Ibland är det bättre att hålla tyst

Jag var på en ganska stillsam utflyttningsfest med partyvännen M i fredags. Jag anlände sent eftersom jag hade druckit vin med Pojken hos mig. När jag kom till festen frågade jag efter värdinnan, eftersom vi aldrig träffats tidigare och jag ville presentera mig. Jag fick veta att hon stod och grät i köket och satte mig i vardagsrummet så länge.

Lägenheten var helt fantastisk och låg supercentralt. När värdinnan kom in i vardagsrummet presenterade jag mig och sa att jag kände M.
"Vilken fantastisk lägenhet, varför ska du flytta härifrån" undrade jag.
"Min pojkvän har gjort slut" svarade hon.

Jahaja. Jag kände mig något dum och kom inte på något vettigt alls att säga. Jag kunde ju inte veta men kände mig ändå som en idiot. Tills värdinnan satte i soffan. PÅ mig. Först märkte hon inte ens att hon satt på mig utan verkade bara tycka att soffan var knölig. När hon reste sig upp för att ta en öl flyttade jag mig snabbt.
Jag insåg att hon var väldigt full och antagligen inte ens kom ihåg mig dagen efter.

Kommentarer
Postat av: Lena

"Jag var på en ganska stillsam utflyttningsfest" är en något vilseledande inledning på ett inlägg om vad som verkar ha varit en ganska utflippad fest. Eller var alla förutom värdinnan extremt städade?

2008-03-17 @ 10:27:27
Postat av: lovelyn

Haha, ja alla förutom värdinnan var faktiskt städade och måttligt berusade. Det mest utflippade för övrigt var Ebba von Sydows extrema urringning.

2008-03-17 @ 12:45:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0