Filmfyllan
Lasse Åberg vet numera allt om tjejligan! Det är underbart - och så rätt! Vi borde vara berömda överallt.
Ohh shit! Hittade din blogg igår kväll och fastnade rejält!! Efter att ha läst några inlägg, insåg jag att jag måste börja från början, det här intresserade mig och vips hade halva natten gått, för jag sträckläste hela bloggen.
Känner igen mig i så mycket- ibland känns det som jag läser kapitel ur mitt eget liv och det är en sån konstig känsla. Men det gav mig också en del aha-upplevelser och jag började fundera och jämföra.
Jag kommer att återvända hit- vill ju veta hur det går. Tyvärr är det ju ingen film, med ett lyckligt slut utan en evighetslång följetång (förhoppningsvis). Önskar dig lycka till!
Lena: Eller hur! Jag läste faktiskt nyss en artikel om en annan tjejliga (inte alls lika coola som oss såklart). Artikeln handlade om att de var olika och hade gått igenom massa saker men ändå lyckats fortsätta vara vänner. Och de hade inte känt varandra hälften så länge som vi känt varandra.
Anna: Jag är så jäkla imponerad av att någon kan tycka att mitt livs följetong är så intressant att man sträckläser den. Men det är extremt kul att få höra och ännu roligare att du känner igen dig och att det väcker funderingar!
Tack för lyckoönskningen och detsamma till dig!
