lovelyn

Knappt hann jag bli singel innan första dejten med en ny man bokades. Igår var det dags, när jag dagen till ära var helt slut efter utgång både fredag och lördag samt flytt.
Mannen ifråga, som vi kan kalla Arkitekten, träffade jag på 30-års festen förra helgen. Vi pratade ganska mycket (en anledning till den försvunna rösten kanske...). Dagen efter skickade han ett mail på Facebook, vi mailade lite fram och tillbaka tills han frågade om vi skulle ses och gå på konstutställning.

Så vi såg konst, gick och fikade och sedan tänkte jag gå hem. Han följde mig hem och ville gärna se min nya lägenhet. Jag bjöd på te. Men hela tiden hemma hos mig hoppades jag på att han inte skulle försöka sig på nåt hångel. Taktiken för att undvika det var: håll hårt i tekoppen hela tiden, undvik lång ögonkontakt, spring runt mycket och annars sitt längst ut i soffhörnan, gärna lite ihopkrupen.

Det funkade bra. Efter en sextimmarsdejt gick han hem. Men skickade ett "Tack för trevligt sällskap, sovgott, kram"- sms två timmar senare. Fast jag hade lite svårt att släppa att hans läppar såg så okyssvänliga ut.