Att dumpa Mr Big
Detta är vad vi skrev.
Lovelyn!
Vän av raka puckar undrar om ditt svala intresse för att träffa undertecknad är ett uttryck för att du anser det vara dags att avveckla (hann det någonsin påbörjas) duochjagsoverihopiblandprojektet. I annat fall vill jag träffa dig snart. (Fast det där är ju lite fel - oavsett vad du har för hållning så vill ju jag uppenbarligen att du ska dyka upp hos mig inom en relativt snar framtid - men sånt kan man ju inte säga, det vore att blotta sig på tok för mycket!)
// Söderkillen
Söderkillen.
Precis som att du fortfarande är en idiot (eller svin som du uttrycker det) så vill jag fortfarande ha mer än ett soverihopiblandprojekt. Att du inte projektleder annat än soverihopiblandprojekt vet jag, och jag har inte hoppats på att du ska vilja avancera till ett större projekt. Inte den här gången i alla fall.
Däremot har jag blivit involverad i ett annat, större projekt. Med en mycket fin medarbetare som tar ansvar för många fler delar än sovandet. Då detta projekt numera tar upp stor del av mitt liv finns varken tid, energi eller lust över för några andra projekt.
Jag hade gärna haft kvar vårt projekt eftersom det alltid varit speciellt för mig. En hjärtefråga som jag har haft svårt att släppa. Men då kommer jag med största sannolikhet att bli utbränd och det önskar jag inte.
Hur länge mitt projekt kommer att vara vet jag inte, och inte heller om det slutar med en fet vinst eller en konkurs. Men jag är beredd att testa och satsa på det. Precis som jag var beredd på att utveckla vårt projekt om du hade önskat det.
/Lovelyn
Jag vet att det var rätt. Men det var inte lätt.
Guud - vet hur svårt det är att dumpa "Mr big" - jag har gjort det men gud vad svårt det är :) Jätteroligt brev :)
Duktig tjej! Även om det inte känns så nu, är det bra att det var du som satte P. Du vann.
Din chef är så klok. Du är verkligen bäst.
Kan inte hjälpa att jag tycker det är lite trist... jag har alltid trott och velat att det skulle bli Söderkillen tillslut. Att allt annat bara var historier på vägen för att han skulle förstå att du var rätt- han är ju som du skriver Mr Big... men jag måste återigen påminna mig om att du är en riktig människa och inte en "romantisk" TV-serie (a la Sex and the city) fast jag följer din blogg som en serie och hela tiden tror att det ska bli som i Tv-seriernas värld, ni får varann på slutet!
Ekorren kanske inte är den sista, han kanske bara är en i raden- men just nu är han den bästa och det är ju SJÄLVKLART att du ska välja att satsa på honom och lämna Söderkillen bakom dig. Förhoppningsvis för alltid... Svarade han på ditt mail förresten? hehe... lite kul är det att vara skadeglad- att han förlorade dig helt och hållet tillslut för att han var en idiot!!!
Snyggt brev och snyggt gjort!
Ja tror inte de e över yet asså. Ja gör som du behåller lite öppningar här å var, fegt men ärlitt å smart.
våga vara: Det känns inte som jag vann. För borde jag inte vara gladare i så fall?
Marie, Lena å cosmic: Tack. Tack. Tack.
Anna: Jag älskar allt som kan refereras till "Sex and the city". Speciellt när jag sitter här framför laptopen och känner mig precis som Carrie.
Tyvärr tror jag ju inte att Söderkillen någonsin skulle säga som Mr Big sa till Carrie "You are the one". Därför ska jag njuta av den underbara Ekorren och se hur långt det bär.
denperfektapartnern: Nä, vem vet, det kanske blir en tredje omgång. Tredje gången gillt?
OMG jag ska ta lärdom av dig. Detta var något av det starkaste jag sett den senaste tiden. Jag skulle verkligen behöva lite råd och läsa detta inlägg hundra gånger om för att inse vilka idioter/svin jag redan i dag borde säga ifrån till.
DU är min idol!! Otroligt starkt jag VET att du gjort ngt av det svåraste för tillfället.
PUsspuss
Hmm... längesen det var ett inlägg här nu... hoppas allt är bra och att det känns bättre ang Söderkillen nu. Klart det är jobbigt när man måste ta det där steget och klippa för gott. Man är ju gärna lite ambivalent och vill ha kakan och äta den... men när det väl är gjort och det har gått några dagar och Ekorren fått ta över dina tankar, så tror jag att det känns mycket bättre... och om allt går vägen kommer du t om med tiden tänka; varför tyckte jag att det var så svårt?? Obegripligt!
