Också var ju Recensenten där
Om jag kan få åka på festival så här, åker jag gärna igen. Vi bodde på hotell med skivbolagsfolk, journalister och några artister. Vi hade en hyrbil som vi kunde parkera vid festivalsområdet och värma oss i eller byta om i. Vi hade vip-armband som gjorde att vi kunde se konserterna på stora scenen från vip-läktaren. Där såg vi bra, kunde slappa i fåtöljer och värma oss i infravärmen. Vi hade också tillträde till backstage-partyområdet. Där de artister som ville drack öl och festade.
Recensenten guidade mig från hardcore punk till tunga housebeats. Det var för det mesta bara kul, ibland lite trist. Men jag fick göra som jag ville och såg det jag ville se. Vi skämtade mycket, skrattade och flörtade. Och såklart började våra händer söka varandra redan ganska tidigt under fredagskvällen.
Vi gick hand i hand till hotellet i fredags. Som vilket par som helst. Fast vi bara är vänner. I vårt dubbelrum med dubbelsäng (såklart) kunde vi inte ligga på varsin sida. Jag ville ligga nära sa jag. Och det ville han också. Så nära, känna hans doft, hans underbara kropp, hans händer på mig.
Men när han hade somnat invaderade tvivlet mig och tårar trillade. Och allt kändes som en dålig repris. En dålig repris där inget riktigt är på allvar och där jag inte riktigt passar i huvudrollen som flickvän.
Till lördagen hade jag glömt (eller i alla fall gömt) mina tvivel och vi hade en underbar, lång dag. Fylld med musik och skratt. Och en del närhet. När han mitt under en syntkonsert kramade mig, och höll kvar, kände jag mig bara lycklig. I en minut eller så. Den kvällen somnade han när han höll min hand och jag låg vaken en lång stund.
På vägen tillbaka idag hade jag svårt att se honom i ögonen. Allt jag kunde tänka på var att jag märker att han tycker om mig. Men ändå duger det inte. Det är inte bra nog. Kommer han någonsin att vilja mer? Eller är jag än en gång tjejen som killen gillar men inte vill bli seriös med?
Nu har jag bara ätit frukost idag, precis druckit två glas vin (ni kanske märker att min stavning är åt helvete) och jag har inte sovit mer än 6 timmar någon natt den senaste veckan. Så min känsla nu kanske inte alls är särskilt riktig eller så. Men det känns inte bra.
Varsågod, misslinisen ;)
Ska du prata med honom?
Vet du? Ta det bara lugnt o ge det ngn dag eller två - han vill mer. Varför skulle han annars vilja ha med dig??? Han kanske bara tar det väldigt försiktigt!
Just nu känner jag att jag inte bör träffa honom på minst en vecka. Jag måste samla ihop mig och återhämta mig. Det tar så mycket energi att försöka bara vara vänner och gör ont när jag känner mer än så och inte kan visa det ordentligt.
Så jag backar, igen. Men har inga planer på att prata med honom eftersom jag inte tror att han har ändrats särskilt mycket.
Då tycker jag att han kan dra åt helvete.
Men det är sagt i vredesmod och jag behöver kanske också en vecka att samla ihop mig.
Jag gick tillbaka lite här på bloggen och kollade. Så här skrev du när det begav sig
"Det blev ett snack med Recensenten igår. Jag var helt ärlig och sa i korthet att jag tackade nej till någon sorts kk-relation men att jag verkligen gillar honom och därför vill att vi ska vara vänner. Han sa att han tycker om mig också och att vänskap lät bra. "
Ett par dagar senare lät det så här
"Han vill inte förlora mig. Han tycker att jag är intressant och att det finns mycket mer som han vill lära känna. Han tyckte att vi hade en fantastisk första, andra och tredje dejt och tycker om de blickar jag ger honom. Han tycker om mig."
Sedan dess har ni haft två aktivitetsdejter, somnat i soffan, sovit i samma säng på hotell, hållit handen under konsert.
Om du har rätt i att han inte vill bli tillsammans (vilket det inte på något sätt är säkert att du har rätt i), så ser jag två scenarion:
Antingen vet han att du är/har varit/har potential att bli kär i honom. I så fall är han ett svin som leker med dig och jag ska komma upp och vrida den där handen av honom som han håller i dig med och pillar i ditt hår med. Vänskap - fnys.
Eller så har han inte fattat det, utan vet bara att du inte vill ha ett kk-förhållande och han gör sitt bästa för att förföra dig. I så fall kanske du borde ta ett snack med honom så att han fattar vad han leker med?
Men som sagt. Jag är förbannad just nu. Leka med min Lovelyn. Grrr.
Jag gick tillbaka lite här på bloggen och kollade. Så här skrev du när det begav sig
"Det blev ett snack med Recensenten igår. Jag var helt ärlig och sa i korthet att jag tackade nej till någon sorts kk-relation men att jag verkligen gillar honom och därför vill att vi ska vara vänner. Han sa att han tycker om mig också och att vänskap lät bra. "
Ett par dagar senare lät det så här
"Han vill inte förlora mig. Han tycker att jag är intressant och att det finns mycket mer som han vill lära känna. Han tyckte att vi hade en fantastisk första, andra och tredje dejt och tycker om de blickar jag ger honom. Han tycker om mig."
Sedan dess har ni haft två aktivitetsdejter, somnat i soffan, sovit i samma säng på hotell, hållit handen under konsert.
Om du har rätt i att han inte vill bli tillsammans (vilket det inte på något sätt är säkert att du har rätt i), så ser jag två scenarion:
Antingen vet han att du är/har varit/har potential att bli kär i honom. I så fall är han ett svin som leker med dig och jag ska komma upp och vrida den där handen av honom som han håller i dig med och pillar i ditt hår med. Vänskap - fnys.
Eller så har han inte fattat det, utan vet bara att du inte vill ha ett kk-förhållande och han gör sitt bästa för att förföra dig. I så fall kanske du borde ta ett snack med honom så att han fattar vad han leker med?
Men som sagt. Jag är förbannad just nu. Leka med min Lovelyn. Grrr.
Och jag fortsätter i samma anda...med en urläskig och inte alls så snäll/kompisvänlig kommentar " I told you so".
Jag ger rescensenten inga " S"...för han får nog ta och tänka efter vad han sysslar med.
Och han verkar inte ointelligent heller- så det e bara att avsluta "vänskapen" tills du hittat en värdig ersättare för denna sluskis.
Puss
Måste hålla med ovanstående. Han är diffus i sitt handlingssätt mot dig. Jag tror på väldigt tydliga gränser när det gäller vänskap, speciellt om man dejtat och gillar någon. Det brukar tyvärr sluta med att någon blir sårad annars. Att sova i samma säng och hålla handen faller mer under kategorin förhållande/dating än vänskap - om det inte är totalt platoniskt och/eller han är en gaykompis såklart.
