lovelyn

I lördags körde jag och några vänner en barrunda på Söder. På ett ställe träffar jag på  Kollegan som numera är en stadgad man. Vi står och pratar när jag ser en kille som jag känner igen. Han känner igen mig också.

Det är jamaican-engelsmannen som jag hade en romans med i Malaga 2001. Han bor i Stockholm sedan två år tillbaka. Så jäkla galet. Vi pratar en stund, han ber om mitt nummer och får det.

Vi går vidare till kvällens tredje ställe. Det är kö in. Jag ställer mig en bit bort, vännen M går fram till Vakten. Sedan ropar hon på mig och vi får gå in.
"Hej. Ha en trevlig kväll" säger Vakten till mig och ler stort.
"Hej, tack" säger jag och tänker vad är det med honom.
M förklarar när vi kommit in.
"Han ville ha ditt telefonnummer för att släppa in oss".

Ja, jag får väl skylla mig själv. Om jag ser mitt telefonnummer som allmängods lär ju andra också göra det.