Stresstinitus och sömnbrist är lycka
Jag får lite dåligt samvete.
Nä, det är väl helt onödigt. Ha inte det vännen. I jämförelse med vad du går igenom flyttar jag gärna åt 10 vänner, jobbar 12 timmar varje dag och fixar hela festen själv.
Hej Lovelyn!
Tänkte bara tacka för en underbar blogg, fastnade direkt :) Rycktes verkligen med i topparna och dalarna, hoppas det löser sig på man fronten!
Hälsningar
E
E: Åh, tusen tack! Så kul att höra att du gillar min blogg =) Jag hoppas att jag kan fortsätta att roa dig!
Det är jag övertygad om!
Som det lammkött jag är (22) har jag en liten fundering efter att ha läst bloggen från början till slut. (Ja, mitt jobb är oerhört understimulerande).
Titt som tätt dyker det upp sk "hakar" med männen, saker från det förflutna som verkar ha stor inverkan på dina beslut. Där jag befinner mig är det känslan som får välja mina vägar, känns något rätt så är det rätt. Tankar är helt klart sekundärt. Det kan ju lätt bli en självuppfyllande profetsia, letar man fel hittar man fel. Har jag fått fel bild av proportionen eller har det en så stor roll för dina beslut?
Ska bli duktigt intressant att höra vad Recencenten har att förtälja ikväll måste jag erkänna =)
Yours
E
E, trots din lammköttsålder säger du kloka saker. Kloka saker som jag i min gammeltackeålder ibland glömmer bort.
Nog är det så att jag ibland lägger för mycket energi på att tänka i stället för att känna. I en psykologibok, som jag läste häromdan, identifierade jag mig själv som en "otrygg-undvikande person". De tänker för mycket och håller ofta distans genom att hitta fel på sina potentiella partners.
Jag försöker låta bli att tänka så mycket. Men jag har ju mina egna dåliga erfarenheter och sår som gör det svårare att bara låta känslorna styra. Och det blir svårare desto äldre man blir och den potentiella partnern ska bedömas efter kriterier som tänkbar far till gemensamma barn, jämställd sambo, och dessutom vara en fantastisk älskare och samtalspartner.
När jag var 20 räckte det liksom med att han var söt. (Därmed inte sagt att du tänker så, du låter betydligt klokare)
Också måste jag ju säga att det är helt fantastiskt att du läst hela bloggen från början till slut!!! Fler understimulerande jobb till folket så de kan läsa bloggar i stället!
Haha, tack =)
Intressant! Otrygg-undvikande person? Äventyrlig men smått känslomässigt distanserad trycker jag låter humanare. Min benämning nämner jag inte, det är ju trots allt inte min blogg :)
Visst är det svårt! Att hänföra sig till det man känner trots att hjärnan försöker sätta käppar i hjulet i tid och otid. Tiden läker inga sår, det gör däremot djupdykningar i såret. Det gjorde jag, vilket gjorde ont. Sjukt ont. Men i slutändan mår jag bättre. Mycket bättre :D
Men är det verkligen "måsten"? Jag tror starkt på att om man tillåter sig träffa någon på "känsla", utan en lång krav-lista är det lättare att personen faktiskt passar in. Psykologiskt mumbo-jumbo kanske, men ändå spännande.
Det känner jag igen, man tog någon mest för att känna sig unik och få kärlek. Inte för att man egentligen gillade eller passade med personen. Men trots såren är jag hellre tacksam för det som varit än bitter.
Haha, det vet jag väl inte längden. Men för stunden är det fint att få massa betalt för okrävande arbetsuppgifter som tillåter mig att surfa runt hela dagarna.
Yours
E =)
"Äventyrlig men smått känslomässigt distanserad"...ja, det låter faktiskt bättre!
När det gäller kraven så skulle jag gärna vilja bortse från dem. Men efter diverse felval så är det svårt. För i längden klarar jag varken av en ojämställd man eller en som inte ger mig sex till exempel. Fast sakerna på kravlistan har ju också olika prioritet. Kankse borde skriva ett inlägg om det =)
