han ringt och bett mig. Men jag vet att det är inte vad jag vill ha i längden. Jag längtar efter något mer, kärlek, närhet, trygghet. 

Samtidigt undrar jag om jag kan vara med någon om jag inte känner passion. Är passionen förutsättning eller förhinder? 

Kommentarer
Postat av: ida

jag tror lisa ekdahl skrev (läs sjöng) något om att sann passion är en nåd. jag tror inte det hjälper dig just nu men det kan vara skönt att reflektera kring. jag menar att någon annan känt likadant. jag skall leta reda på vad låten heter. den är iallafall ljuvlig. puss

2007-09-13 @ 19:59:59
Postat av: Lena

"Det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå"
Jo, det var ju uppmuntrande.

2007-09-14 @ 10:58:56
Postat av: lovelyn

Ja, då är jag brottslig i så fall.
För övrigt får jag kräkreflexer av Lisa Ekdahl. Jag har allvarliga problem med den typen av kvinnor som Lisa eller hon som har huvudrollen i Greys anatomy. Söckersöta, lite pipiga röster och ett ständigt ansiktsuttryck av "kom och rädda mig".
Nej, tacka vet jag rejäla kvinnor som Missy Elliot eller Samantha och Miranda i Sex and the city.

2007-09-14 @ 14:14:23
Postat av: lovelyn

Men i alla fall, tack för omtanken Ida.

2007-09-14 @ 22:29:33
Postat av: ida

ja föhlåt. nu när jag läser det låter det som en vissig omtanke. och inte alls uppmuntrande. jag skall tänka lite nogrannare nästa gång (hrm inte min starka sida? (!)) garv. jag funderar ut en ny bra låt som kan bli boost. kram kram

2007-09-17 @ 18:24:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0