Mitt fina lilla lamm
Snart är min och Pojkens historia slut. Om några dagar kommer min kära fru hit från Barcelona, hon kommer att bo hos mig tills hon hittat något eget. Det minskar mina och Pojkens möjligheter att träffas. Sedan kommer sommaren, han ska ut och segla i många veckor och strax är det höst och han flyttar långt bort för att utbilda sig och leva det glada studentlivet.
Jag har ju vetat hela tiden att vår tid skulle ta slut, eller kanske aldrig riktigt börja. 9 års skilland är ändå ganska mycket. Vi är inte alls på samma ställe i livet. Jag skulle aldrig kunna hålla honom kvar. Ett förhållande mellan oss har aldrig varit en möjlighet eller ett alternativ.
Men det känns ändå lite sorgligt. För han är fin. Respektfull och inga spel. Levande och pratsam. Nära till sitt gulliga leende. Skämtsam och allvarlig. Öppna blå ögon. Nyfiken och generös i sängen. Håller om och pussar i nacken. Tar med vin när jag bjuder på mat. Diskar utan uppmaning. Hör av sig när han ska. Mjuka kyssar och underbara smekningar.
Idag råkade han se att jag har honom inskriven som "Lammköttet" i min mobil. Då skämdes jag faktiskt.
Ja, det är lite roligt att du kallat honom Lammköttet så länge eftersom man förstått att han nog är lite mer än så. Bra att du kan hålla huvudet kallt i detta iallafall. Det är alltid sorgligt när saker kommer till ett slut.
