lovelyn

Hej fjärilar i magen.

Jag träffade Jamaicanen igår. Oh my. Oh yes.

Ibland när man efter några år träffar någon som man haft en relation eller romans med kan man undra vad man såg hos den personen.
Inte i det här fallet. Inte alls.

Han är fortfarande snygg. Han är fortfarande allvarlig och nyfiken, tills han skämtar om något, ler stort och får glitter i ögonen. Han har samma passion och eftertänksamhet som är så intressant och sexigt.

Och han är uppenbarligen en större dj än jag förstått. På väg till baren där vi skulle ta en drink gick vi förbi affischer för en spelning med en ganska stor, utländsk artist. Med Jamaicanens dj-namn på.

I tre timmar pratade vi om allt från hur det var när vi träffades i Malaga 2001, till drömmar och svårigheten med att ha en bra relation. Jag drack vin och han drack juice och sedan körde han mig hem. När vi skulle säga hejdå kramades vi, det kändes lite absurt. Jag menar, vi har ju gjort mycket mer än att kramas, och jag började fnissa lite och gav honom en lång blick.

När jag kommit innanför dörren ringde han.
"Why did you look at me that way" undrade han.
(För att jag undrade hur dina läppar känns, det har jag nämligen glömt)
"Well, it just felt strange" svarade jag.

Fladder, fladder i magengropen.