lovelyn

Ekorren är en fjällmulle. Och jag är nu officielt invigd i fjällmullandet.

Vi började med att inhandla gummistövlar till mig. Svarta och fodrade. Sköna men fula. Jag har har varken behövt eller ägt gummistövlar sedan tidigt 90-tal och fick allvarliga flashbacks till mellanstadiet, men betalade snällt 450 kronor.
För övrigt bestod min utrustning av en lånad skaljacka/vindjacka eller vad den nu kan heta. Resten av klädseln var helt vanliga grejer som min rosa mössa och halsduk, Nudiejeans, strumpbyxor från H & M, t-shirt och stickad polo från Filippa K. Plus en billig fleecetröja.
Underställ eller funktionskläder kändes helt överskattat.

Vi körde upp med bilen till en parkering och sedan började vi traska. Efter en kvart förstod jag varför funktionskläder som andas är bra. Speciellt när man pulsar fram i snö med skare. Svetten rann och i över en timme hoppades jag att skaren skulle bli tjockare så vi slapp sjunka ner för varje steg.

Till slut kom vi fram till slutet av en skidbacke där vi kunde slå oss ner på en bänk och äta banan och nötter. Min svett blev såklart kall och jag började frysa lite smått. Men det övergick snart till svettningar igen när vi började ta oss upp för skidbacken.

Först gick det bra och det var väldigt fint. Sedan var berget lite isigt och lutade i 90 graders vinkel. Så kändes det i alla fall och vid ett par tillfällen, när jag inte vågade ta ytterligare ett steg på grund av isen och inte vågade titta ner på grund av höjden, kändes det som om jag skulle falla och rulla ner hela vägen. Dödsskräck och ångest och nästan tårar.

Ekorren pushade "Snart kommer vi upp till en platå, då blir det planare och enklare". Jag kämpade på men när vi kom upp på den så kallade platån sa jag bara "Platå my ass, jag saknar betong". Men det blev enklare eftersom det var mer snö och mindre is.

Och till sist, efter drygt två timmars vandring,  var vi uppe på Åreskutans toppstation. 1200 meter upp och massor av snö. Jag har aldrig sett så mycket snö och antagligen aldrig varit så högt uppe. Fantastiskt vackert och så tyst. Då hade jag redan glömt dödsångesten och tänkte att det här kan man kanske göra om.

Efter att vi ätit vår medhavda omelett och mackor gick vi ner på en annan sida av berget. Cirka 4,5 timmar tog turen och i dag har jag ont i nästan hela kroppen och tänker inte röra mig mer än nödvändigt.

För övrigt har vi ätit massa god mat, både hemma och ute. Också dricker vi vin varje kväll, lite öl slank ner när vi bowlade. Jag vann såklart.
Nu ska jag jobba lite, i eftermiddag har han planerat någon sorts överraskning, i kväll blir det kräftor och förhoppningsvis minst en omgång till av det fantastiska sexet.
Jag kan definitivt tänka mig att komma tillbaka till Åre fler gånger.