Början på slutet?
Trötthet har aldrig hindrat mig. Att jag ska upp tidigt har aldrig varit en anledning till att inte ses. Bakfylla har aldrig hindrat mig att ha sex.
Jag tycker att det är tråkigt och ett teckan på lathet när man inte kan anstränga sig. Jag kräver inte att han ska bestiga Mount Everest. Han ska bara bestiga mig och hur jobbigt kan det vara?
Andas. Ta det lugnt. Ge honom tid. Kanske vacklar han, men det verkar kanske ändå inte jättetroligt. Snarare är han kanske trött. Inte just idag efter jobbet för trött för sex. Men trött efter ett förhållande som har gungat, och nu äntligen är på fast mark. Och även om han skulle vackla, så är det bästa du kan göra att ta det lugnt. Var den starka en stund. Så länge du orkar.
Och kära Lovelyn, du får nog också bara inse att du är bättre än de flesta på att orka festa innan jobb, umgås oavsett ork, bestiga oavsett skick...
Meh, jag tycker ju att alla (eller i alla fall min karl) borde ha lika mycket energi som jag. Om han är trött nu, och det är han ofta, hur trött kommer han inte att vara om fem år med två barn då?
Fast jag andas, tar det lugnt, ger honom tid och skriver snälla sms fast jag egentligen vill skriva sura, bitchiga sms. Frustration!
