På nätterna blir jag ett barn
Plus några vändor hos mina föräldrar, en kompis tvåa som renoverades och nu en andrahandsetta.
Jag borde ha vant mig vid nya lägenheter och att sova ensam. Men icke. Jag är fortfarande pinsamt mörkrädd, specielt i stora lägenheter. När jag flyttar in i en ny lägenhet kan jag knappt sova de första nätterna. Det pågår en ständig kamp mellan mitt vuxna, kloka jag och mitt mörkrädda, irrationella jag.
" Vad var det för ljud? Det lät som någon håller på att bryta sig in."
(Men varför skulle någon bryta sig in här mitt i natten? De flesta inbrott sker på dagen för tjuvar vet att då är folk oftast inte hemma. Det var nog bara grannen som kom hem sent.)
"Herregud, det ser ut som om garderobsdörren håller på att öppnas. Någon har gömt sig där inne och kommer ut nu."
(Så denna okända person skulle suttit inklämd i min garderob hela kvällen för att sen smyga ut när jag gått och lagt mig. Troligt.)
"Det låter som någon annan andas här inne. Det ligger någon under sängen. Om jag håller andan kanske jag hör bättre."
(Jag tittade faktiskt under sängen innan jag gick och la mig. Det enda som händer om jag håller andan är att jag blir yr i huvudet.)
" Vad var det som fladdrade förbi i hallen? Det måste vara ett spöke. Som vill mig illa."
(Skärp dig. Det var bara ljuset från en bil som körde förbi. Blunda och slappna av nu.)
Så kan jag ligga i timmar. Ögonen uppspärrade och öronen på helspänn. Mobilen på armlängs avstånd. Den mörkrädda Lovelyn är inte 30 år, hon har nyss fyllt 7.
Men det går över när du vant dig? Kan du inte göra något för att känna dig hemma fortare?
Jag har en fantastisk nattlampa som jag tittar på när det behövs. "Keine angst" står det på den i blockbokstäver på mörkblå botten. Den är så angstframkallande att inget annat känns farligt...
hahahha lovelyn ja det har jag också varit med om. Det är ju faktiskt roligast av allt.. (med silikonbrösten som hoppar alltså)
Åh stort GRATTIS till din nya lägenhet! Jag vet precis vad du menar. Jag sov med lampan tänd de två första veckorna i min nya lägenhet (supermiljöovänligt, jag vet!.)Jag inbillar mig ofta att någon slags "Arkiv X-man" som kan göra sig supersmal och lite transparant gömmer sig i t.ex. garderoben så att jag inte ser honom när jag kollar där. Han är också av den sort som kan slinka in genom brevlådan när han känner för det, detta får mig ibland att vakna med hjärtat i halsgropen när tidningen kommer vid 05.00.
Jo, jag brukar ju vänja mig efter ett tag. Då kan jag sova bra, förutom ibland när jag plötsligt vaknar med ett ryck och tänker "vafan var det som lät". Det brukar vara tidningen så jag vet vad du menar Linis.
Jag hade också sovit med en lampa tänd om jag kunnat. Dessvärre kan jag inte somna om det är ljust heller. Pest eller kolera liksom.
Men det är ju det som man har en nattlampa till. En sån liten som sitter direkt i eluttaget och inte lyser upp, men man kan titta på den när man behöver.
Lovelyn i elaffären:"Jag skulle vilja ha en nattlampa. Eh, till min dotter alltså".
Åh Nej, du också?! Jag känner samma sak, nämnde det i min blogg. Riktigt jobbigt och det spelar ingen roll hur gammal man är, man är helt enkelt bara rädd.
