Tjatig kollega
När vi bestämde oss för att gå hem skulle jag och kollegan båda ta t-banan från Slussen, de andra tog från Medborgarplatsen. Då tyckte kollegan att jag skulle följa med honom hem och sova.
- Jo, det gick ju jävligt bra sist, sa jag och skrattade.
- Vadå?
- Ja då höll du ju på att tjata ihjäl mig om sex.
- Men jag vill ju bara sova med dig, hångla lite och sova sked...
- Jo, eller hur.
Den här konversationen fortsatte i minst en halvtimme. Ja, jag kanske bara borde gått därifrån men det var på något sätt så roande att se honom tigga och be och krypa för att få mig dit han ville när jag var helt övertygad om att det skulle han inte få.
Nu är jag väldigt glad över att jag ska lägga mig själv i min säng (fast det är en loftsäng) utan en jobbig man som ska ta på mig och snarka i mitt öra.
Godmorgon sötnos! Hoppas du vaknar utvilad och glad, uppmuntrad av gårdagskvällen underhållande patetiska tjat och utvilad efter en natt utan tröttsamt tjat och tafs. Du är min idol som alltid. Jag ser fram emot när det går att prata i telefon med dig igen...
PS. Till Kvarnen går man inte för att ragga. Du får inte tappa bort mitt i dejtandet att man kan gå ut för att dricka öl utan att titta på folk utanför sällskapet. Kvarnen är ett utmärkt häng-ställe. Åtminstone om ens öron orkar med.
Godmorgon min söta kommentator. Jag vaknade med ont i huvudet, lätt illamående och med klaustrofobi i loftsängshelvetet. Och lätt ångest över att jag hånglade lite med kollegan mellan tjatattackerna. En liten detalj som jag visst glömde nämna i inlägget i morse. Kan ju varit därför han var så ihärdig, hehe...
För övrigt håller jag med dig om Kvarnen. Och jag hade verkligen trevligt med sällskapet som nästan hade min fulla uppmärksamhet.
